Digitalization in Sports: Reading suggestion

The summer is almost over and the time for reading has slightly changed from extensive to focused. Nevertheless, here is a reading suggestion for all of you that are interested in making clever decisions regarding investment in video analysis technologies in football. The excellent researchers Natalie Barker-Ruchti, Robert Svensson, Daniel Svensson, and DanFransson have made an insightful and important study on this subject.

Barker-Ruchti, N., Svensson, R., Svensson, D., & Fransson, D. (2021). Don’t buy a pig in a poke: Considering challenges of and problems with performance analysis technologies in Swedish men’s elite football. Performance Enhancement & Health, 100191.

Abstract

During the last decades, technologies to monitor, test and analyze athletes’ performance and health have rapidly developed. At present, global positioning systems (GPS), stadium camcorders, heart rate monitors and mobile applications are prominent performance analysis technologies (PATs) used in most elite sport environments. While PATs is understood as an aid, there is a growing body of literature that points to negative consequences. These negative consequences are concerning and call for research and measures to develop strategies for effective and productive implementation.

To achieve this, this article first outlines key challenges and problems of PATs, using sport sociological research on coaching and athletes, historical knowledge of the scientization of training and the changing role of the coach, as well as scientific and experiential knowledge of performance analysis.

Our findings show that key challenges and problems occur in a chain of six steps that concern the implementing of PATs: 1. Investment in PATs; 2. Production of performance data; 3. Interpretation of performance data; 4. Communication of performance data; 5. Decision-making based on performance data; and 6. Influence of PATs on coaches and athletes. The article then answers these challenges and problems by outlining recommendations for how sport managers and administrators can prevent buying “a pig in a poke” by acquiring competence about performance analysis and PATs, investing time, and developing effective communication between those working with PATs.

You will find the paper here.

Den olympiska rörelsen (IOK) omfamnar och storsatsar på digitalisering och esport

Det är inte alltid som den olympiska rörelsen framstått som framåtriktad och nydanande. Men det är kanske en förlegad syn på en organisation som nu vågar ta nya kliv in i en digital era. Det nuvarande ledarskapet tycks våga tänka nytt.

Det är nog få av oss som studerar digitalisering inom sport som är förvånade över hur digitalisering och nya aktörer i dess kölvatten utmanar och tvingar befintliga aktörer att tänka om. Vi har tidigare i år sett hur den olympiska rörelse i ett av sina strategidokument skrivit fram en i sammanhanget mycket spännande rekommendation:

Nr 8: Encourage the development of virtual sports and further engage with video gaming communities

Rekommendationen uppmanar till att öppna upp och börja samarbeta med aktörer inom esport och spelindustrin. Japp, ni hörde rätt. Denna rekommendation lär ställa de mer konservativa krafterna inom Riksidrottsförbundet och dess specialförbund inför intressanta utmaningar framöver.

En nyhet under radarn
I fredags släpptes på bred front nyheten (Expressen, SVT) att den Internationella Olympiska Kommittén IOK tillsammans med spelutvecklare inom cykling, rodd, segling och motor sport startar upp en Olympisk virtuell serie. Men nyheten hamnade i nyhetsskugga och fick inget betydande genomslag i nyhetsflödet.

Men vad som är extra spännande med detta initiativ är dess fokus på både ”physical and non-physical virtual sports”. Just denna formulering är intressant då det inom idrottsrörelsen länge funnits en aversion mot aktiviteter som inte innebär tydliga fysiska prestationer. Kan IOK precis ha satt en helt ny riktning för hur idrotts-Sverige kommer att kunna utvecklas?

Dags att starta e-sport sektioner
Kanske är det dags för de mer progressiva idrottsföreningarna i Sverige att på allvar fundera igenom om det kan vara dags att starta upp esport-sektioner och på andra sätt omfamna den mycket starka förändringen som digitalisering innebär för organisering, utövning och konsumtion av idrott.

Digitaliseringens baksida i idrott: Oväntat motstånd från bokningsrobotar i Padel

Inom den extremt populära sporten padel har ett spännande med negativt digitalt fenomen uppstått. Då det är en mycket stor efterfrågan på banor har bokningsrobotar gjort entre och roffar åt sig tider. När tider släpps (ofta vid midnatt) på de olika bokningssiterna, lyckas bokningsrobotar mycket snabbt boka tider som sedan säljs i olika grupper på bland annat Facebook. Fenomenet är en sorts variant på robotiserad trading där existerande bokningspraktik med att ”sitta uppe vid datorn” för att säkra sin plats, ordentligt utmanas. 

