Study of the results of interaction between suicide operatives and bystanders

With the recent events in Stockholm, Sweden, as a backdrop, this paper from 2006 by Mark Harrison presents some terrible yet interesting insights on how bystander intervention could reduce the consequences of suicide operatives. The individual costs of such intervention are however significant. Read this fascinating study at:http://wrap.warwick.ac.uk/208/

Bombers and bystanders in suicide attacks in Israel, 2000 to 2003
Harrison, Mark, 1949- (2006) Bombers and bystanders in suicide attacks in Israel, 2000 to 2003. Studies in Conflict and Terrorism, Vol.29 (No.2). pp. 187-206. ISSN 1057-610X [pdf]

Abstract: The paper analyses the results of interaction between suicide operatives and bystanders in the course of 103 suicide attacks in Israel over a recent threeyear period. It shows that bystanders’ intervention tended to reduce the casualties arising by numbers that were both statistically and practically significant. When bystanders intervened, however, this was often at the cost of their own lives. The value of a challenge was particularly large for suicide missions associated with Hamas, but Hamas operations were also less likely to meet a challenge in the first place. These findings, while preliminary, may have implications for counter-terrorism. More systematic collection of statistical data relating to suicide incidents would be of benefit.

Studie av hanteringen av dricksvattensituationen i Östersund

På tisdagen och onsdagen denna veckan fick jag möjlighet att följa Miljö & Hälsoförvaltningens arbete med att hantera situationen med förorenat dricksvatten i Östersund. Under de två dagarna genomförde jag deltagande observationer och informella intervjuer. De två dagarna kommer ligga till grund för fortsatta studier med intervjuer och dokumentanalys.

Studien är intressant ur flera perspektiv. Först och främst genom att den kunde genomföras utan att jag hade kontakter med involverade personer sedan tidigare. En viktig dörröppnare i detta sammanhang är RCRC vid Mitt-Universitetet där Erna Danielsson med flera bidrog till att jag kunde garanteras access.
Vidare är det imponerande med vilken öppenhet som Miljöchefen, Förvaltningschef, Säkerhetssamordnare, Kommundirektör, Informationschef med flera visade och tillät full insyn utan särskilda restriktioner.
Studien är också speciell då den är snabborganiserad genom ett samarbete mellan RCRC vid Mitt-Universitetet och Crisis Response Lab vid Göteborgs Universitet & Chalmers.

"Vi har fått till oss att bron var livsfarlig" : Oklart läge om risken med Göta Älvbron

I dagens Göteborgs-Posten finns en artikel som beskriver ett möte om den nya Göta Älvbron som skall ersätta den nuvarande bron. Orsaken till behovet av en ny bro är flera, men framförallt så finns det problem med bron som byggdes 1939. Men innan jag går in på vad som fångat min uppmärksamhet från detta möte så tillåt mig göra en tillbaka blick på lite intressanta och var för sig kanske inte så spektakulära saker som inträffat angående den aktuella bron.


Incidenter
Vid tidigare underhållsarbete har utmattningar upptäckts i konstruktionen orsakat av låg stålkvalité och många års belastning från trafik. För att minska risken för plötsliga och dramatiska konsekvenser av fortsatt utmattning av stålkonstruktionen så har ett distribuerat fiberoptiskt övervakningssystem installerats. 2006 inträffar en incident där en sopmaskin på grund av sin tyngd trycker hål i en av betongplattorna på den utan-på-liggande cykelbanan. I samband med incidenten kommenteras att Göta Älvbron under flera år inte fått tillräckliga underhållsinsatser. Vid en festival i somras i Frihamnen, som ligger vid det norra brofästet, uppstod oroande svängningar i bron. Svängningarna orsakades av festivalpublikens hoppande. Enligt uppgift i media övervägde polisen att stoppa konserten.


Ok, nog om detta om vad som hänt. Under mötet igår på Göteborgs Stadsmuseum kunde allmänheten lyssna till politikerna och diskutera den nya bron som skall byggas. Under samtalen nämns bland annat nedan. Observera nu att dessa meningar var lösryckta redan i tidningsartikeln och nedan presenteras de utan förevarande eller efterföljande sammanhang.

