I mars månad 2020, bara dagar efter årets stora Vasaloppsvecka, genomfördes en snabb nerstängning av alla planerade idrottsarrangemang i syfte att begränsa smittspridningen av corona. Nerstängningen resulterade i framflyttning och inställda lopp, med många frågor och en del kritik från anmälda motionärer kring hanteringen[2].
Kunskapsläget har sedan dess utvecklats och en mängd erfarenheterna har gjorts inom en rad olika områden kring att tillämpa smittskydd. Tyvärr finns det fortfarande lagstiftning som gör att det kan upplevas som om myndigheterna silar mygg men sväljer kameler avseende hur smittskydd säkerställs. Exempelvis är det ok att transporteras i flygplan, handla på stormarknader och outlets, där trängsel är en naturlig och tydligen en ofrånkomlig del. Men det är inte ok att organisera storskaliga idrottstävlingar utomhus som Ironman Kalmar, Ö-till-Ö, Stockholm marathon eller motionslopp där antalet deltagare är fler än 50 och i många fall hundratals eller flera tusen. Naturligtvis skapar detta frustration hos idrottsutövare. Många organisatörer för sådana idrottstävlingar är naturligtvis kritiska[3] och en del av dem tycks vara rasande[1].
Corona har inneburit en fantastisk innovationskraft hos tävlingsarrangörer och digitala tjänsteutvecklare runt om i världen där begrepp som ’virtual racing’ och ’app-runs’ nu är vedertagna begrepp. Med hjälp av digital teknologi har tävlingar och motionslopp kunnat genomföras på helt nya sätt. Det vi sett från mars månad och till idag är första steget kring hur digitalisering leder till nya innovationer för publika storskaliga idrottstävlingar. Det som nu behöver ske är steg två, nämligen att organisatörer av idrottstävlingar och motionslopp får visa att det med hjälp av digitala tjänster är fullt möjligt att organisera idrottstävlingar och motionslopp på ett sådant sätt att det blir säkert för stora grupper av idrottare att genomföra tävlingar på ett smittskyddssäkert sätt. Med hjälp av digitala verktyg kan en ökad logistisk komplexitet hanteras så att resor, logi, startområde, tävlingsområde och målgång kan hanteras så att grundpelarna i smittskyddet fortsatt upprätthålls.
Med hjälp av digitala tjänster kan organisatörerna säkerställa att atleterna är friska veckorna inför tävlingen. Redan idag loggar väldigt många idrottare sina hälsodata i olika appar, där minsta tecken på infektion leder till justering av träningen. Delar av denna data skulle kunna delas med arrangören för att säkerställa att den tävlande är frisk och har varit frisk veckorna inför arrangemanget. Med andra mobila digitala tjänster skulle det vara full möjligt att säkerställa att nödvändiga avstånd mellan olika grupper av atleter upprätthålls. På samma sätt kan medföljande anhörig publik få tydliga instruktioner men kanske också vägledas genom kloka positioneringstjänster så att de befinner sig i avsedda publikområden. Även om sådana tjänster tycks kräva allvarliga intrång i den personliga integriteten så är det möjligt att designa sådana tjänster för att hjälpa deltagande och publik att göra rätt snarare än att samla in uppgifter om de som använder tjänsten. Vidare kan onödiga fysiska beröringspunkter minimeras genom automatiserad incheckningar, startgrupper som på plats leds med hjälp av digitala tjänster och funktionärer . Kom igen, det finns ju massor av möjligheter om viljan finns.
Smittskyddande myndigheter bör nog inhämta kunskap från landets sportentreprenörer och söka fysiska och digitala lösningar så att de stora motionsloppen och idrottstävlingarna återigen kan genomföras, om än på ett nytt och utvecklat sätt. Sök upp kunskap i ämnet, kanske finns det någon professor i ämnet tillämpat smittskydd med inrikning mot publika idrotttsarrangemang någonstans i världen. Att som idag ta spjärn mot bedömningar som görs av bland annat polismyndighet, utifrån en fyrkantig lagstiftning, är inte särskilt framåtsyftande. De nuvarande förslagen i den ny pågående snabbremissen ”Förberedelser för lättnader i förbudsförordningen” missar de behov som den stora idrottsrörelsen behöver.
En annan tanke: Om idrottsrörelsen varit mer rebellisk så skulle vi i Göteborgsområdet se traillöpningslopp med start i det kommersiella handelscentrum Hede-outlet i Kungsbacka, med fin löpning genom angränsande Sandsjöbacka naturreservat och målgång på Bauhaus eller någon annan kommersiell handelsplats i Sisjöns industriområde. Både Hede-outlet och Bauhaus är ju godkända platser för trängsel och kan uppenbarligen hantera mycket stora flöden med människor. Liknande platser finns nog på många ställen runt i Sverige. Men just denna aspekt har väldigt lite digitalisering att göra men kanske pekar på behovet av ett designperspektiv där provokation [4] kan vara en ledande dimension.
1. https://www.aftonbladet.se/debatt/a/pLoe5V/trangsel-pa-gekas-men-motionsloppen-stalls-in
3. https://springlfa.se/tankefel-av-regeringen-nar-det-galler-motionslopp/
4. Bardzell, Shaowen, Jeffrey Bardzell, Jodi Forlizzi, John Zimmerman, and John Antanitis. “Critical design and critical theory: the challenge of designing for provocation.” In Proceedings of the Designing Interactive Systems Conference, pp. 288-297. 2012.