Infrastructure view on refugees use of digital tools on their journey to Europe

Now and then, one stumble across papers that make an impact on how you think about your own research. The other day, I read the following paper by Gillespie, Osseiran and Cheesman. 

Gillespie, M., Osseiran, S., & Cheesman, M. (2018). Syrian refugees and the digital passage to Europe: Smartphone infrastructures and affordances. Social Media+ Society, 4(1) [link]

In this paper they study the use of information technology by refugees during their journey to and through Europe. It was particularly refreshing to see how they use ’affordances’ by Gibson as well as ’ infrastructures’ by Star to unpack how information technology use present  possibilities but also vulnerabilities for refugees. 

This is an insightful paper that opens up an important discussion of the need of more studies on socio-technical dimensions in the refugee context. 

This paper underline the importance of studying groups that typically are not percieved as technology users. This study illustrates how refugees are a very interesting user category in technology use research. Lastly, the paper also shows that a better understanding of sociotechnical entanglement is important in order to formulate meaningful policies in the refugee context.

Advertisements

Important studies presented at the NEEDS2018 conference

At the Third Northern European Conference on Emergency and Disaster Studies (NEEDS) on March 21-23 there we many insightful presentations on important aspects on crisis and disaster response. There were specifically two presentations that really made an impression on me. One was done by Myfanwy James and the other by Darryl StellmachThe photos below give an indication of the topics.

 

 

Inspirerande arbete av Jesuit Refugee Services i Amman.

I samband att jag besökte Jordanien för ett par veckor sedan fick jag möjlighet att återigen besöka organisationen Jesuit Refugee Services (JRS) i Amman. Organisationen som leds i Jordanien av Insherah Mousa. JRS genomför ett omfattande och synnerligen viktigt arbete med att skapa social trygghet och erbjuda utbildning till personer som befinner sig på flykt och nu försöker få till en hållbar tillvaro i Amman. Det sociala arbetet sker genom hembesök hos flyktingfamiljer i syfte att säkerställa att familjens alla medlemmar får fotfäste och en förankring i lokalsamhället. 

Insherah Mousa berättar att arbetet handlar om att säkerställa att familjerna inte hamnar i isolerande omständigheter utan får hjälp med medicinska, sociala, försörjnings- och utbildningsmässiga behov.  I detta sammanhanget skall det dock poängteras att det främst handlar om hjälp till självhjälp där den enskildes ansvar är stort men där JRS bidrar med stödjande aktiviteter. Deras sociala arbete baseras på team med män och kvinnor som i många fall har egna erfarenheter av flykt och migration, utbildats av JRS i psykosocialt arbete och där de tillsammans i grupper av minst en kvinna och en man genomför uppsökande arbete, knackar dörr och besöker de som i många fall ingen annan bryr sig om att söka upp och över tid på olika sätt ge stöd till.

Kanske skulle svenska kommuner kunna hämta en hel del inspiration från det fantastiska arbetet som JRS med Insherah Mousa och hennes kollegor bedriver.

JRS_bild3
Jonas, Jumana (utbildningskoordinator JRS), Insherah (Country Manager JRS)

 

555 sidor som kanske kan innebära ett uppvaknande för svensk krisberedskap

I slutet av veckan kom då till slut den slutliga och fullständiga versionen av SOU 2017-114 med den kanske inte helt ödmjuka titeln reboot – omstart för den digitala förvaltningen. 

Det är tyvärr ingen snabb genomvandring som är möjlig av de massiva 555 sidorna som presenterar resultatet av utredaren Hans-Eric Holmqvist uppdrag att analysera och ge förslag till effektiv styrning av utveckling, införande och förvaltning av nationella digitala tjänster. I den omfattande utredningen finns flera godbitar. Men kanske är följande text på sidan 52 av glädje men kanske också stress för många inom svensk krisberedskap:

Mål för de statliga myndigheternas digitaliseringsarbete:

2 § Målet för de statliga myndigheternas digitaliseringsarbete är att den statliga förvaltningens användning av digitala medel ska leda till att det blir så enkelt som möjligt för så många som möjligt att utöva sina rättigheter och fullgöra sina skyldigheter samt ta del av den statliga förvaltningens service. De statliga myndigheternas användning av digitala medel ska vara säker samt öka kvaliteten och effektiviteten i den offentliga förvaltningen som helhet.

Kanske kommer detta innebära att följande snart kan förverkligas:

  • dropbox-liknande funktionalitet som nås via ett uppdaterat WIS ª.
  • en myndighetsöverskidande epost-tjänst där personal från olika myndigheter kan skapa mailgrupper tvärs över myndighetsgränser, krypterat och klart ª.
  • samarbetsplattform där myndigheter kan förmedla uppdrag till tillfälligt organiserade (och identifierade) grupper i allmänheten, i syfte att avlasta överbelastade myndigheter†.
  • prognostjänster som drar nytta av all data som rapporteras in till IDA och andra databaser vilket skulle kunna bidra med algoritmifierad rådgivning vid pågående insatser‡.

Svensk krisberedskap behöver kanske inte mer av krut och kanoner utan snarare mycket snabb och robust kommunikation varpå vilken en mängd plattformar för olika former av organisering kan styras och ledas. Hantering av konsekvenserna i framtida samhällsstörningar med gråzons problematik kommer att vara beroende av massiv kommunikationskapacitet snarare än vapenkapacitet. Att ta fram nya kraftfullare digitala tjänster för krisberedskap kan vara att ta ett par första viktiga steg.

Noter:

ª lite för ofta och i ganska besvärliga sammanhang har amerikanska molntjänster använts på ett kanske lite för naivt sätt.