– [Den nya] Bron kommer i rätt läge. Vi är politiskt eniga och när vi fick höra att den nuvarande bron kan rasa fick vi bråttom. Margot Ottosson (V). [länk]

– Vi har fått till oss att bron var livsfarlig. Kia Andreasson (MP). [länk]

De aktuella politikerna nämner alltså “bron kan rasa” och “bron var livsfarlig”. Vilket då understryker den skyndsamhet som behövs för att bygga en ersättningsbro.

Här börjar mina tankar att snurra kring begrepp som riskanalys och kriskommunikation. Vilken risk finns att den nuvarande bron kan rasa, hur livsfarlig är bron. Att bron har ett avancerat sensorsystem gör mig som individ inte tryggare utan befäster bara känslan att bron är i ett verkligt dåligt skick. Det skulle vara intressant att se en riskanalys och då gärna med ett scenario där en annan olycka på bron eller i anslutning till bron riskerar följdeffekter på brons stabilitet.

Men det finns nog ingen anledning att göra en sådan riskanalys särskilt offentlig då bron trots allt behövs för att säkerställa flödet av personer fram och tillbaks över bron till och från arbetsplatser, skolor, bostadsområden och handel. Men hur tänkte då de aktuella politikerna när de använder de ganska starka uttrycken “bron kan rasa” och “bron var livsfarlig”. Ur ett kriskommunikations perspektiv, om nu brofrågan kan ses som en kris som väntar på att inträffa, så är det bra med raka och tydliga besked. Men hur skall den enskilde hantera dessa nya insikter? Är bron säker eller livsfarlig? Finns det en risk att bron kan rasa eller går det att garantera motsatsen?

Denna fråga är intressant då det delvis handlar om lägesbild och dels om långa tidsperspektiv. Har inblandade parter en överensstämmande lägesbild, finns det olika lägesbilder, kan det finnas någon part som försöker att dominera lägesbilden för att vinna fördelar i processen? Att brofrågan och incidenterna på och vid bron skett över lång tid, påverkar det förmågan att tolka svaga signaler och skapa tydlighet i ett oklart läge.

Men framförallt finns det en risk att bron rasar och är bron livsfarlig?

Myter och okunskap kring hur allmänheten agera vid kriser och stora olyckor

Det finns en hel del myter och ren okunskap kring hur allmänheten som grupp samt hur individer beter sig vid kriser och större olyckor. Alltför ofta hör jag av personer på exempelvis Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap och SOS-alarm att “Vi måste ju undvika panik hos allmänheten”.

 
För att undvika upprätthållandet av denna myt, för det är just en myt, så läs denna artikel. Läs med fördel texten på sidan 102.
 
I. Helsloot & A. Ruitenberg.(2004) Citizen Response to Disasters: a Survey of Literature and Some Practical Implications. Journal of Contingencies and Crisis Management
Volume 12, Issue 3, pages 98–111, September 2004 [Link]
 
Om ni någon gång springer på någon som fortsätter med en Hollywood-baserad förståelse om hur människor agerar vid kriser och större olyckor så be dem läsa denna artikel eller be dem redovisa vilket empiriskt material de baserar sitt uttalande på, för det kan ju vara så att de senaste 60 årens systematiska forskning i ämnet har missat något. Det kan ju vara så, eller?

It is now time for a revolution, at least in theory.

The Swedish emergency response domain has too few IT-based applications or services that in any reasonable sense make use of the power from citizens in times of emergencies or crises.
With a small budget significant development can be achieved in order to design and diffuse new communication offerings that would improve local and central governments ability to maintain a common operating picture.
Take a moment and look at the figure. Then go and visit 37signals.com and get some inspiration for your next revolutionary project in the domain of information technology support in emergency response and crisis.

Utveckling av systemstöd för räddningsinsatser och krishantering kan i Sverige ganska snart nå en kritisk punkt!

