Att twittra polisen istället för att ringa 112, hur tänker man då?

 

 

 

Min kollega Fredrik Bergstrand skriver på sin blogg om en situation där en individ valde att skicka en tweet till Polisen istället för att ringa 112. Bakgrunden var att en medvetslös alternativt sovande yngling påträffades utomhus sent på natten i Göteborg. Men hur går tankebanorna när Twitter känns lämpligare än att ringa 112? Fredrik genomförde en kortare intervju (via Twitter!) med personen ifråga där det är ganska tydligt att det finns barriärer med 112 som en tweet inte verkar ha. Därmed inte sagt att twitter är bättre, snarare att det finns utvecklingspotential hos 112. Kanske behövs också en förnyad diskussion kring individens ansvar att agera och kommunicera i nöd-liknande situationer? Men vad som kan vara än viktigare är att fundera igenom hur olika kommunikationstekniker kan nyttjas för att i olika kombinationer ge önskad effekt.

Läs Fredrik Bergstrands intressanta inlägg med personen som twittrade polisen istället för att ringa 112.

Advertisements

Social media – skapar ny sorts dynamik vid olyckor?

Den tragiska trafikolyckan på Frösön i slutet av förra veckan innebar
nya insikter kring hur mobil teknologi och social media skapar nya utmaningar för blåljusaktörerna.

P4 Jämtland skriver något alarmistiskt om att “Sociala medier orsakade kaos vid dödsolycka.” Bakgrunden är att när räddningstjänsten kommer fram till den aktuella olycksplatsen så var det många ungdomar på plats som vi sina mobiltelefoner antingen pratade, tog bilder eller skickade meddelande om vad som hade hänt och vad som pågick på platsen. Dessutom anlände fler ungdomar som fått höra om det inträffade. I en intervju med P4-Jämtland säger Peter Frykman (räddningsledare vid insatsen)  att hans bild av ungdomarnas agerande var att de kommunicerade med sina vänner och anhöriga via bland annat sociala medier.

Utmaningen för räddningstjänsten blev att tillsammans med polisen att försöka få undan det stora antalet personer från platsen, vilket naturligtvis inte var helt oproblematiskt då flera också hade deltagit i första hjälpen-arbetet innan blåljusaktörerna kommit på plats. Peter nämner att det så här i efterhand inte varit möjligt att ge en bra återkoppling till de som faktiskt gjorde en viktig första insats.

En särskilt intressant aspekt som Peter nämner i radioinslaget är att räddningsstyrkan inte visste om att det var ungdomar inblandade i olyckan och att det var så många ungdommar på plats redan innan de själva kommit fram tlll olycksplatsen. Här kan det finnas en anledning att fundera kring hur 112-samtalet sett ut och hur länge som SOS-alarm haft kvar kontakten med de inringande. Jag har dock inga uppgifter kring detta men det verkar något märkligt att räddningstjänsten inte fick reda på att ungdomar var involverade i olyckan och att det fanns många personer på plats.

De erfarenheter som Peter delar med sig av i P4-inslaget är värdefulla för alla svenska räddningstjänster då det visar att kommunikation i samband med olyckor inte är en aktivitet som endast involverar blåljusaktörer. Allmänhetens förmåga och vilja att kommunicera vid tragiska händelser skall inte underskattas. Därmed inte sagt att all sådan kommunikation är önskvärd.

Klicka på följande länk för att ta del av Peters ödmjuka och professionella resonemang kring händelsen och det som han upplevde kring olyckan där mobil kommunikation och social media skapade en ny sorts dynamik för de involverade blåljusaktörerna.

RELATERAD LÄSNING
Läs gärna också om ett relaterat fenomen som Fredrik Anderson skriver om:
När larmet i sig gör skada: Vi har sett det tydligt vid några aktuella kriser och händelser nu – där den sociala informationsspridningen i sig antingen skapar egen kris eller där den direkt försvårar räddningsarbetet eller krishanteringen. Läs mer på http://storify.com/awaze/nar-larmet-i-sig-gor-skada

Har DN och SOS-Alarm gått för långt med SOS Live?

