Category: Svenska

Dålig design riskerar begränsa spridningen av Covid-19-app

Appen Covid-19 symptom tracker har nu börjat få spridning i Sverige [1]. Syftet med appen är att individer genom självrapportering ska kunna bidra med underlag för att forskare ska kunna beräkna och visualisera hur virusspridningen ser ut Sverige. Att skapa appar som privatpersoner kan använda för att bidra med självrapporterade uppgifter till myndigheter eller till forskning är inget nytt fenomen. I hanteringen kring corona har myndigheter dock haft vissa betänkligheter kring konsekvenserna av den här typen av data insamling. Ett långt framskridet arbete [3] hos MSB i frågan lades överraskande på is [2].
Det finns en mängd utmaningar när insamling ska ske via en app av individers självuppskattningar oavsett om det handlar om hälsodata eller inte. En av dessa utmaningar handlar om utformningen av själva appen som tas fram för att stödja sådan insamling.

I fallet med Covid-19 symptom tracker finns en hel del möjligheter till förbättringar av det grafiska användargränssnittet. Tyvärr har appen brister som är helt onödiga och riskerar att påverka insamlingen av data. I detta sammanhang är det viktigt att poängtera att kritiken mot hur gränssnittet är designat inte handlar om huruvida forskarna bakom studien gör ett bra jobb inom sin domän eller inte. Kritiken som lyfts fram i denna text handlar endast om dålig design av användargränssnitt.

Appen Covid-19 symptom tracker är tänkt att användas dagligen. Att designa en app som ska användas dagligen är en utmaning. I appen saknas funktionalitet som anpassar gränssnittet efter hur länge (antal dagar) som användaren varit igång med sin rapportering. Det är heller inte tydligt för användaren om rapportering genomförts en specifik dag eller inte. Det finns många kloka sätt att inspirera användaren att fortsätta med rapportering varje dag över lång tid. Inte minst finns en del bra inspiration att finna inom olika tränings- och hälsoappar.

Ett specifikt område som brukar resultera i frustration hos användare är hur inmatning av information utformas. I appen ligger ett omfattande fokus på att svara JA eller Nej på en rad frågor. Där används dropdown-menyer istället för designelement som är mer anpassade för att effektivt svara på just frågor med endast två svarsalternativ [4]. Genomgående i appen används dropdown menyer i ganska stor omfattning istället för att använda mer specifika och effektiva inmatningsalternativ. Det är synd att en så viktig och relevant app inte har en mer effektiv design[5].

När den dagliga rapporteringen är genomförd är återkopplingen till användaren begränsad. Här skulle det varit på sin plats med lite specifik information till användaren kring den rapportering som gjorts. Det saknas också information kring rapporteringen som genomförts dag för dag över tid.  Det tycks dessutom som att det går att skicka in rapporter flera gånger per dag. Avsaknaden av möjlighet att se sin tidigare rapportering påverkar användarupplevelsen. Sådan funktionalitet skulle kunna ge kraft att upprätthålla intresse så att användaren på ett uthålligt sätt fortsätter med rapportering av hög kvalité över tid.  

Den nuvarande designen är enligt min tolkning i stora delar ett digitaliserat formulär som missar de möjligheter som ett modernt app-koncept  skulle kunna innebära. Lite synd då en Covid-app skulle kunna vara så mycket mer, bara genom en lite mer genomarbetad design. Det skulle naturligtvis vara mycket intressant att se på användningsdata och spridningsstatistik för själva appen.

Det finns risk att nuvarande design minskar spridningen och användningen av appen, men förhoppningsvis inte i alltför omfattande utsträckning. Troligtvis kommer flera av ovan brister att vara korrigerade i en uppdaterad version av appen.

1 https://www.forskning.se/2020/04/29/ge-appen-covid-symptom-tracker-1-minut-om-dagen/

2 https://www.svt.se/nyheter/inrikes/stoppade-corona-appen-kan-kosta-miljoner-msb-har-inte-sagt-upp-avtalet

3 https://www.mynewsdesk.com/se/msb/news/status-foer-paagaaende-arbete-med-digitalt-verktyg-400603

4 https://uxplanet.org/checkbox-vs-toggle-switch-7fc6e83f10b8

5 https://www.interaction-design.org/literature/article/shneiderman-s-eight-golden-rules-will-help-you-design-better-interfaces

Insiktsfull forskning om träning av fotbollsspelare på elitnivå avslöjar också en massiv digitalisering.