Utveckling av systemstöd för räddningsinsatser och krishantering kan i Sverige ganska snart nå en kritisk punkt. Punkten i fråga gäller balansen mellan att kommersiella aktörer skall utveckla och tillhandahålla system eller om Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap skall fortsätta med den typ av utveckling som lett till ett flertal applikationer och system, däribland Lupp och WIS. Just Lupp är ett system som ett flertal kommersiella aktörer i Sverige själva hävdar att de kan både utveckla och tillhandahålla, dock till ett något högre pris än det i dag subventionerade priset av c:a 900 SEK. Det grundläggande frågan som eventuellt kan ställas är:
 
Skall Svenska myndigheter bedriva systemutveckling i syfte att bistå andra myndigheter med programvara?
Frågan är lite komplex, men framförallt lite känslig efter många års varierande grad av lyckade relationer mellan de kommersiella systemleverantörerna och myndigheten i fråga.
Men är frågan verkligen så enkel som att det handlar om antingen eller? Kanske finns det en hybridansats som verkligen skulle ge Svensk räddningstjänst och krishantering en skjuts framåt avseende systemstöd för sin operativa verksamhet.
Det finns stora möjligheter till nya affärsmodeller, utvecklingsmodeller och samarbetsmodeller som verkligen skulle gagna både berörda myndigheter och systemleverantörer.
Ett tankeexperiment:
Vad skulle hända om Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap under ett par år gick i en radikal riktning i linje med nedan punkter? Punkterna avser inte att vara en komplett lista utan snarare fungera som en beskrivning för den riktning som jag har funderar kring.
  1. Open-Source : Nuvarande kod till Lupp och dess databas släpps på en open-source licens. Detta skulle innebära att många aktörer kan bygga vidare och skapa anpassade, specialiserade och mer kompletta applikationer.
  2. Manifest : Ett Lupp-manifest utvecklas som beskriver hur kommersiella aktörer skall tillhanda hålla både en gratis-version och en premium-version samt andra vägledande principer.
  3. De-facto Standard : Lupp lägger grunden till ett ram-verk/de facto standard för en begränsad informationsmodellkärna.
  4. Infrastruktur : Lupp övergår till formen av en central infrastruktur för informationsdelning mellan myndigheten och kunder på kommunal nivå.
  5. API + Miniapps : Ett standardiserat API tas fram som specificerar hur mini-apps kan byggas mot de applikationer som baseras på Lupp-ramverket.
  6. Freemium : Kommersiella aktörer agerar enligt LUPP-manifestet och erbjuder sin programvara enligt en freemium-modell där dagens funktionalitet i LUPP erbjuds som en gratisversion (detta är ganska självklart då det bara är en ompaketering av den släppta open-source koden) men där mer avancerad funktionalitet och stöd för fler plattformar erbjuds i en premium-version.
  7. Facilitator : Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap skulle i en sådan framtid ta rollen som facilitator och driva en rad design/utvecklingsevent med syfte att stödja de kommersiella aktörerna och sporra att fler aktörer kommer in i bilden.
  8. Global export: Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap skulle i samarbete med Vinnova skapa program för att stötta de små kommersiella aktörerna i att växa och i kommersiella aktörskluster säkerställa att svensk programvaruindustri inom området kan växa på en allt viktigare världsmarknad.
Detta är några tankar som jag reflekterar kring då jag ser tillbaks på 10 ganska magra år när det gäller IT-innovation för Svensk räddningstjänst och krishantering. Hör gärna av er med kommentarer och bidra gärna till mer punkter i listan ovan.

Den enskildes ansvar och möjligheter ( med webben och social media)

Göteborg har den senaste tiden varit drabbade av uppmärksammade händelser där ungdomar dödats eller försvunnit. Ett av dessa fall gäller en man vid namn Rasmus som spårlöst försvunnit efter en fest på det företag där han arbetade. Vid de här typer av händelser vilar ett tungt ansvar på myndigheter att göra sitt yttersta för att återfinna den försvunna personen, ge nödvändigt stöd till de anhöriga, samt utreda ev. brottslighet kopplat till försvinnandet. Vidare har kommunen ett ansvar att arbeta långsiktigt med att minska riskerna att liknande händelser inträffar i framtiden.
Men vad i detta sammanhanget, de anhöriga har för ansvar att agera är något oklar mer än att bistå myndigheterna med information. I fallet med Rasmus visar det sig att den enskilde kan göra ganska mycket för att nå ut och engagera allmänheten i sökandet. I detta specifika fall finns en webbplats www.hittarasmus.se med syfte att involvera allmänhet, sprida kunskap om det inträffade och på olika sätt öka antalet personer som deltar i skallgångskedjor. Här återfinns också kopplingar till en Facebook-grupp “Har någon sett Rasmus Johanssson”.
Webbplatsen och utnyttjande av sociala medier visar hur den enskilde som drabbas av en ofattbar katastrof kan skapa engagemang och organisera resurser för att i bästa fall underlätta sökarbetet. Är detta starten på en ny utveckling, eller bara ett fenomen som alltid funnits men som nu också tar ett allt starkare uttryck med hjälp av webben.

