Under gårdagskvällen upprätthåll Aftonbladet och Expressen en nedtonad ansats i sin rapportering. Vidare hade en rad myndighetsföreträdare förhoppningar om en lugnare natt. Dessa förhoppningar baserades dels på de åtgärder som genomförts under dagen samt att vädret med ett förväntat regn skulle ha en avkylande effekt på händelseutvecklingen. Fram till 23.30 verkade förhoppningarna att hålla. Men ganska snabbt kring denna tidpunkt inträffade en rad incidenter med bland annat branden på Husby Gård, stenkastning mot Polishuset i Jakobsberg samt bränder i Södertörn.

Det som var tänkt att vara en lugnare natt blev i realiteten en ny natt med en mängd nya incidenter som denna gången inte bara utspelades i och omkring området Husby utan också på andra ställen runt om i Stockholms ytterstad. Lägesbilden grusades därmed när de så svårbegripliga spridningseffekterna nu fick fart. Det verkar därmed som att läget i Stockholms ytterstadsområden är mer komplext än vad som verkar ha kommunicerats under gårdagen. Tydliga försök av myndigheter och media att lyfta fram boendes motreaktioner till skadegörelsen (med bland annat skolklasser som städade upp) hade inte önskad effekt.

I rapporteringen nu under morgonen i SR P1 fick Järvalyftet kritik med ett förnyat fokus kring bristande medborgarmedverkan. Dock tillbakavisades kritiken av Ytterstadsborgarrådet som menar att 15.000 Järvabor varit involverade i arbetet. Vem som har tolkningsföreträde kring sakernas tillstånd och som kommer gå vinnande ur striden kring att definiera verkligheten är därmed inte över.

Det står ganska så klart att myndigheterna på lokal, regional och kanske också nationell nivå behöver nya verktyg för att bättre förstå, visualisera och analysera dessa komplexa händelseförlopp. Sådana verktyg är av stor vikt då tjänstemannabeslut i operativ verksamhet är sammanväxta med den politiska nivå, samt påverkas av gräsrotsorganisationers strävan att synliggöra andra perspektiv. Att dessa fenomen dessutom uppträder längs olika tidsskalor gör de naturligtvis mindre enkla att få begripliga.

Kvällens rapportering från Husby (kl 23:30) har ett nedtonat språk jämfört med gårdagens snabba och fragmenterade rapportering. Bilden som förmedlas är att i Husby är det ett relativt lugn med endast ett fåtal bränder i fordon. Dock rapporterades det om olika incidenter från andra områden runt om i Stockholm, med bland annat Norsborg, Jakobsberg, Skarpnäck som exempel på dessa områden.

I flödet på Twitter är det en helt klart lugnare kväll jämfört med gårdagen. Stämningen på Twitter verkar vara är en bra spegel av tonläget i mediarapporteringen.

En intressant Tweet från föreningen Megafonen fångade mitt intresse då den är svår att tyda.

Ovan tweet är lite svår att tolka då branden vid BP handlar om en mycket liten brand i ett avbytarbås och branden på Langelandgatan är av kategorin “vanlig” bilbrand (se bilderna nedan från Aftonbladet [link])

I ovan tweet uppstår en viss tvetydighet kring vilket budskap som Megafonen vill förmedla. En tolkning skulle kunna vara att det visst händer negativa saker i området som Aftonbladet och Expressen måste rapportera. En annan tolkning är att Megafonen anser att Aftonbladet och Expressen skall tona ner sin rapportering då så lite faktiskt händer i området. Just dessa två motsatta tolkningar gör att Megafonens kommunikation via sociala medier är svår att förstå. En orsak skulle kunna vara att organisationen har en bristande mediastrategi eller att organisationen försöker kommunicera dubbla, överlappande och delvis konfliktande budskap i sin strävan att på något sätt kunna representera protesterna i Husby men samtidigt vara en legitim aktör för att i dialog med myndigheter utveckla förutsättningarna för framtidens Husby. Läs gärna Megafonens klargörande kring sin roll på följande länk: http://megafonen.com/uttalande-om-megafonens-roll-under-forortsrevolterna/

Med detta sagt skall det dock tilläggas att ovan tolkning bör ses som en reflektion snarare än en systematisk analys. Mitt syfte har enbart varit att visa också på de utmaningar som finns med kommunikation via sociala medier såsom Twitter under pågående dynamiska händelser. Vidare kanske detta också är ett intressant exempel på de svårigheterna som myndigheter allt oftare kommer att stå inför när samverkan behöver ske med med nya typer av gräsrotsorganisationer.

De båda kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen rapporterade intensivt under måndagskvällen från Husby samtidigt som Twitter svämmade över med information, åsikter och kommentarer.

