Återigen har stenkastning, anlagda bränder och oro förekommit i förortsområden. Häromdagen var det stenkastning och anlagda bränder i Tynnered i Göteborg och i natt var det stenkastning, anlagda bränder och hårda polisingripande i Rinkeby i Stockholm (GP, SVD).
Har svenska krishanteringsaktörer ens en aning om vad dessa fenomen egentligen är? Under hösten 2009 inträffade under flera veckors tid liknande stenkastning och anlagda bränder i flera stadsdelar i Göteborg. Under hösten ebbade det ut eller gick i alla fall ner på en sort märklig normalnivå. Mediauppmärksamheten ebbade ut. Men kom det fram något svar på frågan varför?
Om nu det inte finns ett svar på frågan om varför och hur dessa fenomen uppstår, hur skall då samhället göra för att minimera risken för att fenomenen uppstår igen. Kan det vara så att svenska krishanteringsaktörer står handfallna och inte vet vad de skall göra? Några vettiga analyser saknas och förklaringsmodellerna kring frågan varför är flera och har dessutom förändrats över tiden.
Fenomenet med bränder och stenkastning och myndigheternas motreaktioner sätter fingret på ett problem inom svensk krishantering, som kan komma att förvärras under de närmaste åren. Den hierarkiskt organiserade responsen har liten eller ingen möjlighet att påverka nätverksbaserade problem. De två modellerna möter aldrig varandra på ett sätt där det skapas positiva spiraler.
Detta problem kan vi se i andra delar av världen där kraftfulla militära organisationer inte klarar av gräsrotsorganiserat motstånd. Vi ser hur hierarkiska säkerhetsmodeller misslyckas att avvärja enskilda försök till terrorattentat men där enskilda individer i grupp lyckats ingripa för att avvärja fruktansvärda konsekvenser. Men låt oss gå tillbaka till den svenska situationen igen. Kommer reaktionen från myndigheterna nu bli hårdare bevakning, fler poliser, mer kravallutrustning och mer konfrontation? Om detta är motreaktionen, är det då inte lämpligt att fundera kring hur väl just denna taktik hittills fungerat vid en historisk tillbakablick.
Kan det vara så att det krävs nya metoder som inte baseras på att de hierarkiska systemen samverkar utan att responsarbete organiseras i nätverk med en liknande struktur som problemfenomenet verkar ha. Myndigheter samverkar, men varför då? För att hantera de politiska dimensionerna av problemet eller för att verkligen reducera de faktorer som får våldsmekanismerna att trigga igång.
Jag har vid flera tillfällen frågat svenska krishanteringsaktörer i Göteborgsområdet om de själva genomfört några samtal med personer som varit involverade i de tidigare oroligheterna under 2009 i Göteborg. Svaret är att sådana samtal inte genomförs eller i alla fall inte av deras myndighet. Men om de som skall ansvara för att hantera en snabbt uppkommen och eskalerande händelse som kan utvecklas till något över tid mycket svårhanterbart så vore det väl rimligt att just dessa personer också tillgodogör sig insikter och förståelse om fenomenet från just de personer som uppfattas som vara orsaken till problemen. Men även här tror jag att den hierarkiska organiseringen av svensk krishantering återigen misslyckas med att se att lösningen ligger i att orientera sig med ett nätverksbaserat perspektiv på samhället.
Men kanske har Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap en liten grupp med medarbetare som ansvarar för att ta ett utifrånperspektiv på den egna verksamheten och genom ett genuint intresse för verkligheten i det heterogena samhället ge motbilder till förenklade förklaringar med ursprung i lägescentralernas förlovade land.
Design of digital practice [in sports] 
"Några vettiga analyser saknas och förklaringsmodellerna kring frågan varför är flera…"Som komplement till dina analyser och modeller föreslår jag ett besök i verkligheten! Åk ut till Rinkeby så inser du snabbt att invadringsen och integrationen är ett massivt politiskt misslyckande.
Tack för detta insiktsfulla bidrag. Min poäng är att just försöka undvika förenklade förklaringar utan istället försöka att verkligen förstå de underliggande mekanismerna till varför detta fenomen återkommer om och om igen. För övrigt så kan det finns det säkert många problem med dagens integrationspolitik, men den skall inte blandas ihop med invandringen. Det är två helt olika saker. Invandring har och kommer alltid att ske. Rörligheten hos befolkningsgrupper inom och mellan länder är en del av globaliseringen. Just därför är det viktigt med en bra integrationspolitik som underlättar denna rörlighet.
"Invandring har och kommer alltid att ske"- Det är sådana kommentarer man hör lite här och var nuförtiden. Och då menar man förmodligen att invandringen av köpmän och skeppsbyggare från Holland och Tyskland på 1600 talet kan jämföras med dagen invandring från Somalia och Irak förrutom att det idag kommer mångdubbelt fler.. ÖPPNA ÖGONEN SNÄLLA OCH TITTA UT I VERKLIGHETEN EN STUND!
Då är det ganska klart att du och jag har helt olika åsikter i denna fråga. Syftet med mitt inlägg var att diskutera svensk krishantering och inte om invandring är bra eller inte. Min forskning handlar inte om invandring.
Hur stor del av våldsverkarna och mordbrännarna lyckades man gripa i Göteborg?
Svar till Johan T. Jag har inga uppgifter om detta. Vid en kontakt med Tingsrätten i Göteborg framgick att det blir ett ganska omfattande arbete att söka fram den informationen.
Intressant är ju dels hur man motverkar att det sker överhuvudtaget, och hur det görs i olika kulturer. För några år sedan satte den franska staten "hårt mot hårt" i många förorter och det kan säkert ha haft verkan där, men skulle säkert inte ha samma verkan här i Sverige.En annan aspekt är om det är "säsongsinsspireret" med dessa kravaller eller om det är andra händelser som gör att de startar.
Ett annat problem i problemet är väl att det inte finns något väldefinierat "ansvarsområde" för oroligheternas orsaker. Som polis-, räddnings- eller socialchef måste man ju tillsammans skapa sig ett gemensamt "nätverksbaserat" ansvarsområde för detta.
Håller med anonym ovan. Om fenomenet som skall hantera inte passar in i de givna strukturerna så kan det kanske vara en god ide att skapa nya flexibla strukturer. Samverkan genom synkronisering av hierarkiska strukturer ger viss effekt. Men prestandaförbättringen kan inte mätas mot den utmaning som det nya fenomenet kräver. Synkronisering av hierarkiska strukturer riskerar också att skapa ännu större tröghet då agerande och beslut behöver både vandra över organisationsgränser och genom interna organisationsgränser. Jag ser teoretiska och praktiska problem med hur krishanteringssystemet idag bedriver samverkan för att svara upp mot svårdefinierbara fenomen.