I andra sammanhang som vid anmälan till Vasaloppet, Ironman Kalmar och Vätternrundan där platserna också snabbt tar slut har ett liknande fenomen funnits en tid. Dock utan robotar. Istället så bullar personer upp med flera datorer och internetuppkopplingar och sitter laddade till tänderna till klockslaget när anmälan öppnar. Ibland låter man familjemedlemmar vara med och skapa parallell anmälan, allt för att säkra en plats. Ofta försvinner de tusentals platserna på någon minut, ibland snabbare. Snabbt fylls sociala medier med glada individer som lyckats anmäla sig och med extremt frustrerade individer som är besvikna på systemet. När en aspirerande motionär missat att få en plats så återstår bara att invänta de annonser på ex Blocket där startplatser säljs, eller leta upp någon researrangör som säljer paketresor inkl startplats till loppet. Sedan är det bara att gå in på arrangörens webbsida och mot en avgift göra en omregistrering av startplatsen.

För att motverka en oönskad anmälningssituation som skapar negativ uppmärksamhet för arrangörerna så tillämpas olika typer av mekanismer för att göra en mer rättvis anmälnings/bokningsprocess. Ofta blir dessa mekanismer lite orättvisa då de många gånger baseras på att förtur ges till de som genomförde det aktuella loppet förra året. Här borde det finnas fantastiska möjligheter att skapa bättre former för hur anmälan/bokningar kan gå till. Det är dock spännande men också lite trist att till och med bokning av en padel-bana tycks ha blivit en sport som kräver extrem snabbhet.

Sport watches are affecting the athletes posture at the finish line.

Many of us use sport watches both during training and racing. The actual use of sport watches might be one of the least understood digital technologies in relation to the vast everyday use. Using a sport watch when participating in a race has several purposes. During the activity such as running, biking or skiing, the sport watch will be used to measure split times, expected finish time, power and heart rate. After the race, the data collected during the race will be used to analyse or relive the event.

The use of sport watches at races has impact beyond the actual data collection. At Ironman triathlon races, the race director inform the athletes at the race briefing (the day before the race) to re-think what they do when crossing the finish-line . At the Ironman Kalmar 2019 race briefing, the race director illustrated how too many athletes have a finish-line posture where they put the right hand over the wrist of the left hand to stop the time on the sport watch. This behaviour would not have been a problem unless that at the same time the photo is taken of the athlete crossing the finish-line. This means that the most emotional and therefore important photo or video from the race, namely when crossing the finish line, faces the risk of documenting an athlete stopping the time on their watch…rather than raising the arms into the air and celebrating the successful end of the race. 

Would it be possible to develop some sort of ”at-the-finish-line”-sensor that automatically handle the task and stop the time of the sport watch. The sport watch induced finish-line posture is seen both among recreational athletes as well as at the elite level. By studying how athletes use and behave around sport watch technology would most likely generate great insights for the product and service development teams at companies such as Garmin, Polar and Suunto.

Reading suggestions:

Arefin Shimon, S. S., Lutton, C., Xu, Z., Morrison-Smith, S., Boucher, C., & Ruiz, J. (2016, May). Exploring non-touchscreen gestures for smartwatches. In Proceedings of the 2016 CHI Conference on Human Factors in Computing Systems (pp. 3822-3833).

Heo, S., Annett, M., Lafreniere, B. J., Grossman, T., & Fitzmaurice, G. W. (2017, May). No Need to Stop What You’re Doing: Exploring No-Handed Smartwatch Interaction. In Graphics Interface (pp. 107-114).

Algorithmic obscurity in Zwift?

Saying that Zwift cycling has become a global phenomena and revolutionised indoor cycling is not provocative. The popularity of Zwift as a training tool has even caused problems such as capacity break-downs and subsequent massive negative reactions among its users.

This means that Zwift has become a powerful platform that affect cyclists all over the world in ways that goes beyond its features of providing indoor virtual cycling training and racing. Recently, there has been new types of questions in the many online-forums for Zwift riders, that does not concern questions regarding how to get started or general trouble-shooting. The new questions target the behaviour of ones avatar when Zwift-riding.