I fredags disputerade Dan Fransson med avhandlingen Game demands and fatigue profiles in elite football – an individual approach – implications for training and recovery strategies vid institutionen för kost- och idrottsvetenskap på Göteborgs Universitet.

För de som kanske inte kommer att läsa hela avhandlingen kan delar av dess resultat tas del av i podden Tyngre Träningssnack där Dan blev intervjuad av Wille Valkeaoja och Jacob Gudiol.

Disputationen gick mycket bra och både opponent och betygskommitténs medlemmar öste lovord över vad de bedömde vara ett omfattande, systematiskt och välpublicerat arbete som Dan genomfört.

Utöver de insiktsfulla resultaten kring behoven av individualiserad träning så framkom också att träning på elitnivå inom fotboll är behäftad med en omfattade digitalisering med fokus på prestationsmätning och avancerad matchanalys. För alla som sett filmen Moneyball med Brad Pitt är det ingen nyhet att baseball sedan länge handlar om big data.

Dan Fransson menar att svårigheten är inte att samla in massor av data. Svårigheten är att samla in relevant data som också kan omformas till kommunicerbara insikter som blir användbara för tränare och spelar i träning och vid match. Här finns det uppenbarligen en hel del behov av fortsatta studier där fokus hamnar på användning av data och kanske också en problematisering vad den omfattande digitaliseringen innebär för den enskilda spelaren.

Design för att ta ansvar eller förneka kännedom: – Statssekreterare tycks vara ett viktigt designmaterial

Här kommer några reflektioner kring de nya turerna kring Transportstyrelsens outsourcing. I dag kan vi läsa i media [GP.se] att statsministerns ena statssekreterare kommer att avgå då hen inte förstått att hålla statsministern informerad kring Säkerhetspolisens synpunkter på hanteringen på Transportstyrelsen.

Vad som nu tycks framträda är hur olika delar av statsapparaten är utformad kring helt olika designprinciper.  Då vi traditionellt brukar utformar system utifrån egenskaper som transparens och ansvarstagande tycks det i regeringskansliet handla om andra egenskaper.

Trots att vi i Sverige skall ha en god beredskap att hantera kriser så kan de olika designprinciperna skapa vissa utmaningar. Om förmågan att kunna förneka kännedom är den rådande designprincipen för informationsflödena i regeringskansliet så kan det innebära problem när andra delar av systemet är designad för det motsatta. Hur är mötet tänkt att fungera när underliggande delar i strukturen möter den översta nivån. Hur skall ansvarstagande och transparens kunna möta en miljö som formas utifrån behovet att kunna förneka kännedom?

Svensk krishantering tycks upp till, men inte inkluderat nivån med regeringskansliet, vara designat för att säkerställa snabb informationsförmedling tvärs över sektorer och myndighetsgränser. Till och med det ibland utskällda systemet WIS är utformat för att skapa spårbarhet och upprätthålla ansvarstagande. Genom ett antal sinnrika funktioner säkerställs att det tydligt framgår när en myndighet fått kännedom eller delar med sig av information med andra myndigheter.

Statssekreterare däremot verkar vara en grundläggande komponent för att kunna skydda statsminister eller andra ministrar från att kunna hävda att de blivit informerade. Genom en genomtänkt design och användning av statssekreterare verkar ett system vara utformat där möjligheten att förneka kännedom säkerställs. Detta innebär att statssekreterare kan ses som ett designmaterial som möjliggör att beslutsfattare kan hävda sin okunskap i viktiga händelseförlopp.

När statssekreteraren nu avgår så avtäcks en aspekt av regeringskansliets sociotekniska informationsinfrastruktur som kanske behöver diskuteras. Att designa och ha system för att kunna förneka kännedom ger upphov till många känslor.