I måndags släppte DN tjänsten SOS Live där DNs.se läsare kan följa alla larm till räddningstjänsten i realtid. Märkligt nog var tjänsten ganska snart inte tillgänglig med en motivering på sidan att det uppstått ett tekniskt fel med överföringen av data. Informationen till SOS Live kommer från SOS-alarm AB (ägs av stat, landsting och kommun) som hanterar 112-samtalen i Sverige. [Uppdatering 2012-02-09: SOS Live fungerar igen.]

Oavsett orsaken till att tjänsten inte längre är tillgänglig så väcker konceptet som helhet en del funderingar kring om det är lämpligt att dela med sig av larmdata i realtid (SOS Live har 5 min fördröjning) via en tjänst hos en dagstidning. Det kan ju vara särskilt känsligt då allt tyder på att den enskilda räddningstjänsten inte avgör om det specifika larmet bör visas. Man kan anta att tjänsten möjligtvis skapat viss upprördhet hos en hel del räddningstjänster.

Mot bakgrund av det senaste årens diskussion kring hur SOS-alarm hanterat specifika fall inom ambulansalarmering så kanske det finns helt andra tjänster som troligtvis har större allmänintresse (särskilt för DN och andra nyhetsföretag) än just räddningsinsatser i realtid. (Det bör dock understrykas att det är inte SOS-alarm som orsakar bristen på ambulanser utan de landstingspolitiker som sätter budgeten. )

Det jag närmast tänker på är belastning på ambulansverksamheten i realtid. En sådan tjänst skulle kunna informera mig som nödställd på följande två sätt:

1) bör jag överhuvudtaget ringa efter ambulans eller bör jag söka hjälp på annat sätt.

2) skall jag invänta ambulansen som sägs vara på väg eller skall jag försöka ta mig till sjukhus på annat sätt.

Ovan frågor är medvetet tillspetsade med syfte att visa att det finns goda skäl till att leverera information från larmhanteringen på SOS-Alarm, men frågan är vilken information det bör vara för att möta ett brett allmänintresse.

Frågan om DN och SOS-Alarm gått för långt med SOS Live är fortfarande obesvarad så vi får avvakta om tjänsten kommer igång eller om den försiktigt göms undan.

[Kommentar 2012-02-09: Då tjänsten är igång igen så är svaret ganska entydigt. Reaktionerna på tjänsten bedöms vara mer positiva än negativa, vilket i sig är intressant.]

Notera att på Smålandsposten finns en variant av DNs SOS Live som varit igång en längre tid.

"Mobil medborgardriventjänst överbryggar rapporteringsglapp."

Med ovan ganska grova direktöversättning av rubriken “Mobile, Citizen-Driven Service Bridges Reporting Gap in Aid Industry” vill jag lyfta fram en intressant artikel kring hur ganska enkla med effektivt designade lösningar ger värdefull rapportering kring bristande myndighetsservice.

Återigen när det kommer till olika former av lösningar för att ge allmänheten nya verktyg för rapportering om vad som pågår i lokalsamhället, så är det Ushahidi-teamet som kontinuerligt levererar spännande idéer.

“The mobile-powered initiative allows ordinary citizens in Kenya to report on missing or inadequate services in health care, tax offices, education, government, and other agencies.”

Läs mer i artikel på www.fastcompany.com

Crowd-sourcing reporting in large-scale events

Once again has Ushahidi proven to be a successful platform for crowdsourcing information gathering in large-scale events. Have a look at http://queenslandfloods.crowdmap.com and see how collecting and visualizing reports from different communities form powerful visualizations.