The question below is from Swedish Zwift-riders on Facebook and address why the cyclists own avatar tend to be positioned in a less favoured positions when transitioning through the curve. Other users in the Facebook group make comments that it is similar for everyone. Others comment that they have tried to modify their cycling pattern in order to affect the avatar behaviour. 

Independently of what is causing the behaviour, these very specific issues seem to engage the platform users in some-what elaborate sense-making processes in order to better understand the algorithmic obscurity of the Zwift platform.

Saknas det inom idrotten bra verktyg för att organisera individbaserad träning?

I den ofta väldigt intressanta podden Tyngre Träningssnack kunde vi avsnittet den 25 nov lyssna på Niklas Heckscher som bland annat arbetar med fysträning inom SOK:s topp och talangprogram. Ganska sent in i podden (59:57) ställer Jakob Gudiol frågan kring hur de arbetar med att i praktiken hålla igång kommunikationen mellan tränare och atleter, samt om SOK har någon dedikerad plattform/program eller app för ändamålet. Svaret från Niklas som inte  är helt överraskande är att det saknas specifika verktyg men att det använder Dropbox för att dela träningsprogram, de använder WhatsApp för samtal och att kunna coacha via video i specifika träningsmoment. Dropbox upplevdes som effektivt då både tränare och atlet kan lägga in information och ändra i samma dokument. WhatsApp fungerar bra men att det finns problem med att bilden inte hänger med vid övningar som ryck eller frivändningar med skivstång. Niklas berättade också att de provat på att koppla ihop atlet och tränare som är på distans från varandra men med hjälp av sätta upp en videokamera på gymmet för åstadkomma träning tillsammans. 

Så frågan blir uppenbar; Saknas det bra verktyg för att organisera individbaserad träning?
Svaret är nog tyvärr mer komplext än vad som berättelserna från SOK kan förmedla. Det ska dock poängteras att Niklas Hechscher påvisar att det finns en uppfinningsrikedom i användandet av lite olika digitala verktyg. Det är i sig positivt att tränare söker olika typer av lösningar. Här behöver man kanske också ställa sig frågan vad vi menar med bra verktyg. Det skulle vara spännande att lyssna av hur olika fystränare gör får att nå ut till sina atleter nu när många behöver sköta sin träning mer på egen hand utan att träffas.

Givet att det finns en stark orientering till individbaserad träning oavsett sport, så borde SOK och RF kunna erbjuda någon form av mer specifika lösningar. Vi ser en snabb utveckling av användning av digitala coachplattformar inom uthållighetssporterna med TodaysPlan och TrainingPeaks. Att det saknas specifika stöd för tränare i att kunna nå ut till atleterna är inte förvånande då digitalisering sällan sker jämt fördelat eller i en jämn takt i samhället.

Det står dock klart att det finns behov av fler studier kring hur tränare ser på digitala verktyg som kan bidra till att bättre organisera och genomföra individbaserad träning. Kunskapen från en sådan studie skulle ge värdefull information för kommande utvecklingsprojekt.

Utöver den lilla aspekten kring digitala verktyg så är intervjun med Niklas Heckscher på Tyngre Träningssnack väldigt lyssningsvärd då den också ger en insikt i hur Topp och Talang -programmet fungerar i relation till ordinarie tränare.

“Löplopp är smittsäkra” – en nyhet med svårfunnen bakomliggande studie.

Många organisationer kämpar med att få till fungerande omständigheter för att kunna genomföra motionslopp trots de utmaningar som rådande pandemi innebär. Vasaloppet genomför en rad spännande förändringar för att kunna genomföra vinterns skidevenemang.

Vasaloppet, Stockholm Marathon, Göteborgsvarvet och många andra är naturligtvis beroende av vetenskaplig kunskap för att kunna skapa arrangemang som svarar upp mot de behov som finns kring att minimera riskerna för smittspridning.

I veckan kom den i sammanhanget glädjande nyheten, nämligen en studie gjord av Japanska friidrottsförbundet, som visar att löptävlingar är smittsäkra. Nyheten förmedlades av Orienteringsmagasinet Skogssport , Runnersworld.se och SVT.se med flera.