Reflektioner kring flyktingsituationen

Den pågående flyktingsituationen har synliggjort att det finns en hel del svagheter i den svenska samhällsväven. Att svenska samhället darrar till när 100.000+ människor under ett par månader söker sig hit, är för många överraskande. Hade vi inte högre kapacitet, frågar sig en del. Som alltid är vissa delar av samhället mer utsatta än andra, liksom att olika geografiska regioner upplever en högre belastning än andra. SKL menar att den ojämna belastningen behöver hanteras för att öka den totala kapaciteten[1].

Kommuner indikerar att förvaltningar går på knäna och att det är stora problem med att upprätthålla en fungerande verksamhet [5] och att det finns risk för undanträngningseffekter[6].

Migrationsverket informerar att det är mycket svårt att hitta boenden till de nyanlända och att det finns behov av att sänka kvalitén för att kunna erbjuda tak över huvudet till alla [7]. I perioder har det dessutom varit omöjligt att erbjuda någon form av boende åt alla.

Initiativ av centrala myndigheter att snabbt bygga tältläger har dessutom visat sig vara krångligt då lagstiftning och kommunalt agerade satt stopp för en sådan snabbhet [2]. I andra fall har kommuner undvikit att bidra med boenden trots att boendemöjligheter har funnits. Hänvisningar till oklarheter kring ansvar för skolgång för barn samt otydligheter kring ersättningsnivåer har angetts som skäl till att inte skapa nya boenden. I andra fall har försäkringsbolagen höjt premierna på ett sätt som stoppat användning av befintliga lokaler som flyktingboende [3].

Vidare kan vi ta del av nyheter om att flyktingsituationen kostar stora belopp där mottagandet av ensamkommande ungdomar har blivit mycket kostsamt. Det verkar dessutom ha blivit så kostsamt så att ledande profiler för kommersiella bolag inom flyktingboenden ser problem med utvecklingen [4].

Politiska verktyg som ena dagen är belagda med beröringsskräck blir plötsligt värdefulla verktyg för att skapa en ‘paus’ i det svenska mottagandet. Beslutet att införa ett transportörsansvar för att säkra identiteten på passagerare på tåg, bussar och färjor är intressant, då det ofta jämställs med att ett liknande ansvar finns för flyget. Skillnaden är dock att på flyget fotograferas inte id-handlingen och lagras under oklara former i IT-system hos säkerhetsföretag.

Beskrivningarna ovan indikerar att det finns en rad frågor som borde studeras på både bredden och djupet. Men framförallt tycker jag att situationen indikerar att svenska myndigheter haft svårigheter att stå förberedda inför den nu aktuella situationen. Det verkar som frågor av krisberedskapskaraktär helt enkelt fallit mellan stolarna.

  1. Hur bör arbetet organiseras med att skapa inkvartering åt ett stort antal personer?
  2. Hur bör arbetet organiseras med att skapa olika grader av striktare gränskontroller?
  3. Hur bör arbetet organiseras med att förbereda ankommande barn till en svensk skolgång?
  4. Hur bör arbetet organiseras för att påbörja språkundervisning redan under asylprövningstiden?
  5. Hur bör arbetet organiseras med att validera kompetens för en snabbare entré i yrkeslivet?
  6. Hur bör arbetet organiseras för att ta hand om ett stort antal ensamkommande barn och ungdomar?
  7. Hur bör arbetet inom sjukvård och tandvård organiseras för att klara både den planerade och akuta verksamheten?

Myndigheter på central, regional och lokal nivå verkar helt ha missat att skapa beredskap för och förmåga att snabbt ställa om inför att adressera ovan frågor. Det blir ju knappast enklare då frågorna skär över myndighetsgränser.

Många av ovan frågor har hanterats reaktivt under hösten. Några frågor har hanterats av myndigheter, andra av frivilligorganisationer. Kanske är det så att även om den formella samhällsväven har sina brister, så kan dessa kompenseras av alla de initiativ som poppar upp på olika nivåer av olika typer av frivillighetsgrupperingar.

