Igår kväll när jag gjorde lite intervjuer hos en räddningstjänst kring samverkan vid större olyckor fick jag också av en ren tillfällighet ta del av en spännande problematik som gav upphov till reflektion.

Att dela med sig av information över organisationsgränser är något som rent generellt anses vara positivt genom att det främja samverkan. Det finns också utmaningar med informationsdelning då en del blåljusorganisationer anser att det ofta delas alltför lite information, särskilt från en av de centrala blåljusmyndigheterna.

När denna centrala myndighet trots allt delar med sig av detaljerad och känslig information så är det inte säkert att sådan information blir användbar för den mottagande organisationen. Informationen i fråga är detaljerad med endast orienterad kring den specifika verksamheten som skapat informationen. Den organisation som tar emot informationen har svårt att hantera de känsliga detaljerna och då sakinnehållet inte har någon påverkan på hur en kommande räddningsinsats skulle organiseras så blir informationen delvis meningslös. Detta trots att informationen består av detaljerade beskrivningar som är högaktuella.

Min reflektion kring detta fenomen är att det är lätt att på förhand anse att andra organisationer är dåliga på att dela med sig av information som de besitter men väljer att inte dela med sig av. Att dela information mellan organisationer har inget egenvärde utan bör endast ske på ett sådant sätt att de mottagande organisationerna kan gör sådan information meningsfull. Kanske behövs en större förståelse kring vad för information andra organisationer efterfrågar och hur sådan information skall organiseras för att vara användbar och meningsfull.