Social media – skapar ny sorts dynamik vid olyckor?

Den tragiska trafikolyckan på Frösön i slutet av förra veckan innebar
nya insikter kring hur mobil teknologi och social media skapar nya utmaningar för blåljusaktörerna.

P4 Jämtland skriver något alarmistiskt om att “Sociala medier orsakade kaos vid dödsolycka.” Bakgrunden är att när räddningstjänsten kommer fram till den aktuella olycksplatsen så var det många ungdomar på plats som vi sina mobiltelefoner antingen pratade, tog bilder eller skickade meddelande om vad som hade hänt och vad som pågick på platsen. Dessutom anlände fler ungdomar som fått höra om det inträffade. I en intervju med P4-Jämtland säger Peter Frykman (räddningsledare vid insatsen)  att hans bild av ungdomarnas agerande var att de kommunicerade med sina vänner och anhöriga via bland annat sociala medier.

Utmaningen för räddningstjänsten blev att tillsammans med polisen att försöka få undan det stora antalet personer från platsen, vilket naturligtvis inte var helt oproblematiskt då flera också hade deltagit i första hjälpen-arbetet innan blåljusaktörerna kommit på plats. Peter nämner att det så här i efterhand inte varit möjligt att ge en bra återkoppling till de som faktiskt gjorde en viktig första insats.

En särskilt intressant aspekt som Peter nämner i radioinslaget är att räddningsstyrkan inte visste om att det var ungdomar inblandade i olyckan och att det var så många ungdommar på plats redan innan de själva kommit fram tlll olycksplatsen. Här kan det finnas en anledning att fundera kring hur 112-samtalet sett ut och hur länge som SOS-alarm haft kvar kontakten med de inringande. Jag har dock inga uppgifter kring detta men det verkar något märkligt att räddningstjänsten inte fick reda på att ungdomar var involverade i olyckan och att det fanns många personer på plats.

De erfarenheter som Peter delar med sig av i P4-inslaget är värdefulla för alla svenska räddningstjänster då det visar att kommunikation i samband med olyckor inte är en aktivitet som endast involverar blåljusaktörer. Allmänhetens förmåga och vilja att kommunicera vid tragiska händelser skall inte underskattas. Därmed inte sagt att all sådan kommunikation är önskvärd.

Klicka på följande länk för att ta del av Peters ödmjuka och professionella resonemang kring händelsen och det som han upplevde kring olyckan där mobil kommunikation och social media skapade en ny sorts dynamik för de involverade blåljusaktörerna.

RELATERAD LÄSNING
Läs gärna också om ett relaterat fenomen som Fredrik Anderson skriver om:
När larmet i sig gör skada: Vi har sett det tydligt vid några aktuella kriser och händelser nu – där den sociala informationsspridningen i sig antingen skapar egen kris eller där den direkt försvårar räddningsarbetet eller krishanteringen. Läs mer på http://storify.com/awaze/nar-larmet-i-sig-gor-skada

Har DN och SOS-Alarm gått för långt med SOS Live?

I måndags släppte DN tjänsten SOS Live där DNs.se läsare kan följa alla larm till räddningstjänsten i realtid. Märkligt nog var tjänsten ganska snart inte tillgänglig med en motivering på sidan att det uppstått ett tekniskt fel med överföringen av data. Informationen till SOS Live kommer från SOS-alarm AB (ägs av stat, landsting och kommun) som hanterar 112-samtalen i Sverige. [Uppdatering 2012-02-09: SOS Live fungerar igen.]

Oavsett orsaken till att tjänsten inte längre är tillgänglig så väcker konceptet som helhet en del funderingar kring om det är lämpligt att dela med sig av larmdata i realtid (SOS Live har 5 min fördröjning) via en tjänst hos en dagstidning. Det kan ju vara särskilt känsligt då allt tyder på att den enskilda räddningstjänsten inte avgör om det specifika larmet bör visas. Man kan anta att tjänsten möjligtvis skapat viss upprördhet hos en hel del räddningstjänster.

Mot bakgrund av det senaste årens diskussion kring hur SOS-alarm hanterat specifika fall inom ambulansalarmering så kanske det finns helt andra tjänster som troligtvis har större allmänintresse (särskilt för DN och andra nyhetsföretag) än just räddningsinsatser i realtid. (Det bör dock understrykas att det är inte SOS-alarm som orsakar bristen på ambulanser utan de landstingspolitiker som sätter budgeten. )

Det jag närmast tänker på är belastning på ambulansverksamheten i realtid. En sådan tjänst skulle kunna informera mig som nödställd på följande två sätt:

1) bör jag överhuvudtaget ringa efter ambulans eller bör jag söka hjälp på annat sätt.

2) skall jag invänta ambulansen som sägs vara på väg eller skall jag försöka ta mig till sjukhus på annat sätt.

Ovan frågor är medvetet tillspetsade med syfte att visa att det finns goda skäl till att leverera information från larmhanteringen på SOS-Alarm, men frågan är vilken information det bör vara för att möta ett brett allmänintresse.

Frågan om DN och SOS-Alarm gått för långt med SOS Live är fortfarande obesvarad så vi får avvakta om tjänsten kommer igång eller om den försiktigt göms undan.

[Kommentar 2012-02-09: Då tjänsten är igång igen så är svaret ganska entydigt. Reaktionerna på tjänsten bedöms vara mer positiva än negativa, vilket i sig är intressant.]

Notera att på Smålandsposten finns en variant av DNs SOS Live som varit igång en längre tid.