Direktsändningarna från Aftonbladet och Expressen är ganska lik den rapporteringen som vi ser från journalister i krigsområden där rapporterna är fragmenterade, fokuserade på enskilda observationer, fokuserad på att lyfta fram dynamik och ett bildval med fokus på bränder och rökutveckling. Inbäddat i rapporteringen återkommer olika former av markörer från journalisterna på plats som meddelar att de har “säkerhetspersonal” med sig och att de behövt flytta sig från specifika platser pga av förändringar i säkerhetsläget. Inramningen i rapporteringen består bland annat av uttryck som “oklart vad som händer”, “det är kaosartat” och “vi har hört explosioner”. Som komplement till rapporteringen från “händelsernas centrum” skapas en känsla av perspektiv genom att journalister i studiomiljö kommenterar och försöker ge en bakgrundsbild till varför händelserna utspelas.

Bild: Direktrapportering via webTV-kanaler och Twitter (Hashtag: husby)

Frågan som uppkommer är vilken bild som direktrapporteringen via två webTV-kanaler och Twitter egentligen ger. Genom hashtaggen #husby blir framkommer en bild av att en ganska stor del av Twitterflödet verkar kommentera händelserna generellt genom att ställa sig stödjande eller fördömande. Enstaka tweets förmedlar obekräftade sakuppgifter som precis tidigare kommunicerats via de två webTV-kanalerna. Det är oklart om någon av de tweets som finns via taggen #husby kommer från någon faktiskt på plats. Det står däremot klart att en majoritet av tweets skapar en sort metarapportering kring händelseutvecklingen.

Direktsändningarna via webTV-kanalerna ger en känsla att en hel del pågår i Husby och att ur ett mediaperspektiv av ganska så dynamisk karaktär. Därmed inte sagt att polisen upplever samma sorts dynamik. Från webTV-kanalerna så är det svårt att få en översiktlig bild av händelseförloppet. Ingen av mediaföretagen rapporterar vilken position som de rapporterar ifrån. Det finns också en avsaknad av kartmaterial i rapporteringen, vilket annars eventuellt kunde öka förståelsen för situationen i stunden.

En snabb koll på Bambuser ger inget större material vilket är förvånande då föreningen Megafonen som förekommit flitigt under dagen borde vara intresserade att själva rapportera från specifika platser för att ge sin bild av läget. Att just presentera motbilder eller ge sin bild av händelserna brukar annars vara en viktig del av motrörelser.

Då de första händelserna (i detta sammanhang)  inträffade under söndagskvällen hade Sverigesradio Studio Ett under måndagen inslag kring det inträffade och kring frågor varför sådana händelser triggas igång. Stefan Jonsson, forskare på Linköpings Universitet, pekade på att detta inte är ett problem som kan lösas av polisen då de är en del av orsakssambanden utan kan bara lösas genom politik som minskar samhällsklyftorna (Länk till intervjun). Även kriminologen Jerzy Sarnecki som intervjuades av Aftonbladet senare under kvällen pekade på att polisen blir måltavla men att problemet byggts upp under många år. I de nu aktuella händelserna i Husby är det också intressant att organisation Megafonen är en aktör som medierna verkar ha svårt att hantera utifrån förenklade mallar kring vem som är aktivist, talesman för någon/något, motpart mot samhällsaktörerna eller legitim politisk aktör.

Kanske är den lägesbild som är mest viktig att nu skapa och förädla, handlar mindre om vad som händer på gator och torg i Husby, utan snarare fundera igenom hur aktörsnätverket ser ut kring den situation som Husby har befunnit sig i, befinner sig i, och kommer att utvecklas mot. Genom en klok aktörsnätverks-analys kan troligtvis en komplex men också användbar bild skapas och som blir ett viktigt designmaterial för den fortsatta krishanteringen. En sådan analys bör då naturligtvis går längre tillbaks i tiden än tidpunkten för en vecka sedan som av media och andra lyfts fram som den triggande-faktorn. På samma sätt bör tidslinjen framåt sträckas längre än till att skolorna börjar i slutet av augusti.

Om händelserna i Husby är av den art som vissa experter belyst och där lösningarna är politiska snarare än administrativa, borde vi inte då under de närmaste dagarna se någon form av krisorganisation etableras där lokalpolitikerna och kanske också gräsrotsorganisationer medverkar.

Avslutningsvis kan det vara på sin plats att poängtera att den lägesbild som skapades av Aftonbladet och Expressen genom sina webTV-kanaler på ett mycket begränsat sätt skapade ett material för någon mer meningsfull form av lägesbild. Detta är väl värt att notera för alla de organisationer som investerar tid och kraft för att kunna ta del av mediers direktrapportering. Media och myndigheter arbetar och skall arbeta på olika tidsskalor oavsett kris.

Uppdaterad senast 2013-05-21 08:45
Ursprungligt publicerad 2013-05-20 23:47