† civilsamhället är fantastiskt men det är inte alltid goda krafter som väljer att blir engagerade i frivillig-grupper. Är ett kris-idkort på uppsegling?

‡ mönsteranalys som indikerar om valda insatser följer invanda mönster eller om de bryter ny mark borde vara en smal sak för en krishanteringsbeteende-algoritm.

Plattformar och Infrastrukturer – dags för fördjupade studier

Studier av plattformar och digital infrastrukturer har blivit det kanske viktigaste (trendigaste) området inom IS-forskningen. Plattform och infrastrukturer som artefakt innebär spännande utmaningar för forskarsamhället då det i en del fall behövs delvis nya ansatser och metoder för att kunna studera dessa nya sociotekniska företeelser.

Ett bra exempel på sådan forskning är de studier med fokus på Spotify  http://pellesnickars.se/2017/11/discovering-spotify/, med intressanta metodutmaningar. Att Spotify inte heller var helt nöjda med studierna är också intressant men kanske på en annan nivå.

Ett annat exempel är en studie av Uber som presenteras i artikeln:
Mirsadikov, A., Harrison, A., & Mennecke, B. (2016). Tales From the Wheel: An IT-Fueled Ride as an UBER Driver. http://lib.dr.iastate.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=1017&context=scm_conf

Men varför är detta intressant ur ett krisberedskapsperspektiv? Jo, kanske är det så att vi mycket snart behöver fundera igenom hur plattformar som WIS och infrastruktur som RAKEL kan studeras. Både WIS och RAKEL har vuxit sig starka över tid och är mer än bara någon form av verktyg. Syftet är då att teknologin i sig själv är fokus snarare än vid tidigare studier där teknik i många fall har setts som ett verktyg eller metod för att genomföra verksamhet. WIS och RAKEL är intressanta företeelser i sig själva och borde därför studeras då de utgör kärnan och dominerande förutsättningar för ledning och samverkan.

Myndigheter och storföretag – mer gemensamt än vad vi kanske kan ana

Kan det vara så att de utmaningar som riktigt stora företag står inför vid disruptiva händelser har stora likheter med de svårigheter som myndigheter står inför i samband med hantering av konsekvenser av samhällsstörningar. Kan det vara så att åstadkomma Inriktning och samordning för myndigheter är lika svårt som i riktigt stora företag. När myndigheter som polis, länsstyrelse, räddningstjänst och sjukvård behöver åstadkomma inriktning och samordning så kanske det är en liknande utmaning som funktionerna crisis management, risk management, och business continuity på det globala storföretaget står inför.

Naturligtvis är det olika mekanismer som skapar dessa svårigheter. Men mekanismerna har kanske liknande egenskaper. Det hade ju varit väldigt spännande att undersöka om det finns mönster, strukturer och perspektiv där storföretagens krishantering kanske i många delar sitter i en liknande situation som landets länsstyrelse avseende upplevt och faktiskt handlingsutrymme.

Reflektion kring att minska osäkerhet

Att reagera på vad som händer i sin omvärld och omvandla det vi uppfattar och föreställer oss till något form av framgångsrikt agerande tycks vara en evig fråga för alla typer av organiserade verksamheten. Handlar det om att minska osäkerhet (uncertainty) eller tvetydighet (ambiguity). Tja båda aspekterna är ju lika viktiga att hantera, men då på lite olika sätt. Osäkerheter tenderar att bäst hanteras genom att inhämta mer information medan tvetydigheter kräver en förmåga att tillsammans tolka och värdera. En del verksamheter har ganska omfattande erfarenhet av tolkning och värdering av tvetydigheter, exempelvis TiB-funktioner på nationell nivå inom krisberedskapssystemet. Andra verksamheter är betydligt bättre på att reagera på osäkerheter och snabbt organisera insatser med syfta att förbättra informationsläget. Exempel på sådant arbete är larmoperatörer som tar emot larmsamtal och därefter skickar i (larmar ut) räddningsenheter, ambulans, väktare eller polispatruller.

På senare tid har stor kraft lagts på att utveckla strukturer, processer och metoder för att utbilda och höja förmågan i svensk krisberedskap kring att bli bättre på att tolka tvetydigheter. Det har varit ett bra och ett viktigt arbete som behöver fortsätta. Men samtidigt behöver det ske en utveckling kring hur hantering av osäkerheter kan förbättras och framförallt hur olika aktörer i samarbete kan bistå varandra i att snabbt minska osäkerheter.

För att utveckla en sådan förmåga krävs någon form av bas eller infrastruktur för att skapa ett flöde av information mellan aktörerna. En sådan bas eller infrastruktur saknas idag. Infrastrukturen kan vara teknisk men i en del fall räcker det med att den är social och organisatorisk. I en studie som jag med några kollegor håller på att slutföra har vi identifierat hur en grupp operatörer från olika organisationer med begränsat teknikstöd men med en underifrån etablerad social struktur på ett intressant sätt, snabbt kan hantera osäkerheter genom korta och intensiva perioder av informationsutbyte. Vid en närmare analys av vad de faktiskt utbyter i dessa korta interaktioner så framträder ett tunt men effektivt protokoll. Detta protokoll kan närmast beskrivas som att det  formar vad som som uppmärksammats och skapar en sorts konversationskrokar på vilka operatörerna kan göra tillgängligt små informationsfragment som kan bidra till att minska osäkerhet genom att bidra till den begränsade informationsmängden.

Om allt går enligt plan så finns en rapport på plats efter årsskiftet. Fram tills dess finns nedan poster från TAMSEC2017 där delar av detta arbete beskrivs.

TAMSEC2017_poster_Landgren