Orienteringsmagasinet.se är den svenska ursprungskällan för denna i sammanhanget fantastiska nyhet. I Orienteringsmagasinets nyhet finns FHM med Anders Tegnell med och uttalar att resultaten inte är förvånande

Då jag är intresserad av ämnet och tänker mig att den Japanska studien eventuellt kommer peka på spännande teknikanvändning för att skapa smittsäkra evenemang så jag bestämde mig för att försöka att leta upp den.

I orienteringsmagasinets nyhetstext som publicerades den 13 november saknas källreferens. I kontakt med Orienteringsmagasinet.se fick jag en länk som de använt som grund i sin rapportering.

Blogg
Den aktuella länken pekade på en blogg med japanska löpnyheter.
(Update 210106: Sedan en tid tillbaks har bloggen lagt in en länk till dokumentet nedan. Så nu är källan lite enklare att finna. Dock saknas en mer omfattande dokumentation av själva studien)

Yahoo news
I bloggposten används en referens till en ursprungskälla på news.yahoo.co.jp .

I nyheten, aggregerad av Yahoo Japan, saknas referens till studien eller källan. Dock finns det en tydlig indikation att studien kommer från Japanska friidrottsförbudet.

Automatiska översättningar
På förbundets engelska sida går det inte att finna någon studie med detta viktiga och värdefulla innehåll. Men efter ett visst sökande på den japanska versionen av deras webb återfinns en sida som efter en automatisk översättning indikerar att kunna vara den ursprungliga källan. https://www.jaaf.or.jp/news/article/14479/

Sidan gav dock inte klarhet kring själva studien men pekade vidare på ett pdf-dokument. https://www.jaaf.or.jp/files/upload/202011/09_175620.pdf

Vid en automatisk översättning av detta dokument framkom att dokumentet är en presentation där de centrala siffrorna i rapporteringen återfinns. Dock saknas tillgång till en mer systematisk redogörelse för studien, dess metod och resultat. Lite synd då dess innehåll fått en sådan spridning.

Den lite grovt hanterade automatiska översättningen resulterade i följande.

Finns det mer information om den underliggande studien så tveka inte att höra av er till mig.

Efter att försökt hitta källan så står det klart att det finns goda skäl att önska mer från media och experter som uttalar sig om eller hänvisar till studier.

Kontinuitetsplanering fur alle

Kontinuitetsplanering ett ord som i den vanliga grå vardagen inte genererar några större känsloyttringar. Men när vardagen blivit lite mer utmanande och mängden otur som en organisation kan drabbas av har hittat nya nivåer, då är kontinuitetsplanering eftertraktat.

År 2020 borde vara det året då kontinuitetsplaneringen fick sitt stora genombrott där alla verksamheter på bredd och djup engagerar sig i sådana frågor. Problemet är att det i många fall är svårt eller mycket svårt att förutspå de problem en organisation kan hamna i. Få av oss trodde att arbete på distans i en hemmiljö skulle kunna ske i en sådan omfattning som nu blev fallet. Inte heller tror vi att det gick att överleva att i flera veckor arbeta utan en epostinfrastruktur med tillhörande kalendertjänster.

Under 2020 har mina medarbetare behövt anpassa sitt sätt att arbeta på, den plats de arbetar från och de verktyg de arbetar med. Denna omställning har skett utan en omfattande kontinuitetsplanering. Snarare har omställningen skett genom framåtblickande arbete, lojalitet och ett lugn i att inse läget och stundens allvar.  Vår organisations förmåga att möta störningar och utmaningar har byggt på andra egenskaper än beredskap och förberedelser. Istället har egenskaper som flexibilitet och anpassningsbarhet varit vägledande.

Vad detta innebär för traditionell kontinuitetsplanering är lite oklart. Men kanske blir mixen av beredskap, förberedelser, flexibilitet och anpassningsbarhet något att beakta. Att designa en organisation som både kan ha beredskap och tänka-efter före, samt en flexibilitet att anpassa efter situationen blir en härlig utmaning att arbeta vidare med.

Vilken är den mest spännande litteraturen kring designorienterad kontinuitetsplanering? Ge gärna tips.