Det är dock viktigt att här också poängtera att en stor mängd individer i sina roller på olika myndigheter gjort ett fantastiskt arbete med att hantera en uppsjö olika problem utifrån i många fall otillräckliga resurser och oklara direktiv uppifrån. En studie av övertidsuttag, dispenser för överträdelse av arbetstidslagstiftningen samt sjukskrivningar skulle troligtvis kunna illustrera kostnaden för dessa uppoffringar

Under vintern och våren kommer jag tillsammans med kollegor att fortsätta studierna kring hur flyktingsituationen påverkat arbete och organisering hos myndigheter på regional och lokalnivå. Jag hoppas att vi över tid kan få beskrivande exempel på hur olika verksamheter ser på de frågor som listas ovan.

[1] http://nyheter24.se/nyheter/politik/823708-skl-manga-kommuner-kan-ta-emot-fler-flyktingar

[2] http://www.svd.se/bygglov-for-taltlagret-i-revinge-drojer

[3] http://www.svd.se/forsakringsbolag-stoppar-flyktingboende

[4] http://www.svd.se/bert-karlsson-sa-kan-kostnader-for-flyktingar-sankas

[5]http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6282972

[6] MSB:s Nationell Lägesbild för de operativa aktörernas samlade hantering av flyktingsituationen 151103

[7]http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6318450

 

Läsvärt och lättläst om Sociala Nätverk från Institutet för Framtidsstudier

I senaste numret av tidskriften Framtider från Institutet för Framtidsstudier presenteras en rad lättlästa, läsvärda och intressanta texter om sociala nätverk. För den som är intresserad om varför och hur sociala medier kan vara av stort värde för krishantering är detta tema-nummer av intresse. Fokuset ligger på begreppet sociala nätverk och det presenteras en rad goda exempel på varför vi bör intressera oss för sociala nätverk, social nätverksanalys och sociala medier.

Peter Hedström skriver i sin inledning till temanumret; Forskningen kring sociala nätverk har utvecklats snabbt under senare år och är ett av de mest spännande områdena inom samhällsvetenskapen. Grundtanken är att vi bättre kan förstå varför individer gör vad de gör, och varför olika fenomen sprids som de gör, om vi betraktar vilka nätverk individerna befinner sig i.

Ur ett krishanteringsperspektiv är nedan delar av specifikt intresse:

När nätverken får styra: Peter Hedström
Introduktion till sociala nätverk

Nätverken och brotten: Amir Rostami
Kartläggning av kriminella gäng

Nätverksteori i kampen mot epidemier: Fredrik Liljeros
Hur sjukdomar sprids i kopulationer

Utbrotten av aktivitet och vårt förutsebara beteende: Petter Holme
Dolda mönster bakom allt vi gör.

Nya möten och risker: Johan Giesecke
Ändrade sociala nätverk påverkar risken för smittsamma sjukdomar

Ladda ner: Framtider nr 3 2012

Att twittra polisen istället för att ringa 112, hur tänker man då?

 

 

 

Min kollega Fredrik Bergstrand skriver på sin blogg om en situation där en individ valde att skicka en tweet till Polisen istället för att ringa 112. Bakgrunden var att en medvetslös alternativt sovande yngling påträffades utomhus sent på natten i Göteborg. Men hur går tankebanorna när Twitter känns lämpligare än att ringa 112? Fredrik genomförde en kortare intervju (via Twitter!) med personen ifråga där det är ganska tydligt att det finns barriärer med 112 som en tweet inte verkar ha. Därmed inte sagt att twitter är bättre, snarare att det finns utvecklingspotential hos 112. Kanske behövs också en förnyad diskussion kring individens ansvar att agera och kommunicera i nöd-liknande situationer? Men vad som kan vara än viktigare är att fundera igenom hur olika kommunikationstekniker kan nyttjas för att i olika kombinationer ge önskad effekt.

Läs Fredrik Bergstrands intressanta inlägg med personen som twittrade polisen istället för att ringa 112.

Social media – skapar ny sorts dynamik vid olyckor?

Den tragiska trafikolyckan på Frösön i slutet av förra veckan innebar
nya insikter kring hur mobil teknologi och social media skapar nya utmaningar för blåljusaktörerna.

