Till min stora glädje har Krisberedskapsmyndigheten beviljat mig post-doktoral finansiering. Av tolv ansökningar så blev min ansökan samt Dr Hadi Abd vid Karolinskainstitutet “Intracellularity of Vibrio cholerae” beviljade.

Mitt forskningsprojekt med titeln “Dokumentationspraktik i krishantering” kommer att omfatta responsaktörerna: Räddningstjänst, Kommun och Länsstyrelse.

Nedan följer projektsammanfattningen hämtad från min ansökan.

Tvärsektoriell samverkan vid kris innebär därför ett kontinuerligt organiserande där förmågan till kommunikation är av central betydelse. Kommunikation omfattar i detta sammanhang både verbalkommunikation och kommunikation av formaliserad information. Rakel och mobiltelefoni är de mest fundamentala infrastrukturerna för medierad verbal kommunikation. Systemet WIS är i sin tur den infrastruktur av störst betydelse för dokumentation och rapportering vid kris. Ovan infrastrukturer och system används av krishanteringsaktörerna för att kommunicera sin egen organisations agerande samt sin egen organisations bedömningar av händelseutvecklingen. Erfarenheter från storskaliga räddningsinsatser, såväl skarpa såsom övning, ex SAMÖ07, pekar dock på konkreta problem för krisledningsaktörerna att kontinuerligt formellt dokumentera sitt egna agerande.

En analys av krishantering vid större händelser ovan händelser visar att i ett initialt skede sker ytterst begränsad dokumentation av den egna organisationens agerande eller bedömningar. I ett inledande skede sker intensiv verbal kommunikation via fast eller mobiltelefoni i syfte att inhämta information eller rapportera om situationen till ett omfattande kontaktnätverk. Dokumentation i WIS av beslut och händelseutveckling sker med betydande temporär fördröjning. Den temporala fördröjningen innebär att det uppstår en tidsmässig fördröjning avseende när en händelse inträffade eller beslut fattades och till dess att sådan information blir dokumenterad och därefter tillgänglig i WIS för åtkomst för andra aktörer.

Mot bakgrund av denna problembild är det av särskild vikt att genomföra fördjupade studier med fokus på existerande dokumentationspraktik hos centrala krishanteringsaktörer. Projektet syftar till att fördjupa och systematisera kunskapen om krishanteringsaktörers hantering av dokumentation vid mindre och större krishantering. Det finns kunskapsluckor avseende dokumentation vid krishantering vilket är särskilt allvarligt mot bakgrund av den teknikutveckling som med informationssystem (ex WIS) och talkommunikationssystem (ex Rakel) som förväntas effektivisera och samordna information i händelse av kris. Nyttan av empiriska studier kring hur krishanteringsaktörer arbetar med dokumentation som en del av sin arbetspraktik och i relation till befintliga systemstöd är då av yttersta vikt för att i framtiden empirisk säkerställa olika designbeslut.

Forskningsfråga:
Projektet kommer att belysa två relaterade forskningsfrågor som dels innebär en analys av
dokumentation som skapas och hanteras under krishantering:

• Vilken funktion har dokumentation av agerande och bedömningar som en del av krishanteringsarbetet?

och en analys av informationsteknologi som används vid sådan dokumentation:

• Hur används informationsteknologi för att hantera dokumentation?

Forskningsfrågorna bidrar till kunskapsutveckling kring dokumentation vid krishantering samt ligger även till grund för rekommendation vid teknik- samt organisationsutveckling för ledning och stabsarbete vid samhällspåfrestningar.

Metod
Studien kommer att grundas i en kvalitativ forskningsansats med metoderna etnografi (observationer och intervjuer) samt samtalsanalys. Det empiriska materialet kommer att analyseras med sensemaking (Meningsskapande) som analytisk lins. Datainsamling kommer ske i följande organisatoriska sammanhang: Länsstyrelse (Länsstyrelsen O-län), Kommun (Göteborgsstad), Räddningstjänst (Räddningstjänsten i Stor-Göteborg)
Inom dessa organisationer kommer följande roller att fungera som analysenheter; tjänsteman i beredskap (TiB), jourhavande tjänsteman/säkerhetsansvarig i kommunen, räddningschef i beredskap samt stabschef.

Resultat:

• Rika empiriskt baserade beskrivningar av existerande dokumentationspraktik
• Problematisering av existerande dokumentationspraktik
• Analys av gapet mellan dokumentationspraktiken och tillgänglig informationsteknologi
• Förslag på framtida tjänster för effektivare användning av system för dokumentation och rapportering.

Relevans: Resultatet från de empiriska studier kring hur krishanteringsaktörer arbetar med dokumentation som en del av sin arbetspraktik och i relation till befintliga systemstöd är av stor relevans mot bakgrund av den i många fall teknikcentrerade utvecklingen som delvis baseras på svag empirisk koppling till nuvarande arbetspraktik. Kunskap om nuvarande arbetspraktik är av stor vikt i ett förändringsarbete till effektivare former för samverkan och teknikstöd i krishantering.

Projektet kommer att bedrivas på Göteborgs Universitet vid Instutitionen för Tillämpad IT.