En liten kryptisk reflektion kring inter-organisatorisk informationsdelning

Igår kväll när jag gjorde lite intervjuer hos en räddningstjänst kring samverkan vid större olyckor fick jag också av en ren tillfällighet ta del av en spännande problematik som gav upphov till reflektion.

Att dela med sig av information över organisationsgränser är något som rent generellt anses vara positivt genom att det främja samverkan. Det finns också utmaningar med informationsdelning då en del blåljusorganisationer anser att det ofta delas alltför lite information, särskilt från en av de centrala blåljusmyndigheterna.

När denna centrala myndighet trots allt delar med sig av detaljerad och känslig information så är det inte säkert att sådan information blir användbar för den mottagande organisationen. Informationen i fråga är detaljerad med endast orienterad kring den specifika verksamheten som skapat informationen. Den organisation som tar emot informationen har svårt att hantera de känsliga detaljerna och då sakinnehållet inte har någon påverkan på hur en kommande räddningsinsats skulle organiseras så blir informationen delvis meningslös. Detta trots att informationen består av detaljerade beskrivningar som är högaktuella.

Min reflektion kring detta fenomen är att det är lätt att på förhand anse att andra organisationer är dåliga på att dela med sig av information som de besitter men väljer att inte dela med sig av. Att dela information mellan organisationer har inget egenvärde utan bör endast ske på ett sådant sätt att de mottagande organisationerna kan gör sådan information meningsfull. Kanske behövs en större förståelse kring vad för information andra organisationer efterfrågar och hur sådan information skall organiseras för att vara användbar och meningsfull.

3 thoughts on “En liten kryptisk reflektion kring inter-organisatorisk informationsdelning

  1. Svårt med fiktiva exempel då verkligheten ofta överträffar fiktionen. Men visst här är ett försök till fiktivt exempel:
    Veterinärmedicin i Sydöstra Skåne har kartlagt att det finns ett antal bondgårdar där det finns boskap som bär på en smitta som skulle kunna innebära en risk för människor. Risken är svårbedömd vilket gör att Veterinärmedicin inte vill offentligt gå ut med information. Men de delar dock med sig av vad de vet till den kommunala räddningstjänsten. Frågan som då uppstår hos räddningstjänsten är om risk för smitta från djur till människa skall påverka räddningstjänstens agerande vid en eventuell räddningsinsats på de aktuella bondgårdarna. Då informationen är känslig så är det svårt att informera berörda räddningsstyrkor och befäl internt på räddningstjänsten. De mycket detaljerade uppgifterna blir i slutändan endast en allmän rekommendation om försiktighet i samband med räddningsinsatser vid bondgårdar. (OBS: detta är ett fiktivt exempel)

  2. Tackar. Nu blev det enklare att förstå vad du utgick ifrån. Hoppas att mötet idag gått bra. Beklagar att jag missade det. Ser fram emot en rapport. Själv har jag fått inblick i van Crevelds slutsatser kring ledning baserat på historien. Finns lite att reflektrera över. Till exempel att funktionsbehovet är det samma men metoderna behöver ständigt förändras med samhällsutvecklingen, t.ex. teknikens möjligheter.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s