Jordskalvet i Japan : Facebook blir den lokala och globala kanalen för information och samarbete

Morgonens jordbävning och efterskalv i Japan blir en megahändelse i media.

Men för personer på plats i Tokyo och anhöriga och vänner i Sverige är Facebook av betydligt större vikt. Bilden nedan visar från i morse hur två personer som befinner sig i Tokyo informerar varandra och samarbetar över Facebook när telefonnätet inte fungerar. Notera också den omtanke som visas för anhöriga i Sverige. Social media kan knappast längre anses något som är irrelevant eller ens svårbegripligt vid kommunikation vid krissituationer.

Samverkan kan misslyckas och ibland blir det konflikter

Torkel Schlegel skriver på Tjugofyra7 att det finns ingen “juridisk gråzon” som hindrar myndigheter att samverka och effektivt agera mot en inträffad händelse. Att skylla på en upplevd juridisk gråzon är ett ganska rationellt knep för att undvika ansvarsutkrävande. Torkels inlägg är mycket viktigt då det finns risk att den “juridiska gråzonen” blir ett fenomen som det mesta kan skyllas på. Juridiska gråzoner är som Torkel försiktigt antyder mer kopplat till kunskap, kompetens och organisatorisk prestige än praktiska problem att agera för att möta ett hjälpbehov.

På västkusten har det de senaste åren inträffat några händelser där bland andra sjöräddning, kommunal Räddningstjänst, SOS-alarm och Polis haft tillsynes omfattande problem att samverka. Händelserna jag tänker på är några isolyckor och ett drukningstillbud med barn. Naturligtvis kan man hävda att det fanns unika omständigheter i de specifika händelser som ingen av oss som inte var med ens kan förstå. Men med de goda möjligheterna till kommunikation och den goda resurstillgången så är det märkligt att vissa insatser saknar ett effektiv utnyttjande av den sammantagna kapaciteten hos de involverade organisationerna.

Det som verkligen förvånar mig är att så lite öppen diskussion förekommer kring misslyckad samverkan och konfliktfylld samverkan. Misslyckande och konflikter är väl helt naturliga fenomen i alla typer av relationer. Samverkan handlar om relationer, relationer mellan organisationer och individer som på kort tid skall samarbeta för att lösa ett hastigt uppkommet problem. Att det ibland går mindre bra borde vara självklart.

Eftersom aktörerna inom svensk krishantering är professionella så borde en diskussion om detta kunna ske både öppet, nyanserat och konstruktivt. Så min fråga blir helt enkelt. Varför pratas det inte om det som alla med någorlunda insyn känner till?

"Kriskommunikation måste ske i fler kanaler"

Docent Anna Olofsson på RCR-center, Mittuniversitetet presenterar erfarenheter från hanteringen av parasitutbrottet i Östersund. Det är uppenbart att kommuner, regionala och nationella aktörer har en del erfarenheter att hämta från händelsen med Cryposporidium. Vad som är förvånande är hur vissa nationella sektorsmyndigheter som förväntas ha djup expertis i ett sakområde delvis saknar kunskap kring hur verkligheten ser ut kring den enskildes och kommuners hantering av dricksvatten.

Från Länstidningen Östersund: Kommuner och myndigheter måste kommunicera i fler kanaler vid kriser. Det är en av slutsatserna av den forskning som gjorts i Östersund efter parasitutbrottet. “Även de mindre kriserna, de vardagsaktiga blir överraskande”, säger Anna Olofsson, sociolog. I går delade Anna Olofsson docent i sociologi med sig av en del av forskningsresultaten vid en populärvetenskaplig föreläsning på Mittuniversitetet. Det ligger i sakens natur konstaterar hon att en kris överraskar oss och att den framstår som otänkbar ända tills den är ett faktum. Precis så var det när massor av Östersundare blev sjuka på grund av de höga halterna cryptosporidium i dricksvattnet.
– Det är spännande vid ett tidigt möte uttrycktes cryptosporidium i dricksvattnet som en helt otänkbar situation, men jag tänker inte säga vem som sa det, säger Anna Olofsson. [Läs mer på Länstidningen Östersund]