P4 Jämtland skriver något alarmistiskt om att “Sociala medier orsakade kaos vid dödsolycka.” Bakgrunden är att när räddningstjänsten kommer fram till den aktuella olycksplatsen så var det många ungdomar på plats som vi sina mobiltelefoner antingen pratade, tog bilder eller skickade meddelande om vad som hade hänt och vad som pågick på platsen. Dessutom anlände fler ungdomar som fått höra om det inträffade. I en intervju med P4-Jämtland säger Peter Frykman (räddningsledare vid insatsen)  att hans bild av ungdomarnas agerande var att de kommunicerade med sina vänner och anhöriga via bland annat sociala medier.

Utmaningen för räddningstjänsten blev att tillsammans med polisen att försöka få undan det stora antalet personer från platsen, vilket naturligtvis inte var helt oproblematiskt då flera också hade deltagit i första hjälpen-arbetet innan blåljusaktörerna kommit på plats. Peter nämner att det så här i efterhand inte varit möjligt att ge en bra återkoppling till de som faktiskt gjorde en viktig första insats.

En särskilt intressant aspekt som Peter nämner i radioinslaget är att räddningsstyrkan inte visste om att det var ungdomar inblandade i olyckan och att det var så många ungdommar på plats redan innan de själva kommit fram tlll olycksplatsen. Här kan det finnas en anledning att fundera kring hur 112-samtalet sett ut och hur länge som SOS-alarm haft kvar kontakten med de inringande. Jag har dock inga uppgifter kring detta men det verkar något märkligt att räddningstjänsten inte fick reda på att ungdomar var involverade i olyckan och att det fanns många personer på plats.

De erfarenheter som Peter delar med sig av i P4-inslaget är värdefulla för alla svenska räddningstjänster då det visar att kommunikation i samband med olyckor inte är en aktivitet som endast involverar blåljusaktörer. Allmänhetens förmåga och vilja att kommunicera vid tragiska händelser skall inte underskattas. Därmed inte sagt att all sådan kommunikation är önskvärd.

Klicka på följande länk för att ta del av Peters ödmjuka och professionella resonemang kring händelsen och det som han upplevde kring olyckan där mobil kommunikation och social media skapade en ny sorts dynamik för de involverade blåljusaktörerna.

RELATERAD LÄSNING
Läs gärna också om ett relaterat fenomen som Fredrik Anderson skriver om:
När larmet i sig gör skada: Vi har sett det tydligt vid några aktuella kriser och händelser nu – där den sociala informationsspridningen i sig antingen skapar egen kris eller där den direkt försvårar räddningsarbetet eller krishanteringen. Läs mer på http://storify.com/awaze/nar-larmet-i-sig-gor-skada

Samverkansoperatörer i gränsöverskridande operatörskluster

Igår hade jag förmånen att få genomföra observationer och informella intervjuer kring ett fenomen som traditionellt endast varit möjligt att studera inom ramen för kontrollerade experiment eller i samband med övning. Det jag studerade var operativ samverkan hos samlokaliserade ledningsoperatörer från de centrala blåljusaktörerna, i samband med riktiga insatser.

De olika ledningsoperatörerna med sina befintliga tekniska systemstöd var fysiskt samlokaliserade. Operatörerna satt med sina operatörsbord på mycket kort avstånd till varandra. Operatörerna hanterade skarpa larm med hjälp av sina befintliga tekniska system.

  • Polisen hade 1st LKC-operatör på plats
  • SOS-alarm hade 2st ambulansdirigenter på plats
  • De två räddningstjänstförbunden hade vars 1st ledningsoperatör på plats

Operatörerna ersatte inte de operatörer som fanns i de befintliga ledningscentralerna hos varje organisation utan formerade snarare ett ledningsoperatörskluster med egenskaper vi sällan kunnat studera i verkliga händelser. Operatörerna hade olika modell för hur deras samverkande roll länkades in sina organisationers befintliga bakomliggande ledningsstrukturer.