Att visualisera fenomenet Stenkastning och bilbränder i förortsområden

Hur skall man konceptualisera och visualisera fenomenet med stenkastning och bilbränder i förortsområden som för ett år sedan var ett omfattande problem i flera storstadsområden? Frågan dök upp i ett samtal med MSB-personal kring användning av system för att skapa och hantera en gemensam lägesbild. Problemet är mångbottnat.
Först och främst, vilka händelser skall knytas till fenomenet “oro i förorten”. Skall endast brand i fordon som inträffar i typiska förortsområden finnas med på den tänkta kartvisualiseringen, eller skall också brand i fordon från de områden som inte räknas som förort tas med. Kartvisualiseringen blir ganska olika beroende vilket val som görs. I det första fallet förstärks bilden av att det är förorten som brinner. I det andra fallet visas hur brand i fordon också förekommer “utanför” de traditionella områdena. Hur skall den bilden tolkas? Visar den på s.k spridningseffekter?
Ett annat problem är hur fenomenet “oro i förorten” i ett första läge skall konceptualiseras. Är det ett (A) ordningsproblem, är det ett (B) brandproblem eller är det ett (C) problem med livsvillkoren? I fallet A så är polisen problemägare och lösningen blir bättre ordning, dvs fler synliga poliser. I fallet B är lösningen att fordon skall placeras synligt, bättre upplysta parkeringsplatser med mera som förebygger risken för brand. I fallet C är utmaningen mer komplex då den visar att kommunen misslyckats med att erbjuda drägliga livsvillkor under en serie av år. Om nu problemet med “oro i förorten” har sin grund i fallet C så borde detta innebär att polis och räddningstjänst kan fakturera sina kostnader för genomförda insatser till kommunen. Då kommunen misslyckats med sitt uppdrag så borde väl det vara just kommunen som skall stå för de kostnader som deras misslyckande orsakat.
Men tillbaks till visualiseringen. Som bakgrundsdata till mappning av händelser avseende stenkastning och brand i fordon bör socioekonomiska data visas och särskilt viktigt blir det att presentera data kring hur kommunen investeringar kring förortsområdenas sociala-infrastruktur. Tyvärr verkar många av de kommande systemen för presentation och visualisering av Gemensam Lägesbild helt sakna mekanismer för att kombinera enkel insatsdata med komplex socioekonomisk data.
Det skulle vara kul att komma i kontakt med analytiker hos MSB, region och kommunalnivå som arbetar med dessa frågor. Hör gärna av er. Det finns en hel del spännande verklighetsnära forskning att genomföra.

Nytt bloggtillskott för Räddningstjänst-Sverige

Nu finns ett spännande bloggtillskott för alla som är intresserade av räddningstjänst. Följ Eva Ljungkvist på hennes blogg: EVAS BRANDBLOGG [http://brand.oceanus.se/]

Insatsrapporter: – Vem läser dessa?

Att läsa insatsrapporter kan vara värdefull läsning om de tar upp specifika aspekter som inträffat under en räddningsinsats. Men efter att ha plöjt insatsrapporter i ett par år så är min känsla att det saknas något i dagens insatsrapporter. Jag tänker då närmast på den text som beskriver räddningsinsatsen.

