Studier av plattformar och digital infrastrukturer har blivit det kanske viktigaste (trendigaste) området inom IS-forskningen. Plattform och infrastrukturer som artefakt innebär spännande utmaningar för forskarsamhället då det i en del fall behövs delvis nya ansatser och metoder för att kunna studera dessa nya sociotekniska företeelser.
Ett bra exempel på sådan forskning är de studier med fokus på Spotify http://pellesnickars.se/2017/11/discovering-spotify/, med intressanta metodutmaningar. Att Spotify inte heller var helt nöjda med studierna är också intressant men kanske på en annan nivå.
Ett annat exempel är en studie av Uber som presenteras i artikeln:
Mirsadikov, A., Harrison, A., & Mennecke, B. (2016). Tales From the Wheel: An IT-Fueled Ride as an UBER Driver. http://lib.dr.iastate.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=1017&context=scm_conf
Men varför är detta intressant ur ett krisberedskapsperspektiv? Jo, kanske är det så att vi mycket snart behöver fundera igenom hur plattformar som WIS och infrastruktur som RAKEL kan studeras. Både WIS och RAKEL har vuxit sig starka över tid och är mer än bara någon form av verktyg. Syftet är då att teknologin i sig själv är fokus snarare än vid tidigare studier där teknik i många fall har setts som ett verktyg eller metod för att genomföra verksamhet. WIS och RAKEL är intressanta företeelser i sig själva och borde därför studeras då de utgör kärnan och dominerande förutsättningar för ledning och samverkan.
Mycket relevant och helt nödvändigt att flytta fokus till plattformarnas reorganiserande effekter. De tekniska plattformarna går definitivt inte att se som verktyg då de i själva verket bidrar till att koppla om det mänskliga samhället på ett djupare plan. Men är detta fokusskifte tillräckligt? Finns det inte tecken på att skiftet går ännu djupare? Håller med om att plattformsperspektivet är relevant men tror att man behöver vara uppmärksam på att det kan vara ett steg på vägen mot att förstå världen algoritmiskt snarare än mekaniskt…
Så sant!