Inspiring papers published 2018

The department of Applied IT head of division of Informatics, Johan Magnusson, asked his fellows about the top-3 papers that has been published in 2018. Since I am Johans manager, I also wanted to (and was asked to) contribute with my list. So here are the three papers from 2018 that has been particularly useful and interesting.

The first paper is published in the excellent venue CoDesign. The paper is co-authored by Eva Eriksson who is a brilliant researcher that a few years ago was part of the division of Interaction Design, during the time when I was the head of division.

Saad-Sulonen, J., Eriksson, E., Halskov, K., Karasti, H., & Vines, J. (2018). Unfolding participation over time: temporal lenses in participatory design. CoDesign14(1), 4-16.

The second paper is written by Helena Karasti and Volkmar Pipek along with Geoffrey Bowker, and contributes to the discourse on infrastructure, design and participation. This paper is a great source for inspiration in the otherwise dull waters of too much management-centric infrastructure papers. It is great to see that the PD-associated people are making useful contributions.

Karasti, H., Pipek, V., & Bowker, G. C. (2018). An Afterword to ‘Infrastructuring and Collaborative Design’. Computer Supported Cooperative Work (CSCW)27(2), 267-289.

The third paper is written by the always brilliant Leysia Palen together with Robert Sodden, and it elaborates on the digitalisation and the data-fication of crisis management. Since Leysia is a thought-leader of the discipline, Crisis Informatics, this paper is an important contribution to further develop the field. The paper is also great since it re-discover Zuboffs concept of ‘informating‘.

Soden, R., & Palen, L. (2018). Informating Crisis: Expanding Critical Perspectives in Crisis Informatics. Proceedings of the ACM on Human-Computer Interaction2(CSCW), 162.


Our history is based on great insights by great people

Great researchers from top-left Susanne Bödker, Bo Dahlbom, Börje Langefors, Lucy Suchman, Pelle Ehn

Suddenly one realise that it is too easy to forget about publications from back in the days that really have had an impact on my understanding of our field of study.  Have a look at these papers and books and imagine which texts of today will be on a list 20-30-40-50 years in the future.

Dahlbom, B. (1996). The new informatics. Scandinavian Journal of Information Systems, 8(2), 3.

Pfaffenberger, B. (1988). The social meaning of the personal computer: Or, why the personal computer revolution was no revolution. Anthropological Quarterly, 39-47.

Bødker, S., Ehn, P., Knudsen, J., Kyng, M., & Madsen, K. (1988, January). Computer support for cooperative design. In Proceedings of the 1988 ACM conference on Computer-supported cooperative work (pp. 377-394). ACM.

Suchman, L. A. (1987). Plans and situated actions: The problem of human-machine communication. Cambridge university press.

Ehn, P., & Kyng, M. (1985). A tool perspective on design of interactive computer support for skilled workers. DAIMI Report Series, 14(190).

Weizenbaum, J. (1966). ELIZA—a computer program for the study of natural language communication between man and machine. Communications of the ACM, 9(1), 36-45.

Langefors, B. (1963). Some approaches to the theory of information systems. BIT Numerical Mathematics, 3(4), 229-254.

See also: An Interview with Börje Langefors, by Bubenko, J., & Dahlstrand, I. (2003, June). . In IFIP Conference on History of Nordic Computing (pp. 7-22). Springer, Boston, MA.


Infrastructure view on refugees use of digital tools on their journey to Europe

Now and then, one stumble across papers that make an impact on how you think about your own research. The other day, I read the following paper by Gillespie, Osseiran and Cheesman. 

Gillespie, M., Osseiran, S., & Cheesman, M. (2018). Syrian refugees and the digital passage to Europe: Smartphone infrastructures and affordances. Social Media+ Society, 4(1) [link]

In this paper they study the use of information technology by refugees during their journey to and through Europe. It was particularly refreshing to see how they use ’affordances’ by Gibson as well as ’ infrastructures’ by Star to unpack how information technology use present  possibilities but also vulnerabilities for refugees. 