Detta “operatörskluster”, som dessutom saknade ett övergripande befäl eller annan form av formell styrning, visade sig kunna överbrygga och kompensera för de organisatoriska och tekniska brister som dagens stuprörsorganisering orsakar. Operatörerna arbetade som ett team med att säkra upp att information som fanns relaterat till pågående händelser snabbt förmedlades till de andra organisationerna.

Min korta studie som omfattade endast 5 timmar där dessa “samverkansoperatörer” påvisade många spännande och positiva egenskaper som verkar följa av fysiskt samlokaliserade operatörsteam. Följande händelser hanterades:
– Farligt gods / kem-händelse (explosivt-material)
– Suicid
– Trafikolyckor i tunnelmiljö
– Trafikolycka, tung bärgning
– Eftersök av saknad person, ev suicid
– Hjärtstoppslarm
– Brand i byggnad (lackverkstad)
– Omhändertagande av våldsam person

Analysen av studien är naturligtvis inte klar men gårdagens studie gav insikter om att det finns en rad nya och ibland oväntade former av samverkan som kan utveckla Svensk olycks- och krishantering.

Visualisering av samverkan blir allt viktigare

I samband med större händelser försöker de professionella aktörerna att som en del av hantera en rad omedelbara operativa problem också skapa bilder av vilka andra aktörer som är engagerade med den aktuella händelsen. Att hålla koll på samverkande organisationer är i den lilla händelsen relativt enkelt. Men när händelsen är mer komplex blir bilden av involverade organisationer svårare att hålla aktuell.

Kanske är det dags att skapa nya funktioner i existerande systemstöd som krishanteringsaktörerna förväntas att använda som också snabbt och kontinuerligt ger olika former av visualisering av samverkande samt mer indirekt involverade parter. Detta kan enklast ske genom två följande metoder:

1. Extrahera användningsstatistik i de vanligt förekommande loggningsystemen såsom WIS, LUPP-applikationen och Samverkanswebben
Skapa nätverksmodeller där relationer mellan aktörerna baseras utifrån hur information delas, vilken information som aktörerna läser.

2. Extrahera samtalsloggar från mobiltelefonerna som aktörerna använder samt kommunikationsloggar från Rakel. Skapa nätverksmodeller baserat på vilka roller och vilka organisationers som varit i kontakt med vem.

Bilden nedan visar en enkel visualisering baserat på en begränsad mängd användningstatistik från WIS i samband med Stormen Dagmar i december 2011. Vad som är intressant med bilden är hur informativa visualiseringar kan skapas med ganska enkla medel baserat på ytterst begränsad användningsstatistik.

Det är rimligt att anta att spännande och informativa visualiseringar för krishantering är möjliga på sikt när tillgången till större volymer och mer detaljerad användningsdata blir tillgängliga myndigheternas centrala systemstöd.
Svenska krishanteringsaktörer har mycket att vinna på att börja utnyttja den data som skapas som en bieffekt av att deras personal använder de centrala systemstöden. Syftet med sådana visualiseringar är att underlätta för krishanteringsaktörerna att tolka komplexa och svårgreppbara fenomen och händelseförlopp.

Särskilt intressant är att se hur loggar från sociala medier, mobiltrafikloggar, användningsloggar från WIS, loggar från biljettsystem i kollektivtrafik samt loggar från entrésystem i byggnader kan kombineras och ligga till grund för nyskapande visualiseringar.

Viktigt att nämna i detta sammanhang är att dessa loggar inte behöver kunna identifiera individer utan istället visa flödesvolymer där de enskilda data elementen alltså inte identifierar personer.

Fundering kring när hög säkerhet kan leda till stor osäkerhet

Enligt helsidesuppslaget i GP idag och via webben (2,3)var det kaos på Landvetter under söndagseftermiddagen. Allt startade med att säkerhetspersonal hittat ett misstänkt objekt i samband med att bagage röntgades i utrikesterminalen.

Polis kontaktades och en avspärrning sattes upp vid 13:30, dvs en timme efter att en första misstanke riktats mot objektet. Enligt GP stängdes incheckningen på flygplatsen kl 14:00 som en följd av den pågående händelsen. Enligt GP fanns kring 2000 personer på Landvetter under söndagseftermiddagen. Incheckningen återupptogs återigen 18.20 och planen började lyfta vid 19.10, allt enligt reportaget i GP.