Hård kritik mot dem som inte ansluter sig till Rakel

I Tjugofyra7 går förre försvarsministern Mikael Odenberg, numera generaldirektör på Svenska Kraftnät, ut med hård kritik mot dem som inte ansluter sig till Rakel. Det är hårda ord från Mikael Odenberg att prata om snudd på tjänstefel att inte ansluta sin organisation till Rakel.
Att Rakel är en effektiv infrastruktur för talkommunikation är det få som ifrågasätter. Men när utvecklingen går allt snabbare mot en konvergering mellan talkommunikation och informationshantering så blir en mobilterminal som endast klarar talkommunikation ytterst begränsad. Framgångarna med Iphone och Android på konsumentmarknaden visar med all önskvärd tydlighet att kommunikation inte bara handlar om tal, utan också tillgång till information i form av text, grafik, bilder, video, gärna smakfullt paketerat i form av appar.
Utvecklingen inom detta segment har stor påverkan på personer i krisledandefunktioner inom räddningstjänst, polis, länsstyrelse, och självaste stadsrådsberedningen. Behovet att kunna kommunicera och hålla sig uppdaterad gör att enbart tillgång till talkommunikation är begränsande.
Det är dags för en nyanserad diskussion kring Rakel och dess samexistens med andra tekniska infrastrukturer för att ge samhällets krisledningsaktörer de verktyg som en ibland svårbegriplig framtid för med sig. Det vore därför snudd på tjänstefel att inte säkerställa en nyanserad diskussion.

Spontan Utryckning : Smart innovation som gör stor skillnad till liten kostnad

Läser i MSB´s Tjugofyra7 om smart innovation hos räddningsvärnet i Hilleshög. Enligt artikeln så har utryckningsformen “spontan utryckning” skapats, vilket innebär att räddningsstyrkan åker direkt till olycksplatsen i egen bil om det är snabbare. Resultatet är mycket snabba framkörningstider.

Detta är ett mycket bra exempel på smart innovation som utmanar invanda föreställningar om hur en utryckning “måste” gå till. Dessutom omdefinerar, spontan utryckning med egen bil, den roll som en räddningsstyrka bör/skall/kan ha. Förmågan att agera är i detta fall mycket viktigare än att alltid ha med sig all tänkbar utrustning som kan komma att behövas.

Personalen på värnet i Hilleshög har all anledning att vara stolta över att de vågat utmana etablerade föreställningar och klarat av att prova sig fram för att möta de behov som finns i sitt ansvarsområde.

"Mobil medborgardriventjänst överbryggar rapporteringsglapp."

Med ovan ganska grova direktöversättning av rubriken “Mobile, Citizen-Driven Service Bridges Reporting Gap in Aid Industry” vill jag lyfta fram en intressant artikel kring hur ganska enkla med effektivt designade lösningar ger värdefull rapportering kring bristande myndighetsservice.

Återigen när det kommer till olika former av lösningar för att ge allmänheten nya verktyg för rapportering om vad som pågår i lokalsamhället, så är det Ushahidi-teamet som kontinuerligt levererar spännande idéer.

“The mobile-powered initiative allows ordinary citizens in Kenya to report on missing or inadequate services in health care, tax offices, education, government, and other agencies.”

Läs mer i artikel på www.fastcompany.com

SAMÖ-KKÖ : Extremt ointresse och okunskap hos svenska medier

Nu när Sverige genomför den enligt MSB, största krisövningen någonsin så är det i princip helt utan bevakning från svenska medier. Kanske är det så att händelserna i Nord-Afrika drar alla resurser. Men då övningen varit känd sendan en längre tid tillbaks, framstår den obefintliga bevakningen ändå som märklig. Helt obefintlig är den inte. DN lyckades att nå ut med en liten blänkare och Sveriges Radio lyckades i P3´s brunchrapporten att prata om övningen i termer av ett “tjänstemanna-lajv”. Det är ganska märkligt att så lite har publicerats om en så stor och omfattande övning som syftar till att i ett större perspektiv ge trygghet åt väldigt många. Kanske är det så att efter det intensiva övningsdygnet så kommer det att publiceras insiktsfulla och kritiska artiklar. Men jag undrar ändå hur det står till med kunskap och intresse hos medierna av frågor som berör den svenska kapaciteten att hantera kriser.

Dags att organisera ett CrisisCamp

Mot bakgrund av de utmaningar som Svensk krishantering står inför på lokal, regional och nationell-nivå så är det dags att organisera ett CrisisCamp.

Syftet med ett CrisisCamp är att genom extremt fokuserat arbete, tillsammans i större team med olika kompetenser, dra nytta av informationsteknologi för att skapa bättre förutsättningar till effektiv hantering av krissituationer eller större händelser.

Ett CrisisCamp är öppet för alla som vill vara med och bidra med sina erfarenheter och kompetens.


Planen är att köra ett 24 timmars CrisisCamp under senare delen av våren 2011 på Lindholmen i Göteborg. Vi söker nu engagerade deltagare från privata sektorn, kommuner, räddningstjänst, ambulanssjukvård, polis, länsstyrelse, smittskydd, sektorsmyndigheter och nationella myndigheter.

Vid detta CrisisCamp kommer deltagarna att formera olika grupper som tar fram förslag och prototyper på nya tjänster som förbättrar förmåga till samverkan och samarbete vid större händelser och kriser.