This is an insightful paper that opens up an important discussion of the need of more studies on socio-technical dimensions in the refugee context. 

This paper underline the importance of studying groups that typically are not percieved as technology users. This study illustrates how refugees are a very interesting user category in technology use research. Lastly, the paper also shows that a better understanding of sociotechnical entanglement is important in order to formulate meaningful policies in the refugee context.

Plattformar och Infrastrukturer – dags för fördjupade studier

Studier av plattformar och digital infrastrukturer har blivit det kanske viktigaste (trendigaste) området inom IS-forskningen. Plattform och infrastrukturer som artefakt innebär spännande utmaningar för forskarsamhället då det i en del fall behövs delvis nya ansatser och metoder för att kunna studera dessa nya sociotekniska företeelser.

Ett bra exempel på sådan forskning är de studier med fokus på Spotify, med intressanta metodutmaningar. Att Spotify inte heller var helt nöjda med studierna är också intressant men kanske på en annan nivå.

Ett annat exempel är en studie av Uber som presenteras i artikeln:
Mirsadikov, A., Harrison, A., & Mennecke, B. (2016). Tales From the Wheel: An IT-Fueled Ride as an UBER Driver.

Men varför är detta intressant ur ett krisberedskapsperspektiv? Jo, kanske är det så att vi mycket snart behöver fundera igenom hur plattformar som WIS och infrastruktur som RAKEL kan studeras. Både WIS och RAKEL har vuxit sig starka över tid och är mer än bara någon form av verktyg. Syftet är då att teknologin i sig själv är fokus snarare än vid tidigare studier där teknik i många fall har setts som ett verktyg eller metod för att genomföra verksamhet. WIS och RAKEL är intressanta företeelser i sig själva och borde därför studeras då de utgör kärnan och dominerande förutsättningar för ledning och samverkan.

Myndigheter och storföretag – mer gemensamt än vad vi kanske kan ana

Kan det vara så att de utmaningar som riktigt stora företag står inför vid disruptiva händelser har stora likheter med de svårigheter som myndigheter står inför i samband med hantering av konsekvenser av samhällsstörningar. Kan det vara så att åstadkomma Inriktning och samordning för myndigheter är lika svårt som i riktigt stora företag. När myndigheter som polis, länsstyrelse, räddningstjänst och sjukvård behöver åstadkomma inriktning och samordning så kanske det är en liknande utmaning som funktionerna crisis management, risk management, och business continuity på det globala storföretaget står inför.

Naturligtvis är det olika mekanismer som skapar dessa svårigheter. Men mekanismerna har kanske liknande egenskaper. Det hade ju varit väldigt spännande att undersöka om det finns mönster, strukturer och perspektiv där storföretagens krishantering kanske i många delar sitter i en liknande situation som landets länsstyrelse avseende upplevt och faktiskt handlingsutrymme.

Two interesting papers for a rainy day

The summer is finally here. This means many days of mild weather and rain, at least here in Sweden. For these rainy days, I have selected two papers that I will pay particular attention to. One paper focus on big data and crisis response, and the other paper focus on multi-agency response.  The two papers are published in Journal of Contingencies and Crisis Management.

Watson, H., Finn, R. L., & Wadhwa, K. (2017). Organizational and Societal Impacts of Big Data in Crisis Management. Journal of Contingencies and Crisis Management, 25(1), 15-22.

Abstract: This paper presents findings from a case study conducted as part of the EU project, BYTE – ‘The Big data roadmap and cross-disciplinarY community for addressing socie- Tal Externalities’. The article seeks to outline the role of big data in the different stages of crisis management and the organizational and societal benefits associated with engagement with this data. This article supports findings from other studies in that big data is able to significantly contribute to crisis response efforts. Big data can support organizations in their efforts to be better informed as data are able to significantly con- tribute to situational awareness, which can in turn inform decision-making, such as resource allocation. In addition, this study has demonstrated that big data is also able to positively inform preparation and pre-crisis efforts. However, at present, little is known about the contribution of big data to recovery efforts; demonstrating the need for further research in this area. As such, big data does appear to provide a number of positive benefits to organizations, benefits of which can then subsequently positively impact society.

