Idag inträffade en olycka mellan två spårvagnar i Göteborg. Polis, Räddningstjänst, Ambulans, och Spårvägen var de primära aktörerna för att hantera det inträffade. Olycka fick stor uppmärksamhet i media [GP, DN, SVD]. På GP.se framkom nedan intressanta rapportering där en rad olika aktörer uttalar sig om antal skadade, allvarlighetsgraden och till vilka sjukhus de skadade blev förda. Min observation gäller att det ser ut som flera organisationer uttalar sig om dessa frågor trots att det troligtvis endast är ett fåtal av dem som borde göra det. Texten nedan är hämtad från den nyhet som under eftermiddagen fanns på GP.se. Texten blev senare delvis ändrad. Fetstilsmarkeringarna nedan fanns inte med i originaltexten utan används här för att synliggöra min observation.
Från GP.se:
Över 20 skadade i krocken Över 20 personer har skadats i den kraftiga spårvagnskrocken i östra Göteborg. –Folk flög genom vagnen, säger ett vittne.
Enligt uppgifter från Spårvägen, har 24 personer förts till sjukhus med allvarliga eller mindre allvarliga skador.
–11 personer har förts med ambulans till sjukhus och 13 personer har bussats, säger Christer Lundberg, utredningsledare i beredskap hos Göteborgs spårvägar.
–Samtliga skadade har förts till Sahlgrenska, Östra sjukhuset eller Mölndals sjukhus, säger Lars-Gunnar Gustafsson, biträdande vakthavande befäl vid Göteborgspolisen.
Kraftig kollision
Krocken inträffade vid kvart i två-tiden vid hållplatsen Beväringsgatan i norra Kviberg, i backen upp mot Kortedala.
Orsaken till olyckan är inte klarlagd, men enligt flera vittnen stod spårvagn 6 still på hållplasten när spårvagn 11 kom och körde in i den bakifrån.
–Vagnen tvärbromsade några meter innan vi krockade. Folk flög genom halva vagnen. Det rök och folk fick panik, säger ett vittne.
Enligt ett annat vittne så lät krocken som en explosion och vagnarna ska ha lyfts upp.
Ett stort antal ambulanser och räddningsfordon skickades till olycksplatsen.
–En person ska ha befunnit sig under en av vagnarna, säger Åsa Ahlgren Berntsson, kommunikationschef på Spårvägen.
– Det var en kraftig kollision och det kan vara flera skadade, men ingen är fastklämd och det är ingen brand, sa Peter Engström [Räddningstjänsten Stor-Göteborg] strax efter krocken.
Men enligt flera vittnen klämdes föraren i den bakre vagnen fast i förarhytten.
Vet ni något om orsaken?
–Nej det gör vi inte, säger Åsa Ahlgren Berntsson.
Vad händer nu?
–Nu har vi full styrka på plats som tittar på det här. Exakt vad som händer är beroende på hur allvarligt det är. Transportstyrelsen kan behöva kontaktas om de ska genomföra en undersökning.
Ersättningsbussar har satts in. Spårvagnarna vänder vid Bellevue och Härlanda.
//
En liknande situation med att andra organisationer än den som ansvarar för den specifika frågan uttalar sig är inte nytt. I hanteringen av det förorenade dricksvattnet i Östersund gick Smittskyddsinstitutet ut med råd kring hur allmänheten skulle göra för att koka sitt vatten, trots att råd kring hantering av dricksvatten (då det är ett livsmedel) bör ske i dialog mellan kommun och Livsmedelsverket som just ansvarar för livsmedelssäkerhet. Det skall dock poängteras att det är kommunen som ansvarar för att ge kokrekommendationer och kommunicera detta till sina kommuninvånare.[Tack till Mats Johansson som påpekade behovet av ett förtydligade och namnkorrigering i detta textavsnitt (se kommentarerna nedan)].
Det finns nog en rad andra tillfällen då viljan att kommunicera och då framförallt att nå ut till allmänheten via media ibland sker i konflikt med rådande ansvarsstrukturer. Vilka andra exempel på detta fenomen existerar? Tipsa mig gärna om exempel.
Design of digital practice [in sports] 
Intressant. Men du glömmer att meddelarfriheten ger dem rätt att uttala sig i media även om det formellt inte är deras ansvar.
Jag tror att alla inblandade insåg vikten av att snabbt informera allmänheten om vad som hänt.
Möjligen strider återgivandet av artikeln här mot upphovsrätten. (Det är svårt att ha koll på alla regler.)
Kommentarerna från Eva W är viktiga. Aktörerna har alltså rätt att prata med media enligt meddelarfriheten. Min observation var dock inte bryggd på en tanke att det skall vara/bör vara olagligt för aktörerna att prata med media. Det var snarare en observation där jag ur ett krishanteringsperspektiv kan se att aktörernas olika formella ansvar ibland skapar en gråzon. Precis som Eva W påpekar så har ingen aktör gjort fel och alla har rätten på sin sida. Att aktörerna ville nå ut med information är också lovvärt, men det är inte oproblematiskt med flera aktörer som besvarar frågor som de inte har formellt ansvar för.
Avslutningsvis så tycker jag att om återgivandet av GP.se artikeln på det sätt som jag gjort misstänks strida mot upphovsrätten så bör ett sådant övertramp rimligtvis polisanmälas av den drabbade.
En intressant artikel som i min mening lyfter problematik som upplevts både skarpt och i övningssammanhang. Kan dock inte undgå att kommentera ditt näst sista stycke och vill framhålla att Livsmedelsinstitutet inte har något med frågan att göra. Inte heller Livsmedelsverket (som jag antar du avser) ska göra detta i normalfallet. Det är istället kommunerna som i första hand har detta ansvar och ska ge kokningsrekommendationer.
Stort tack Mats. Nu har jag korrigerat namngivningsmisstaget och även gjort ett viss förtydligande kring ansvarsfrågan.