De båda kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen rapporterade intensivt under måndagskvällen från Husby samtidigt som Twitter svämmade över med information, åsikter och kommentarer.
Direktsändningarna från Aftonbladet och Expressen är ganska lik den rapporteringen som vi ser från journalister i krigsområden där rapporterna är fragmenterade, fokuserade på enskilda observationer, fokuserad på att lyfta fram dynamik och ett bildval med fokus på bränder och rökutveckling. Inbäddat i rapporteringen återkommer olika former av markörer från journalisterna på plats som meddelar att de har “säkerhetspersonal” med sig och att de behövt flytta sig från specifika platser pga av förändringar i säkerhetsläget. Inramningen i rapporteringen består bland annat av uttryck som “oklart vad som händer”, “det är kaosartat” och “vi har hört explosioner”. Som komplement till rapporteringen från “händelsernas centrum” skapas en känsla av perspektiv genom att journalister i studiomiljö kommenterar och försöker ge en bakgrundsbild till varför händelserna utspelas.
Bild: Direktrapportering via webTV-kanaler och Twitter (Hashtag: husby)
Frågan som uppkommer är vilken bild som direktrapporteringen via två webTV-kanaler och Twitter egentligen ger. Genom hashtaggen #husby blir framkommer en bild av att en ganska stor del av Twitterflödet verkar kommentera händelserna generellt genom att ställa sig stödjande eller fördömande. Enstaka tweets förmedlar obekräftade sakuppgifter som precis tidigare kommunicerats via de två webTV-kanalerna. Det är oklart om någon av de tweets som finns via taggen #husby kommer från någon faktiskt på plats. Det står däremot klart att en majoritet av tweets skapar en sort metarapportering kring händelseutvecklingen.
Direktsändningarna via webTV-kanalerna ger en känsla att en hel del pågår i Husby och att ur ett mediaperspektiv av ganska så dynamisk karaktär. Därmed inte sagt att polisen upplever samma sorts dynamik. Från webTV-kanalerna så är det svårt att få en översiktlig bild av händelseförloppet. Ingen av mediaföretagen rapporterar vilken position som de rapporterar ifrån. Det finns också en avsaknad av kartmaterial i rapporteringen, vilket annars eventuellt kunde öka förståelsen för situationen i stunden.
En snabb koll på Bambuser ger inget större material vilket är förvånande då föreningen Megafonen som förekommit flitigt under dagen borde vara intresserade att själva rapportera från specifika platser för att ge sin bild av läget. Att just presentera motbilder eller ge sin bild av händelserna brukar annars vara en viktig del av motrörelser.
Då de första händelserna (i detta sammanhang) inträffade under söndagskvällen hade Sverigesradio Studio Ett under måndagen inslag kring det inträffade och kring frågor varför sådana händelser triggas igång. Stefan Jonsson, forskare på Linköpings Universitet, pekade på att detta inte är ett problem som kan lösas av polisen då de är en del av orsakssambanden utan kan bara lösas genom politik som minskar samhällsklyftorna (Länk till intervjun). Även kriminologen Jerzy Sarnecki som intervjuades av Aftonbladet senare under kvällen pekade på att polisen blir måltavla men att problemet byggts upp under många år. I de nu aktuella händelserna i Husby är det också intressant att organisation Megafonen är en aktör som medierna verkar ha svårt att hantera utifrån förenklade mallar kring vem som är aktivist, talesman för någon/något, motpart mot samhällsaktörerna eller legitim politisk aktör.
Kanske är den lägesbild som är mest viktig att nu skapa och förädla, handlar mindre om vad som händer på gator och torg i Husby, utan snarare fundera igenom hur aktörsnätverket ser ut kring den situation som Husby har befunnit sig i, befinner sig i, och kommer att utvecklas mot. Genom en klok aktörsnätverks-analys kan troligtvis en komplex men också användbar bild skapas och som blir ett viktigt designmaterial för den fortsatta krishanteringen. En sådan analys bör då naturligtvis går längre tillbaks i tiden än tidpunkten för en vecka sedan som av media och andra lyfts fram som den triggande-faktorn. På samma sätt bör tidslinjen framåt sträckas längre än till att skolorna börjar i slutet av augusti.
Om händelserna i Husby är av den art som vissa experter belyst och där lösningarna är politiska snarare än administrativa, borde vi inte då under de närmaste dagarna se någon form av krisorganisation etableras där lokalpolitikerna och kanske också gräsrotsorganisationer medverkar.
Avslutningsvis kan det vara på sin plats att poängtera att den lägesbild som skapades av Aftonbladet och Expressen genom sina webTV-kanaler på ett mycket begränsat sätt skapade ett material för någon mer meningsfull form av lägesbild. Detta är väl värt att notera för alla de organisationer som investerar tid och kraft för att kunna ta del av mediers direktrapportering. Media och myndigheter arbetar och skall arbeta på olika tidsskalor oavsett kris.
Uppdaterad senast 2013-05-21 08:45
Ursprungligt publicerad 2013-05-20 23:47