Allmänheten och kriser

Att allmänheten kan agera på egen hand och ta ansvar i samband med olyckor och kriser är inget nytt. Detta har sociologer konstaterat sedan länge. Nu när social media har fått ett radikalt genomslag för hur vi kommunicerar i samband med olyckor och kriser så finns det en rad frågor som är relevanta för att lokala, regionala och nationella myndigheter. Att det är dags att verkligen lyfta fram och förstå den kapacitet och förmåga som allmänheten har i samband med kriser är ett försiktigt konstaterande.

Ett initiativ som gör detta är Medborgarprojektet i Kronobergs län där Martina Lennartsson arbetar med dessa frågor. Följ arbetet på bloggen Medborgarprojektet och ta också del av Martinas reflektioner kring detta arbete och mycket annat via twitter. Den perspektivförskjutning kring föreställningen om allmänheten som Medborgarprojektet har är helt klart uppfriskande och behövlig.

Lästips:

Läsning rekommenderad av Medborgarprojektet:

  • Niklas Guldåkers avhandling: Krishantering, hushåll och stormen Gudrun. Att analysera hushålls krishanteringsförmåga och sårbarheter [länk]

Läsning rekommenderad av min kollega Fredrik Bergstrand:

  • Tåla: Trygghetsskapande åtgärder för landsbygden [länk]

Important lessons from NYC´s encounter with Irene

According to Ahbi Nemani, blogger on Code for America, there are some interesting lessons identified from the NYC´s encounter with hurricane Irene. Read his Technology in a Hurricane story at www.codeforamerica.org.

Firstly, the NYC.gov website was optimized to withstand heavy traffic during the critical time when many people looked for insights, information and advice. They optimized the website by reducing its size allowing the webpages to load faster and by that being able to serve more visitors. How many organizations have such “optimizing” prepared for their own websites?

Secondly, Ahbi highlights that it is now no longer the case that only government agencies that have a role to share information in times of a crisis. It is nowadays everyones responsibility. Ahbi quotes Alex Howard of O’Reilly Radar that says: “In this information ecosystem, media, government and citizens alike will play a critical role in sharing information about what’s happening and providing help to one another.” Ahbi argues that the use of social media during hurricane Irene was a good proof of this.

From my Swedish perspective, I can only agree.

Those days are over when government agencies had a “crisis information monopoly”. We must now in a fast pace reform how crisis communication is done in Swedish government agencies.

A key role in such work is the brilliant people at MSB working with Krisinformation.se. They have experience, they are motivated and they have a position making them very suitable for educating and motivating local, regional and national government agencies to establish unidirectional communication structures between citizens and governments.

Kriskommunikationen var ett problem under SAMÖ/KKÖ

I Svenska Dagbladet berättar Niclas Karlsson, Övningsledare vid Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB kring likheter mellan händelseutvecklingen i de japanska kärnkraftsverken och det övningsscenario som användes under inledningsskedet av SAMÖ/KKÖ i februrari 2010.

Från SVD: “–En del av händelseutvecklingen i övningen är ganska lik det som händer i Japan med ett strömbortfall som gjorde att det blev ett radioaktivt utsläpp, säger Niclas Karlsson, övningsledare vid Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.”

Enligt samma artikel visar de obeservationer som Niclas Karlsson gjort under övningen att det finns problem med kriskommunikationen.

Från SVD: “–Det jag själv har upptäckt är också en likhet med det som händer nu i Japan och det är svårigheten i kriskommunikation när något sådant här inträffar, säger Niclas Karlsson.”

Att Niclas Karlsson nämner detta problem kommer säkert leda till kritik mot honom. Sådan kritik skall då ses som en indikator på att problem med kriskommunikationen är ett mycket känsligt ämne för svenska myndigheter. Men observationen ligger väl i linje med vad som andra observatörer (praktiker och forskare) under övningen sett och som då gäller både kriskommunikation mellan myndighetsaktörer samt kriskommunikation till allmänheten.

Den kommande utvärderingen av SAMÖ/KKÖ är viktig då den om den tillåts att vara detaljerad och ärlig kan ge goda argument för ett behov av kapacitets och kompetenshöjning av myndigheternas krishanteringsförmåga. En förmåga som idag har brister som är större och mer allvarliga än vad allmänheten troligtvis kan acceptera.

"Mobil medborgardriventjänst överbryggar rapporteringsglapp."

Med ovan ganska grova direktöversättning av rubriken “Mobile, Citizen-Driven Service Bridges Reporting Gap in Aid Industry” vill jag lyfta fram en intressant artikel kring hur ganska enkla med effektivt designade lösningar ger värdefull rapportering kring bristande myndighetsservice.

Återigen när det kommer till olika former av lösningar för att ge allmänheten nya verktyg för rapportering om vad som pågår i lokalsamhället, så är det Ushahidi-teamet som kontinuerligt levererar spännande idéer.

“The mobile-powered initiative allows ordinary citizens in Kenya to report on missing or inadequate services in health care, tax offices, education, government, and other agencies.”

Läs mer i artikel på www.fastcompany.com

Cellphone use in the heat of protests

At the ongoing protests in Egypt, journalists and photographers have worked in dangerous conditions in order to show the rest of the world what is going on. One of these are the Reuters photographer Amr Abdallah Dalsh that took this photo. The photo highlights many interesting details.

In the cropped-photo below, I have highlighted two such details where people in the background are using their cellphones to document and perhaps even broadcast the situation.

It is reasonable to believe that, the activists use of cellphones to capture and even live-broadcast visual media will be a fundamental and widespread activity in similar future events. Social media such as Twitter for text, Flickr for photos and Bambuser for live video has become and will continue to be important tools for live reporting.
There are some interesting challenges in how to make use of professional news organizations visual media in combination with photos and video from activists in future crisis information systems.
It would be exciting to run some form of workshop with an unfocused group of Swedish news agencies together with activists and explore this dynamic design space.