Rent empiriskt finns en rad organisationer som under året behövt möta utmaningar där ovan egenskaper rimligen varit vägledande. Här tror jag att det finns spännande studier där organisationerna bakom massmotionslopp som Vasaloppet, Stockholm Marathon, Vätternrundan och Göteborgsvarvet sitter på spännande erfarenheter och perspektiv.

2020 är nog året där kontinuitetsplanering fur alle slog igenom på bred front. Det var nog länge sedan som så många organisationer skyndsamt fått planera om både i det korta perspektivet men också långsiktigt.

Att kontinuitetsplanering är relevant och i ropet just nu är MSBs nya webbkurs ett bra tecken på. Följ MSBs råd och påbörja arbetet och reflektioner kring en plan B.

… i det blå skåpet. Sportentreprenörer trotsar myndigheternas senfärdighet. Dags att göra gemensamma ansträngningar.

Det har nog inte undgått någon att det finns en stor ilska inom svensk idrott kring hanteringen av frågan kring max antal personer i samband med idrottsarrangemang.  Nu ser vi de första exemplen på att myndigheters inkonsekventa hantering nått vägs ände. ….det berömda blå skåpet har fått en påhälsning.

Triatleten och träningsprofilen Jonas Colting går nu ut med att han avser att trotsa de begränsningar som olika myndigheter satt upp för att kunna genomföra Borås Triathlon och Borås Swimrun. Colting är högljudd i sin kritik men inte ensam. Tidigare under sommaren har vi sett träningstävlingar som genomförts delvis under radarn. I andra fall har tävlingsliknande arrangemang omformulerats som träningsresor. Viljan att komma igång med arrangemang är betydande.

Hanteringen av frågan kring hur idrottsarrangemang kan organiseras i ljuset av covid-19 visar på en bristande insikt. Det tycks saknas insikter hos politiker och tjänstemän kring idrottens förutsättningar och de möjligheter som trots allt finns att organisera idrottsevenemang även i situationer där smittskydd mot covid-19 behöver upprätthållas.  Det är oroande att myndigheter och i slutändan regeringen inte valt att söka framåtsyftande lösningar.

Det har funnits tid att skjuta till innovationsmedel för att utforska helt nya organisatoriska och digitala möjligheter. Istället har sportentreprenörer fått kämpa i motvind och söka egna lösningar för att möta obegripliga krav från vad som uppfattas som tondöva myndigheter.

I ett längre perspektiv behöver myndigheter som Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap fundera vad detta får för konsekvenser. Tilltron till myndigheternas förmåga att agera i och efter kris har fått en rejäl smäll. När en hel idrottsrörelse upplever att deras frihet är kringskuren på ett obegripligt sätt….jag då är det illa.

Nu är det verkligen dags att svensk idrottsrörelse tillsammans med Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap inleder ett aktivt samarbete kring att utveckla förutsättningarna att kunna arrangera idrotts-evenemang även när samhället är under belastning. I ett sådant samarbete behöver naturligtvis sportentreprenörer få en central roll. Akademiska aktörer har givetvis massor att bidra med. Att digitalisering är en dimension som kommer att genomsyra ett sådant arbete ser vi nog alla som en självklarhet. Nu är det dags för gemensamma ansträngningar och skapa lösningar på det absurda läget.

Organisatörer av idrottstävlingar är rasande – dags att nyttja digitaliseringens kraft för att få igång de stora idrottsarrangemangen – eller bli mer rebellisk.

I mars månad 2020, bara dagar efter årets stora Vasaloppsvecka, genomfördes en snabb nerstängning av alla planerade idrottsarrangemang i syfte att begränsa smittspridningen av corona. Nerstängningen resulterade i framflyttning och inställda lopp, med många frågor och en del kritik från anmälda motionärer kring hanteringen[2].

Kunskapsläget har sedan dess utvecklats och en mängd erfarenheterna har gjorts inom en rad olika områden kring att tillämpa smittskydd. Tyvärr finns det fortfarande lagstiftning som gör att det kan upplevas som om myndigheterna silar mygg men sväljer kameler avseende hur smittskydd säkerställs. Exempelvis är det ok att transporteras i flygplan, handla på stormarknader och outlets, där trängsel är en naturlig och tydligen en ofrånkomlig del. Men det är inte ok att organisera storskaliga idrottstävlingar utomhus som Ironman Kalmar, Ö-till-Ö, Stockholm marathon eller motionslopp där antalet deltagare är fler än 50 och i många fall hundratals eller flera tusen. Naturligtvis skapar detta frustration hos idrottsutövare. Många organisatörer för sådana idrottstävlingar är naturligtvis kritiska[3] och en del av dem tycks vara rasande[1].

