Olympiska spelen 2024 levererar fantastiska svenska prestationer och alla är glada, men när de ekonomiska förutsättningarna för idrottarna lyfts så blir det känsligt. Sarah Sjöström petade på denna känsliga punkt och fick direkt kritik. Visst är det olika förutsättningar i olika länder och olika länder stöttar sina idrottare på olika sätt. Att jämföra är alltid svårt.
Men att svensk idrott är underfinansierad är tydligt. Något förenklat så satsar staten c:a 2 miljarder som Riksidrottsförbundet fördelar ut till idrottsförbund och föreningar. Swedish Olympic Committee har en budget på 123 miljoner kronor (2023), där bland annat 78 miljoner är sponsor och licensintäkter och 28 miljoner kommer från staten.
Detta bör sättas i perspektiv av den stora hockeyklubben i Göteborg som snurrar runt sin verksamhet på lite mer än 200 miljoner kronor (2023/2024).
Att be staten om mer pengar är nog ingen framgångsrik strategi. Snarare tror jag att SOK behöver tänka mer som de hockeyklubbar och fotbollsklubbar som äntligen fått upp ögonen för nya typer av intäktsströmmar i tider av digitalisering.
Se till att ge värde till alla de fans som finns. Här gäller det att på nya sätt paketera det värde som idrottarna skapar, inför, under och efter de olympiska spelen så att intäkterna ökas genom att de som vill konsumera idrott också kan göra det. Därmed kan resurserna för idrottarna ökas. Den paketering som finns idag är underutvecklad.
Så när Sarah Sjöström petar på en känslig punkt så bör SOK inte rikta kritik mot henne utan snarare nyfiket arbeta med frågan på nya sätt. Vi är många i idrottsverige som gärna hjälper till.
Leave a comment