En sak som är tydlig är att störningen på flygplatsen inträffade när Svedavia inte hade som bäst förmåga och kapacitet att hantera situationen. Denna slutsats drar jag baserat på nedan indikationer på brister som framkommit under de hektiska timmarna mellan 14.00 och 18:00 på söndagseftermiddagen.

Bristande kommunikation?
En snabb koll i social medier visar på den stora frustration som personer ger uttryck för, där framförallt bristen på information är ytterst tydlig. GP tar också upp bristen på information i sitt reportage. Swedavia håller med i kritiken att de inte lyckades med denna ganska så centrala funktion i all form av störnings- och krishantering.

Bristande teknik?
Enligt uppgift fanns också problem för högtalarsystemet att överrösta sorlet från de  många människorna på plats. Att ha bristande högtalarsystem på en flygplats är inte bara besvärande utan kanske också mycket riskabelt.

Nödvändig hygieninfrastruktur?
En intressant aspekt är att inte bara information var en bristvara utan också tillgången till toaletter. Flygplatser är ju designade för kontinuerliga flöden av personer och bagage och när dessa flöden blir störda så uppstår brister i kapacitet också avseende så självklara saker som toaletter.

Osäker säkerhetskontroll?
En annan allvarlig brist som uppstod var hanteringen av personer som redan passerat igenom säkerhetskontrollen. I GP återberättas historier hur individer kunnat gå tillbaks ut för att sedan komma tillbaks in utan någon förnyad kontroll. Om detta är sant så finns det rejäla problem i de planer som Swedavia har för att hantera vad som för dem skulle kunna kallas “en extra ordinär händelse”.

Samarbetet med Polisen?
Swedavia förklara att bristen på snabb information berodde på, vad kan antas vara svårigheter i, samarbetet med polisen. “Vi var beroende av Polisen” säger presstalesman Annika H på Swedavia (GP.se). Samverkan, Samverkan, Samverkan….

Samarbetet med media?
GP avrundar sitt reportage med att ge en eloge till Jan Lindqvist, presstalesman för Swedavia i Stockholm som febrilt men förgäves försökt övertala någon av sina kollegor i Göteborg att gå ut och prata med GP-reportrar på plats. Att lokala företrädare inte prioritera att träffa media på plats är ju mycket anmärkningsvärt då de fåtal informationskanaler som fungerade för de strandade passagerarna bland annat bestod av info från GP via webb och mobil.

Utan att ha mer information än vad GP publicerat i dagens papperstidning samt de reaktioner som återfinns på Twitter så finns dock tydliga indikationer på att Swedavias organisation på Landvetter inte fungerar vid denna specifika störning.

Kanske blev det så att den höga säkerhetsnivån som upptäckte ett misstänkt objekt eskalerades till en situation med betydligt högre säkerhetsrisker på grund av brister i andra delar av organisationen. Innebar då gårdagens händelse att hög säkerhet kan leda till stor osäkerhet?

Vi får väl invänta följande möjliga utredningar:
* avvikelserapport och internutredning hos Swedavia
* utredning av Transportstyrelsen kring hantering av säkerheten
* ev utredning av MSB avseende kriskommunikation

Kunskapsinhämtning från komplexa händelser? Nej tack!

Skulle du vilja bli behandlad av läkare med begränsad erfarenhet av att behandla just din specifika sjukdom och där läkaren saknar tillgång till erfarenheter från andra läkare som behandlat patienter med samma sjukdom?

Skulle inte tro det!

Men tyvärr står svensk krishantering i ett läge som till stora delar liknar ovan absurda frågeställning. Det saknas metodik och resurser för att samla in och ta vara på de värdefulla erfarenheter som enskilda eller grupperingar av organisationer gör i samband med stora samhällsstörningar och krisliknande händelser.