Steigenberger, N. (2016). Organizing for the Big One: A Review of Case Studies and a Research Agenda for Multi‐Agency Disaster Response. Journal of Contingencies and Crisis Management.

Abstract: Disaster response operations require the cooperation of agencies that seldom interact in their daily operations. The result is a complex coordination problem, which has been in the focus of many case studies. In an effort to facilitate cross-case learning, this study presents a review of empirical studies on the multi-agency coordination of disaster response operations. The review covers 80 empirical studies and highlights the importance of training, expertise, planning and plan enactment, leadership and personal acquaintance between the actors in emergent multi-agency response networks. The analysis results also show that while some areas have received extensive coverage in scholarly publications (e.g., training, skills), a number of important topics have yet to be studied in sufficient depth (e.g., leadership and role taking, plan enactment). Based on these insights, a research agenda is proposed and a number of recommendations for practical disaster response management are made.


Har Sveriges kapacitet ökat medan det varit ‘andningspaus’ och ‘tid för ordning och reda’ i flyktingmottagandet?

Det gått ett halvår sedan Sverige genom en rad åtgärder radikalt minskade möjligheterna för människor på flykt att ta sig hit. Argumenten bakom de hårda åtgärderna var att skapa en andningspaus och säkerställa ordning och reda i mottagandet.
Nu känns det mer än angeläget att fundera kring vad som är tänkt att komma efter andningspausen samt hur den ordning och reda som borde ha skapats också resulterat i kapacitetsbyggande. Under detta halvår hoppas man ju att berörda myndigheter tillsammans med näringsliv och civilsamhället, skapat en höjd kapacitet att skapa boenden, organisera skolverksamhet, och skapa möjligheter till försörjning. Om andningspausen verkligen bara var en andningspaus så borde kapaciteten nu finnas för att klara av för ett ökat mottagande.
När nu rapporter kommer som visar att flyktingsituationen i världen är den värsta någonsin, när Turkiska gränsvakter skjuter ihjäl flyktingar, och svenska myndigheter bråkar inbördes kring hur och om ett skepp får angöra en brygga, så verkar läget lite mörkt.
Men det finns ljuspunkter, inte minst i alla de personer som på olika sätt varit involverade i att arbeta med och stötta olika typer av temporära och permanenta asylboenden. Många av dessa människor saknade avancerade utbildningar kring organisering men lyckades tack vare stundens allvar, egen social förmåga och en stor portion uppfinningsrikedom att skapa en kapacitet som kunde omformas till agerande. Att Svenska myndigheter under samman period fick lära sig att statligt finansierade tältläger kräver kommunalt bygglov är i bästa fall knasigt.
Mängden berättelser kring hur personer på kommunala förvaltningar och frivillig organisationer med små resurser och ofattbart korta deadlines , lyckats skapa boenden och fungerande sociala miljöer är många. Vi får hoppas att någon tar sig tid att dokumentera hur detta fantastiska arbete gick till, nej föresten, går till. För det är så att arbetet är långt ifrån över även om politikerna har andningspaus. Arbetet fortsätter med att skapa fungerande boenden, fungerande skolgång för alla, skapandet av möjligheter att få till en försörjning, samt en meningsfull fritid.
Så för att besvara min egen fråga “Har Sveriges kapacitet ökat medan det varit ‘andningspaus’ och ‘tid för ordning och reda’ i flyktingmottagandet?”
så blir svaret. JA, kapaciteten har ökat men inte på systemnivå där man kanske skulle kunna tro att så skulle ha skett, utan långt ner i samhällsstrukturen där en delvis bortglömd grupp människor reparerar och hanterar de brister som uppstått i den svenska samhällsväven. Vi ser exempel på hur eldsjälar med bland annat med fokus på idrott arbetar stenhårt för att genom motion skapa integration[1][2].
Kanske är min bedömning fel, kanske är mitt perspektiv lite för kritiskt, kanske är detta bara ett resultat av insikten av att vi borde kunna göra mer. Kanske…..