Corona har inneburit en fantastisk innovationskraft hos tävlingsarrangörer och digitala tjänsteutvecklare runt om i världen där begrepp som ’virtual racing’ och ’app-runs’ nu är vedertagna begrepp. Med hjälp av digital teknologi har tävlingar och motionslopp kunnat genomföras på helt nya sätt. Det vi sett från mars månad och till idag är första steget kring hur digitalisering leder till nya innovationer för publika storskaliga idrottstävlingar. Det som nu behöver ske är steg två, nämligen att organisatörer av idrottstävlingar och motionslopp får visa att det med hjälp av digitala tjänster är fullt möjligt att organisera  idrottstävlingar och motionslopp på ett sådant sätt att det blir säkert för stora grupper av idrottare att genomföra tävlingar på ett smittskyddssäkert sätt. Med hjälp av digitala verktyg kan en ökad logistisk komplexitet hanteras så att resor, logi, startområde, tävlingsområde och målgång kan hanteras så att grundpelarna i smittskyddet fortsatt upprätthålls.

Med hjälp av digitala tjänster kan organisatörerna säkerställa att atleterna är friska veckorna inför tävlingen. Redan idag loggar väldigt många idrottare sina hälsodata i olika appar, där minsta tecken på infektion leder till justering av träningen. Delar av denna data skulle kunna delas med arrangören för att säkerställa att den tävlande är frisk och har varit frisk veckorna inför arrangemanget. Med andra mobila digitala tjänster skulle det vara full möjligt att säkerställa att nödvändiga avstånd mellan olika grupper av atleter upprätthålls. På samma sätt kan medföljande anhörig publik få tydliga instruktioner men kanske också vägledas genom kloka positioneringstjänster så att de befinner sig i avsedda publikområden. Även om sådana tjänster tycks kräva allvarliga intrång i den personliga integriteten så är det möjligt att designa sådana tjänster för att hjälpa deltagande och publik att göra rätt snarare än att samla in uppgifter om de som använder tjänsten. Vidare kan onödiga fysiska beröringspunkter minimeras genom automatiserad incheckningar, startgrupper som på plats leds med hjälp av digitala tjänster och funktionärer . Kom igen, det finns ju massor av möjligheter om viljan finns.

Smittskyddande myndigheter bör nog inhämta kunskap från landets sportentreprenörer och söka fysiska och digitala lösningar så att de stora motionsloppen och idrottstävlingarna återigen kan genomföras, om än på ett nytt och utvecklat sätt. Sök upp kunskap i ämnet, kanske finns det någon professor i ämnet tillämpat smittskydd med inrikning mot publika idrotttsarrangemang någonstans i världen. Att som idag ta spjärn mot bedömningar som görs av bland annat polismyndighet, utifrån en fyrkantig lagstiftning, är inte särskilt framåtsyftande. De nuvarande förslagen i den ny pågående snabbremissen ”Förberedelser för lättnader i förbudsförordningen” missar de behov som den stora idrottsrörelsen behöver.

En annan tanke: Om idrottsrörelsen varit mer rebellisk så skulle vi i Göteborgsområdet se traillöpningslopp med start i det kommersiella handelscentrum Hede-outlet i Kungsbacka, med fin löpning genom angränsande Sandsjöbacka naturreservat och målgång på Bauhaus eller någon annan kommersiell handelsplats i Sisjöns industriområde. Både Hede-outlet och Bauhaus är ju godkända platser för trängsel och kan uppenbarligen hantera mycket stora flöden med människor. Liknande platser finns nog på många ställen runt i Sverige. Men just denna aspekt har väldigt lite digitalisering att göra men kanske pekar på behovet av ett designperspektiv där provokation [4] kan vara en ledande dimension.