Uppföljning av vardagsolyckor sker rutinmässigt genom de insatsrapporter som svensk räddningstjänst dagligen producerar. Men när händelser inträffar som är omfattande och har en komplexitet som kräver en insats av ett nätverk av aktörer saknas systematisk inhämtning av erfarenheter. Under och efter hanteringen av cryptosporidium-utbrottet i Östersund efterfrågades av de lokala aktörerna någon form av extern utvärdering. MSB fick frågan men kunde inte hjälpa till.
Omedelbart efter händelserna på Utöya och Oslo kunde det varit värdefullt att inhämta kunskap hos de Norska myndigheterna, oklart om något team skickades från MSB. Stormarna i Sverige under november/december torde resulterat i erfarenheter som skulle kunna vara av värde för fler än just de vid tillfället involverade aktörerna. Togs erfarenheterna tillvara? Tyvärr nej.

Men så illa är det väl inte? Självklart sammanställs reflektioner och personer från involverade aktörer åker runt på seminarier och berättar om just sina erfarenheter. Men att berätta om sina erfarenheter i powerpoint-format och att ha en tredje part som systematiskt inhämtar och strukturerar observationer och erfarenheter är olika saker. Den senare formen har troligtvis lite större möjligheter att lyfta fram saker som fungerat mindre bra och lyfta fram situationer där enskilda myndigheter agerat tvivelaktigt. Jo, det händer faktiskt.

I samband med omfattande samhällsstörningar och krisliknande händelser är det naturligtvis av vikt att MSB gör sitt yttersta för att säkerställa att relevanta aktörer samverkar och agerar i en gemensam riktning. En långsiktigt viktigare uppgift är dock att under en pågående händelse eller serie av sammanlänkade händelser, studera, analysera och rapportera de erfarenheter som gjorts. Sådant arbete är möjligt att göra under pågående händelser genom att personal med dessa specifika uppgifter bäddas in i de organisationer som hanterar den aktuella händelsen. Det finns inga metodmässiga problem att studera organisationers agerande under en pågående händelse. Snarare finns det problem att försöka inhämta erfarenheter lång tid efter att den enskilda händelsen klingat av. MSB borde alltså inte bara tillsätta operativa resurser för att säkerställa professionell sakkompetens för att hantera den uppkomna situationen utan också säkerställa att ett “Observationsteam” mobiliseras.

MSB bör som ansvarstagande och professionell myndighet tillsätta resurser så att komplexa händelser kan studeras medan dessa händelser pågår. På vilket sätt kan annars trovärdiga observationer och erfarenheter tillgängligöras till de organisationer som vill ha en vettig möjlighet att vara välförberedda inför liknande händelser.

Jag hoppas att MSB inom en inte allt för avlägsen framtid kommer att besvara frågan “Kunskapsinhämtning från komplexa händelser?” med ett rungande “ja tack!”.

Spontant organiserade hjälpinsatser

Igår, under Samhällssäkerhetskonferens som arrangerades av MSB på Kistamässan presenterade jag det bokkapitel som jag författat för MSB-boken “Samverkan för säkerhets skull”. Mitt kapitel har titeln “Spontant organiserad hjälpinsats kompenserar för de centrala aktörernas misslyckande”. Kapitlet belyser hur allmänheten i samband med svåra störningar i samhället har kapacitet och förmåga att identifiera hjälpbehov, dra nytta av resurser som redan finns i lokalsamhället, skapa nya resurser genom kreativitet samt organisera genom att involvera. Detta diskuteras mot bakgrund av Brålandabornas hjälpinsats i samband med snö och trafiksvårigheter i februari 2010. Presentationen finns att ta del av som videofilm via MSB.

Boken om Samverkan där en rad olika författare ger sin syn på begreppet Samverkan finns att beställa eller ladda ner hos MSB. Det finns också en liten videoglimt för boken.

Jag vill också passa på att lyfta fram kapitel 8 i boken. Kapitlet har titeln “Informationsmiljöer för samordnad samverkan för krishantering”  och är författat av mina Fredrik Bergstrand, Aida Hadzic, Thanos Magoulas och Urban Nuldén.  Kapitlet presenterar och problematiserar på ett spännande sätt begreppet samverkan och konsekvenser för design av informationsmiljöer med syfte att stödja samverkan.