I olika diskussioner kring användning av sociala medier i samband med olyckor, samhällsstörningar och kriser, återkommer ständigt frågan om det går att lita på information från social media.
Frågan dyker upp i termer av ett påstående med poängen att ” i sociala medier förekommer felaktigheter och direkt desinformation så det kan vi ju inte lita på”. Med “vi” avses här svenska myndigheter.
Men är det verkligen så att individer via sociala medier levererar mer lögner, felaktigheter och rykten än vad andra medier gör? Är det verkligen så att individer lyckas få genomslag i det enorma informationsflödet som social media idag utgör på ett sådant sätt att lögner och felaktigheter har en direkt påverkan på den krishantering som pågår i en given situation? Jag tror att att det finns en hel del att fundera kring för att hitta ett språk för att prata om de lögner, rykten och felaktigheter som uppstår eller skapas i sociala medier. Vi måste kanske också skilja på vad som är åsiktsskillnader, skillnader i bedömningar, samt vad som kan härledas till rena faktafel.
En fundering är om det kan vara så att företrädare för svenska myndigheter riskerar att ljuga, undanhålla information och kommunicera felaktigheter med ett oändligt större genomslag i medialandskapet än vad enskilda individer än så länge klarar av att skapa med hjälp av social media.
Ett exempel på just detta skulle kunna vara sättet som de inblandade myndigheterna och deras lednings hanterade turerna i den sk. “Saudi-affären”. Min poäng är inte att vara partipolitisk då alla sidor har haft sina kriser. Men det kan dock konstatera att i “Saudi-affären” hamnade svenska myndigheter och några av dess högsta företrädare i sådan kris att det ligger nära till hands att tolka det som om de ljög, kommunicerade felaktigheter och undanhöll information.
Kan det vara så att “myndigheter under stress” riskerar i en högre grad snarare än individer i sociala medier, att just kommunicera lögner, felaktigheter och undanhålla information?
Jag har inga svar men tycker dock att vi behöver nyansera diskussionen kring de olika utmaningar som finns kring kriskommunikation vid krishantering.
(Tack för alla synpunkter som gjort att jag delvis formulerat om ovan text. 15/5 – 20:12:18)
Design of digital practice [in sports] 
Kan det vara så att just i Saudi-affären får inte en myndighet kommentera hemliga handlingar även om de kommit en radioredaktion tillhanda? Är det att ljuga och undanhålla eller är det att myndigheten följer rutiner gällande hemlig handling?
Det är inte alldeles enkelt för myndigheterna att hålla på sekretess samtidigt som de ska vara transparenta och kommunikativa. Säger inte det är ok som “affären” gått till, vill bara påvisa komplexiteten i kommunikationen med media när de vill ha uttalanden om hemlig handling.
Tack för en mycket bra kommentar.
Du har en god poäng med att den finns en konflikt mellan vad en myndighet kan kommentera och de krav som media ställer på aktuella myndigheter. Myndighetslogiken för hur saker kan och bör hanteras krockar med medias allt tydligare intresse av att skapa konfrontation snarare än en kritisk granskning. Sekretess är ju ett annat komplext och sammanvävt fenomen där intressen och individer skall skyddas, men där sekretessen heller inte skall kränka andra individers rätt till kunskap och granskning.
Detta är svåra frågor vilket gör det än viktigare att vi börjar prata om dessa saker. Kanske är en blogg inte det bästa stället, men kan kanske leda till att vi har spännande seminarier att se fram emot på sikt.
Att som jag gjort i detta korta blogginlägg använda en relativt aktuell “affär” som exempel är kanske inte helt lyckat då vi trots allt vet ganska lite om det inträffade. Men jag vill spetsa till min reflektion med ett exempel som skulle trigga diskussion.
Helt rätt, de knepiga frågorna måste upp och talas om. Helst före det “händer”.
Om du vill så kan vi gärna ordna ngt via Nirdic Safety and Security Academy.
Tackar för tipset. Det kan finnas behov framöver.