1. https://www.aftonbladet.se/debatt/a/pLoe5V/trangsel-pa-gekas-men-motionsloppen-stalls-in

2. https://www.marathon.se/lopp/marathongruppens-vd-besvarar-kritiken-det-finns-inga-perfekta-knappt-ens-nagra-bra-alternativ

3. https://springlfa.se/tankefel-av-regeringen-nar-det-galler-motionslopp/

4. Bardzell, Shaowen, Jeffrey Bardzell, Jodi Forlizzi, John Zimmerman, and John Antanitis. “Critical design and critical theory: the challenge of designing for provocation.” In Proceedings of the Designing Interactive Systems Conference, pp. 288-297. 2012.

GARMIN – we have a problem!

Denna post är en mer strukturerad reflektion baserad på gårdagens inlägg.

Sedan den 23 juli ligger (stora) delar av Garmins digitala infrastruktur nere. Ropen i de sociala medierna ekar. Obekräftad information gör gällande att företaget är utsatt för en ransomware attack – alltså utpressning, en kriminell handling.

Hela känsloregistret kräks ut i sociala medier
Användare av Garmins-produkter har reagerat på en mängd olika sätt sedan deras sportklockor och cykeldatorer slutat att kunna ladda upp genomförda träningspass. Reaktionerna från användarna har över tid förskjutits från inledande förvåning till humoristiska skämt, frustration, förståelse, och nu oro. De första reaktionerna som poppade fram i sociala medier var frågor kring om andra användare upplevde liknande problem med att ladda upp aktiviteter. Sedan kom en hel del varianter på att det skojades om den abstinens som uppstår när Garmins plattform inte fungerar. Därefter och allt efter tiden gått har uttryck som tyder på en massiv frustration hos användarna då företaget i princip tigit som muren kring vad som hänt och vad som görs. Men även om många är frustrerade så uttrycks också stor förståelse för de problem som Garmin har att hantera om det är så att de är utsatta för ransomware. Nu börjar dock mer och mer oro göra sig synlig där aspekter kring om användarnamn och lösenord kan vara på drift. Detta är särskilt oroande för dem som använder samma epostadress och samma lösenord för en rad olika tjänster, tex för Garmin Connect, TrainingPeaks,  och Strava. En del oro har också uttryckts kring Garmin Pay och eventuella risker kring att kontouppgifter kring betalkort med mera kan vara på drift.

Tystnad som kriskommunikationsstrategi
I de dagar som nu passerat sedan den 23/7 så har företaget Garmin varit mycket tyst. I de olika grupperna på Facebook med tex Garmin Connect Sverige eller den svenska Garmin sidan på FB finns ingen kommunikation från företaget mer än en mycket kortfattad text. Denna tystnad beror rimligtvis inte på att Garmin leds av ett gäng icke-kommunikativa ledargestalter som stoppat huvudet i sanden. Tystnaden beror rimligtvis inte heller på att den nordiska organisationen och det svenska kontoret är på semester. Tystnaden är rimligtvis ett tecken på den mycket svåra situation som företaget befinner sig i. Troligtvis finns det företagsjurister i USA som beordrat denna för oss i Skandinavien mycket märkliga kriskommunikationsstrategi. 

Reaktioner från profiler i communityn
Det är dock glädjande att se hur aktörer som tex Cykelwebben inom cykelområdet och DCrainmaker inom Triathlong/löpning/uthållighetsidrott i allmänhet har klivit fram. Dessa profiler/aktörer har gjort det som rimligtvis Garmin borde gjort, nämligen att instruera användarna av Garmin-produkterna hur de kan hitta alternativa lösningar för att ladda upp sina pass.

Reaktioner från konkurrenter och partners i det digitala ekosystemet
Det är intressant att Strava inte på ett tydligt sätt klivit fram och i denna svåra stund för Garmin, hjälpa till med att säkerställa att Garminanvändarna kan ladda upp sin data. Kommer företag som Polar och Suunto inom segmentet löparklockor att se en uppsjö nya kunder som nu tröttnat på att det saknas besked från Garmin?  Kommer löpare och cyklister att börja använda flera olika märken av sportklockor och cykeldatorer, som i sin tur innebär att Strava, TrainingsPeak och Todaysplan bli de stora vinnarna som kan samla data från flera olika tillverkare? Kommer de device-specifika leverantörerna kollektivt åka på en smäll? Frågorna är många och spekulationerna går heta.