Är du eller din organisation intresserad av att medverka och vill veta mer? Anmäl ditt intresse på följande länk: [Intresseanmälan]

Läs mer om CrisiCamp och dess bakgrund på:

CrisisCamp began as an idea for an event to bring together people who were interested in leveraging technology and telecommunications systems to assist communities in times of crisis.

FEMA’s social media strategy

Learn more about FEMA´s thinking on how to leverage social media to better respond to major emergencies and disasters. FEMA chief Craig Fugate is interviewed by Wired about the use of social media in emergency and disaster response. In the interview, Carig underline the importance that governments must adapt their official websites to also fit a mobile context as well as see social media as a core and important technology. Further, two-way communication between the public and government officials are discussed. It seems as Craig has listen to the research results provided by Leysia Palens research group at Univ of Colorado, boulder. [The Wired podcast]

Tekniskt ledningsstöd: I framtiden är en mobiltelefon det enda som behövs.

Jag har i många år argumenterat för att mobiltelefonen är ett fundamentalt och centralt verktyg vid ledning av räddningsinsatser och vid krishantering. En av orsakerna till denna starka övertygelse är de empiriska resultat som forskningen visat. Radio är bra på många sätt, men den är inte personlig. Radiokommunikation är mycket bra för snabb kommunikation mellan flera individer i dynamiska situationer. Radio är sämre vid längre resonemang. Med detta sagt menar jag inte att RAKEL är fel. Inte alls. Rakel är en utmärkt idé för talad-kommunikation för stora operativa grupperingar. Men för avancerad ledning är jag tvekande.
Nu när vi ser hur terminaler för taladkommunikation smälter samman med terminaler för informationsaccess och informationsvisualisering pekar trenden mot konsumentorienterade personliga mobila terminaler.

En raden av spännande lösningar som v tyvärr ännu inte testat vid skarpa situationer är Tactical Fire Table som finns för Iphone och Ipad. Mer info finns på http://itunes.apple.com/us/app/tactical-fire-table/id400104883?mt=8
Detta är bara en i raden med indikatorer som pekar mot att man bör idagsläget vara väldigt försiktig med att investera i teknikstöd som skall (1) användas gemensamt och vid (2) speciella tillfällen. Gemensamma sällan användningsverktyg tenderar att inte komma till användning för ens de situationer de är designade för. Orsaken är att dessa teknikstöd saknar de aspekter som gör personliga mobila terminaler så mycket mer attraktiva. Exakt vad dessa aspekter består av, är fortfarande lite oklart och kräver fördjupade studier. Men aspekter som att den personliga mobila terminalen alltid finns med i byxfickan är en kritisk aspekt. En annan är att genom att terminalen alltid finns med så finns möjlighet att “testa” olika applikationer på ett helt annat sätt än med fastskruvade systemstöd. En avslutande aspekt kan också vara att den personliga mobila terminalen tillåter en högre grad av personlig anpassning än vad de gemensamma klarar av.
“När köper vi in Iphones till befälen?” var en fråga som ställdes av en mellanchef på en räddningstjänst jag besökte härom veckan. Fråga som var skämtsam har nog mer relevans än vad som först kan anas.

Crowd-sourcing reporting in large-scale events

Once again has Ushahidi proven to be a successful platform for crowdsourcing information gathering in large-scale events. Have a look at http://queenslandfloods.crowdmap.com and see how collecting and visualizing reports from different communities form powerful visualizations.

The amount of reports presents an interesting problem when all reports is expected to be positioned on a map. Too often, when the designers are not aware of the massive report volumes, all interesting geographical data becomes covered by “dots” representing single reports. In Ushahidi, they use aggregated numbers to indicate that in the specific area, there are x number of reports. Each individual report is only shown when the zoom level allow that. A simple, yet brilliant solution that too many map-oriented applications completely miss.
It is also worth noting that the reports presented at http://queenslandfloods.crowdmap.com is a combination of both verified as well as unverified reports. Apparently, unverified reports are understood to be valuable until the reports have been verified…yet another clever solution that is in conflict to the often conservative approaches by government agencies.
The use of Ushahidi for the Queensland flooding should serve as inspiration for designers of information systems for emergency and crisis response as well as for managers at national emergency agencies.

Whiteboard lika bra som Wis?

MSBs tidning Tjugofyra7 skriver om min presentation från MSBs forskardag. Allt blev inte rätt i artikeln, men den summerar ganska bra i alla fall.
Är Wis rätt och whiteboard stenålder?
Inte alls, anser forskaren Jonas Landgren, Göteborgs universitet.
– All dokumentation behöver inte gå genom tangentbordet, sade han på MSBs forskardag.
Läs hela artikeln på Tjugofyra7.

.