“ Bara från Länsförsäkringar och Folksam uppgår ersättningskraven på kommunerna till drygt 40 miljoner kronor. Sydsvenskan har varit i kontakt med fyra försäkringsbolag om kostnaderna för sommarens översvämningar i Skåne.” (Sydsvenska Dagbladet 2007-09-25)
En reflektion som jag gör här är att argumentet att om kommunerna inte erbjuder tillförlitliga dagvatten/avloppssystem så kan de som drabbas få ersättning från kommunen. Detta då kommunen i dessa fall brustit i sin service. Men gäller även det omvända resonemanget, dvs, att kommunen tillhandahåller räddningstjänst och räddar liv, egendom och miljö som försäkringsbolagen har försäkrade, kan då kommunen begära ersättning från försäkringsbolagen för det räddade värdet vid en olycka. Detta resonemang skulle kunna fungera mot bakgrund av det egenansvar som varje verksamhetsinnehavare har för att förhindra olyckor och minimera skador vid olyckor.
Om egenansvaret brustit och en olycka trots allt inträffar i en verksamhet som har en försäkring, då borde kommunen kunna begära ersättning för de kostnader som räddningsinsatsen inneburit.
Man kan dock fundera på vilket ansvar ett försäkringsbolag har för en enskild verksamhetsinnehavare eventuella bristande arbete i skydd mot olyckor. Här skulle man kunna argumentera att om försäkringsbolaget acceptera att försäkra en verksamhet, då har försäkringsbolaget också godkänt det arbete som den enskilde verksamhetsinnehavaren bedriver med skydd mot olyckor.
När då en olycka inträffa och den kommunala räddningstjänsten räddar liv, egendom och miljö så borde det rimligen också vara så att ersättning bör utgå från försäkringsbolaget då försäkringsbolaget indirekt brustit i sitt arbete/service med att säkerställa att den enskilde har ett olycksförebyggande arbete som uppnår en viss kvalitetsnivå.
Jag tror dock att denna typ av resonemang för de flesta känns märkligt. Dock finns det utrymme att fundera i dessa banor då försäkringsbolagen kan kräva kommunerna på ersättning. I vilka fall borde ett omvänt krav kunna riktas?