Problemet kan vara ännu större
Det är naturligtvis trist att Garmins användare med intresse för uthållighetsidrott inte kan logga sina träningspass. Men problemet som Garmin har att hantera är betydligt större om den nu pågående situationen också påverkar eller har drabbat områdena Aviation, Automotive och Marine(1). Ännu större problem blir det om vi också betänker att Garmin eventuellt har en del kunder inom säkerhet och militärområdet. 

Sommaren när träningsinfrastruktur blev kritisk infrastruktur
Den aktuella situationen för Garmin sätter ljuset på behovet av mer kunskap kring design av digitala infrastrukturer och design av cybersäkerhet/cyberförsvar. Det vi nu bevittnar i sommarvärmen är nog tyvärr mycket värre än att mitt senaste löppass inte kan laddas upp och på ett självförhärligande sätt kan visas upp för mina vänner. 2020 är året med de många överraskningarna, inte tänkte vi att det var i år som vi skulle lära oss att träningsinfrastruktur är kritisk infrastruktur.

1).https://www.wired.com/story/garmin-outage-ransomware-attack-workouts-aviation/#intcid=recommendations_wired-homepage-right-rail_dc3f6445-0b82-4004-a763-fa74055dc474_popular4-1

När sportklockan inte kan synka för att Garmin connect ligger nere – då gråter träningsfolket

Sportklockor, träningsappar och tillhörande molntjänster är viktig infrastruktur i en allt mer digitaliserad träningskultur.

Sedan den 23 juli ligger Garmin Connect nere, enligt vissa uppgifter på grund av att de är utsatta för ransomware. Utan GC så kan träningspasset som loggats i Garmin-klocka inte laddas upp, analyseras, visas upp för andra, eller delas till andra appar och tjänster.

23 juli 21:57

Naturligtvis innebär detta frustration, oro och ångest. Frågor kring vad som händer med träningspassen som bara finns lagrade i klockan om de kan försvinna, hur många träningspass som kan lagras i klockan, och om ‘streaks’ kommet att loggas rätt, fyller Facebookgrupper och träningsforum. Samtidigt återfinns galghumor men med en underton av allvar.

De som tränar med Garmins klockor och cykeldatorer är förbannade och oroade. Det handlar om ytterst väldigt viktig data som kanske kan gå förlorad. Träningsdata är nämligen personlig, rik på insikter och ofta en del av en mycket lång insamling. Att nu läsa att Garmin är utsatt för ransomware gör att diskussionen kring hur data lagras och hanteras i dessa globala tjänster blir allt mer relevant.

Att riskera bli av med sin träningsdata är ångestframkallande för vilken tränande människa som helst. Uttryck kring oro men också humor återfinns i social media och speglar betydelsen av tjänsterna i tränande människors vardag.

Här krävs en bra krishantering av Garmin. Tyvärr tycks (min egen tolkning) de nationella Garminkontoren fått instruktioner att endast hänvisa till den globala kommunikationen. Användare ställer frågor som är viktiga att få besvarade, men med få eller inga svar från Garmin. Följande ‘öppna’ brev till Garmin Sverige visar på den frustration som råder, men också att viktiga besked hänger obesvarade.

Bristen på en mer öppen kriskommunikation är synd då Garmin i många fall, och särskilt Sverige, har en fantastisk lokalorganisation som vet hur kundrelationer byggs och utvecklas.

Lyckligtvis sitter Garmin-användare inte fullständigt hjälplösa då det finns sätt att få sin data ur prylarna även om det krävs lite manuellt arbete. Det är nämligen så att Garmin har en större öppenhet till filerna som lagras i Garminprylen jämfört med många andra leverantörer. Koppla upp din klocka med kabel till din dator och leta upp dagens pass. Ladda upp den till ditt Strava eller Todaysplan konto. Läs den utförliga beskrivningen hos den alltid så briljante DCRainmaker.

Kommer denna händelse att påverka Todaysplan, Trainingpeaks och Strava som nu tillfälligtvis inte får in lika mycket data från sina kunder som kör Garmin? Hur kommer de att agera? Kommer de andra klock- och cykeldatorleverantörerna att ta chansen att locka över Garminanvändare?

Kanske är det så att alla träningsdataplattformar sitter och funderar över sin IT-säkerhet och möjligheterna att hantera en sådan situation som nu Garmin tycks sitta fast i.

Under tiden så sitter idrottaren med sin Garmin i handen och postar gråtande smileys.