The amount of reports presents an interesting problem when all reports is expected to be positioned on a map. Too often, when the designers are not aware of the massive report volumes, all interesting geographical data becomes covered by “dots” representing single reports. In Ushahidi, they use aggregated numbers to indicate that in the specific area, there are x number of reports. Each individual report is only shown when the zoom level allow that. A simple, yet brilliant solution that too many map-oriented applications completely miss.
It is also worth noting that the reports presented at http://queenslandfloods.crowdmap.com is a combination of both verified as well as unverified reports. Apparently, unverified reports are understood to be valuable until the reports have been verified…yet another clever solution that is in conflict to the often conservative approaches by government agencies.
The use of Ushahidi for the Queensland flooding should serve as inspiration for designers of information systems for emergency and crisis response as well as for managers at national emergency agencies.

Insatsrapporter: – Vem läser dessa?

Att läsa insatsrapporter kan vara värdefull läsning om de tar upp specifika aspekter som inträffat under en räddningsinsats. Men efter att ha plöjt insatsrapporter i ett par år så är min känsla att det saknas något i dagens insatsrapporter. Jag tänker då närmast på den text som beskriver räddningsinsatsen.

Ett stort problem är naturligtvis är fråga kring, vem skrivs en insatsrapport för? Är det för kollegorna i den egna organisationen, är det för kollegorna på andra räddningstjänster, är det för experterna på MSB, kan det vara så att de skrivs för allmänheten? Oklarheterna kring vem en insatsrapport skrivs för skapa problem som i värsta fall gör en insatsrapport till inte mycket mer än en reseskildringsliknande berättelse.
De problem som uppstår under en insats blir sällan diskuterade eller ens nämnda. De lyckade grepp som görs under en insats döljs effektivt i den ofta dåligt strukturerade textmassan.
Kanske är det dags att ta nya grepp och applicera modern teknik för att göra insatsrapporterna mer värdefulla och användbara. Kanske är det så att landets alla insatsrapporter skall göras tillgängliga för svensk räddningstjänst där enkla med smarta mekanismer för att söka, gruppera, filtrera, kategorisera finns tillgängliga. Det hade varit fint om det gick att presentera insatsrapporter över tid, mot bakgrund av socio-ekonomisk information. Kanske skulle de som läser en insatsrapport kunna ge den ett betyg så att den som skriver kan utveckla sin kompetens att formulera en värdefull och användbar rapport.
Det finns ett område som kallas InformationsVisualisering. Det vore bra och kanske också lämpligt att fundera kring hur insatsrapporterna kan presenteras på nya sätt där fokus inte ligger på den enskilde rapporten utan där grupper av rapporter blir meningsfulla och insiktsgivande. Vad skulle hända om man kunde se alla rapporter för brand i fordon, presenterat över dygnets timmar, med en bakgrund av socio-ekonomisk data.
Vem tar tag i detta? MSB, Industrin, Forskare, eller en webb-entreprenör typ Ted Valentin?
Det finns inget bra svar. Men helt klart är att insatsrapporter utgör ett spännande material för smarta och användarvänliga presentationstjänster.

Nya framgångar

Vårt lilla forskningsprojekt kring mobil live video för räddningsinsatser lever som ni alla vet vidare i en kommersiell form. Sedan januari finns LiveResponse att köpa som tjänst. Igår kväll blev LiveResponse tillsammans med Räddningstjänsten i Stor-Göteborg vinnare av Cut-the-Wire Awards i kategorin offentlig sektor. Den namnkunniga juryn hade följande motivering:

“Innovative usage of high speed mobile connectivity, mobile video streaming services and positioning in a mission critical usage environment. A practical and useful mobile service area that really makes a difference.”(länk)

IDG.se och tidskriften CIO på webben finns en bra intervju med stf Räddningschef på Räddningstjänsten i Stor-Göteborg om hur de använder LiveResponse och de fördelar som upplevs.

Att det en gång lilla forskningsprojektet skulle gå och vinna mobilpris var inget vi kunde tänka då projektet formulerades vintern 2008. Det känns väldigt hedrande med utmärkelsen och ett fint bevis att de projekt som bedrivs på Lindholmen i Göteborg med finansiering av bland annat MSB faktiskt kan leda längre än enbart välpublicerade forskningsartiklar.