95 procent av VAR-granskningarna ändrar domarens beslut

Häromdagen fick jag en fråga från Vetenskapsradion om en nypublicerad forskningsstudie kring VAR (Video Assistant Referee) i fotboll i Premier league i Storbritannien. Ingångsperspektivet i detta var att: 95 procent av domarens beslut ändras efter en VAR-granskning. Något som kan uppfattas som spektakulärt.

För många fotbollssupportrar låter det kanske som ett bevis på att domarna gör fel nästan hela tiden. För andra kan det ses som ett argument för att VAR fungerar fantastiskt bra. Men som forskare inom digitalisering och sport tycker jag att det intressanta ligger någonstans däremellan.

Först: vad visar studien egentligen?

Studien som vi pratar om är:

Walker, D., Staniforth, C. E., Thomas, J., Parker, F., Khizar, U., Lawton, N. J., Vermaak, T., & Jukes, J. L. (2026). Psychology at the screen: Investigating the current VAR protocol. Plos One, 21(4), e0345704. [länk till artikeln]

Extra kul är att Daniel Walker är verksam vid Bradford University i Storbritannien där jag 1997 pluggade som utbytesstudent.

Forskarna analyserade 1 520 matcher i engelska Premier League under fyra säsonger. Under dessa matcher ombads domaren, 250 gånger, att gå till skärmen vid sidlinjen för att granska en situation. Efter att fem fall där domaren inte sett situationen från början exkluderats visade det sig att domaren ändrade sitt ursprungliga beslut i 95 procent av fallen. Det låter dramatiskt. Men egentligen beskriver resultatet något ganska logiskt.

VAR är inte utformad för att granska alla beslut. Systemet aktiveras främst när videodomarna anser att det kan ha skett ett tydligt och uppenbart fel. Om man endast skickar de mest tveksamma eller problematiska situationerna tillbaks till domaren är det kanske inte så konstigt att beslutet ofta ändras.

Det vore ungefär som att låta en läkare göra en extra undersökning endast på patienter där man redan misstänker att något är fel. Då skulle det också vara märkligt om läkaren nästan alltid kom fram till att allt var normalt.

Digitalisering handlar inte bara om teknik

Det som fångade mitt intresse i studien var inte egentligen siffran 95 procent. Det intressanta är att forskarna försöker förstå samspelet mellan teknik och människa. När vi talar om digitalisering inom idrott handlar diskussionen ofta om själva tekniken:

Är kamerorna tillräckligt bra?
Är bildmaterialet tillräckligt tydligt?
Är algoritmerna korrekta?

Men den här studien riktar istället fokus mot människan som använder tekniken. Forskarna undersökte om faktorer som publikstorlek, matchresultat, tidpunkt i matchen eller hemmafördel påverkade sannolikheten att domaren skulle ändra sitt beslut. De fann inga statistiskt säkerställda effekter. Domarna verkar alltså vara relativt konsekventa i sina bedömningar när de väl använder VAR. Det är i sig ett positivt resultat.

En designfråga snarare än en teknikfråga

Det finns dock en detalj i studien som är särskilt spännande ur ett designperspektiv.

Forskarna noterade att de få gånger domaren faktiskt stod fast vid sitt ursprungliga beslut handlade tre fjärdedelar av fallen om situationer som gynnade hemmalaget. Forskarna spekulerar i att detta kan bero på något som kallas proximity bias, en tendens att påverkas mer av människor som befinner sig nära oss.

Problemet är att VAR-skärmen nästan alltid står placerad nära avbytarbänkarna och ofta framför hemmalagets supportrar. När domaren granskar situationen står hen alltså mitt i ett socialt sammanhang där tusentals människor har starka åsikter om vad som borde dömas.

Här blir digitalisering plötsligt en fråga om design. Tekniken kanske fungerar perfekt. Men är arbetsmiljön optimalt utformad för att stödja ett objektivt beslut?Forskarna föreslår till och med att framtidens VAR-granskningar skulle kunna genomföras i en mer avskild miljö, exempelvis inne i spelartunneln, samtidigt som videon visas för publiken för att behålla transparensen.

Det är ett utmärkt exempel på hur designbeslut kan påverka hur människor använder digital teknik.

En viktig lärdom för studenter inom digitalisering

En av de viktigaste lärdomarna från informationssystem och digital innovation är att teknik aldrig verkar i ett vakuum.

När vi utvärderar en digital lösning måste vi studera:

tekniken,
människorna som använder den,
organisationen där den används,
och den miljö där användningen sker.

VAR illustrerar detta på ett nästan pedagogiskt sätt.

Om vi enbart tittar på kameror, videoflöden och bildkvalitet missar vi en stor del av systemet. Domaren är inte en passiv mottagare av information utan en människa som befinner sig i en social miljö fylld av stress, publiktryck, normer och förväntningar.

Det är först när vi betraktar hela detta sociotekniska system som vi kan förstå varför vissa digitala lösningar fungerar och varför andra skapar nya problem.

Men den stora frågan återstår kanske

Studien ger stöd för att VAR faktiskt gör det som systemet är tänkt att göra: identifiera och korrigera potentiellt felaktiga beslut.

Samtidigt säger studien ingenting om den fråga som kanske engagerar fotbollssupportrar allra mest: Blir fotbollsupplevelsen bättre eller sämre av VAR? Där handlar diskussionen inte längre om korrekthet utan om känslor, spontanitet, dramaturgi, tradition, konventioner och publikupplevelse. Och det är en helt annan fråga.