Ett stort problem är naturligtvis är fråga kring, vem skrivs en insatsrapport för? Är det för kollegorna i den egna organisationen, är det för kollegorna på andra räddningstjänster, är det för experterna på MSB, kan det vara så att de skrivs för allmänheten? Oklarheterna kring vem en insatsrapport skrivs för skapa problem som i värsta fall gör en insatsrapport till inte mycket mer än en reseskildringsliknande berättelse.
De problem som uppstår under en insats blir sällan diskuterade eller ens nämnda. De lyckade grepp som görs under en insats döljs effektivt i den ofta dåligt strukturerade textmassan.
Kanske är det dags att ta nya grepp och applicera modern teknik för att göra insatsrapporterna mer värdefulla och användbara. Kanske är det så att landets alla insatsrapporter skall göras tillgängliga för svensk räddningstjänst där enkla med smarta mekanismer för att söka, gruppera, filtrera, kategorisera finns tillgängliga. Det hade varit fint om det gick att presentera insatsrapporter över tid, mot bakgrund av socio-ekonomisk information. Kanske skulle de som läser en insatsrapport kunna ge den ett betyg så att den som skriver kan utveckla sin kompetens att formulera en värdefull och användbar rapport.
Det finns ett område som kallas InformationsVisualisering. Det vore bra och kanske också lämpligt att fundera kring hur insatsrapporterna kan presenteras på nya sätt där fokus inte ligger på den enskilde rapporten utan där grupper av rapporter blir meningsfulla och insiktsgivande. Vad skulle hända om man kunde se alla rapporter för brand i fordon, presenterat över dygnets timmar, med en bakgrund av socio-ekonomisk data.
Vem tar tag i detta? MSB, Industrin, Forskare, eller en webb-entreprenör typ Ted Valentin?
Det finns inget bra svar. Men helt klart är att insatsrapporter utgör ett spännande material för smarta och användarvänliga presentationstjänster.

Nya framgångar

Vårt lilla forskningsprojekt kring mobil live video för räddningsinsatser lever som ni alla vet vidare i en kommersiell form. Sedan januari finns LiveResponse att köpa som tjänst. Igår kväll blev LiveResponse tillsammans med Räddningstjänsten i Stor-Göteborg vinnare av Cut-the-Wire Awards i kategorin offentlig sektor. Den namnkunniga juryn hade följande motivering:

“Innovative usage of high speed mobile connectivity, mobile video streaming services and positioning in a mission critical usage environment. A practical and useful mobile service area that really makes a difference.”(länk)

IDG.se och tidskriften CIO på webben finns en bra intervju med stf Räddningschef på Räddningstjänsten i Stor-Göteborg om hur de använder LiveResponse och de fördelar som upplevs.

Att det en gång lilla forskningsprojektet skulle gå och vinna mobilpris var inget vi kunde tänka då projektet formulerades vintern 2008. Det känns väldigt hedrande med utmärkelsen och ett fint bevis att de projekt som bedrivs på Lindholmen i Göteborg med finansiering av bland annat MSB faktiskt kan leda längre än enbart välpublicerade forskningsartiklar.

När OPEN-GOV möter Svensk Krishantering

Det finns idag en stark trend med att utforska hur myndighetsinformation kan göras offentligt tillgänglig för helt nya sammanhang och målgrupper. Syftet är att öka nyttan, användningen och transparens avseende sådan information som myndigheter lagrar och som är intressant och användbar för medborgarna. OpenGov.se är en av flera bra webbsidor som både driver på denna trend samtidigt och dessutom tillhandahåller information hur myndighetsinformation kan nyttjas.

[Länk: http://www.opengov.se/]

Det kommer att bli intressant när olycksstatistik, insatsrapporter och riskinformation blir föremål för helt nya tillämpningar. Kanske kommer vi se mobil-appar som visar hur riskfyllt det är att vistas på en viss plats i förhållande till sin egna specifika riskprofil. Vi kommer kanske kunna ta fram information som visualiserar kostnaden för räddningsinsatser i förhållande till deras effekt. En OpenGov-rörelse med fokus på krishantering vore en spännande utveckling där Mash-up teknik mycket väl kan kombineras med social media. Därmed kan helt nya informationsresurser skapas som både utvecklar individens förmåga till att ta eget ansvar samtidigt som graden av transparens i krishanteringssystemet ökar.