Vad händer när organisationer vill tjäna pengar på information om räddningsinsatser och krishantering? Är frågan ens verkligen värd att ställas, för visst är det väl så att ingen tjänar pengar på informationen om räddningsinsatser och krishantering. Frågan kom upp på ett möte idag där vi funderade kring möjligheterna att snabbt sprida kunskap om en eskalerande händelse (kris eller räddningsinsats) mellan ett stort antal responsaktörer. Begrepp som synkroniserat agerande baserat på transparent informationsflöde diskuterades bland annat. Mitt i denna diskussionen så kom vi in på problemet med att sprida information om pågående insatser. Vem sitter på den typ av information och är informationen helt fri att sprida mellan samhällets olika responsaktörer. Nja…helt fritt går det nog inte att sprida den…någon äger ju informationen…olika organisationer har ju system där informationen genereras och det är knappast helt självklart att spridning av sådan information kan ske helt kostnadsfritt, eller?
Om det nu är så att vissa organisationer faktiskt “äger” information om insatser på grund av att just deras system råkade vara det som genererade information så står svensk räddningstjänst inför ett intressant dilemma. Kan det vara så att det finns andra organisationer som inte har råd att köpa sig tillgång till uppdaterad information som levereras i realtid? Kan det vara så att innovativa tjänster inte kan utvecklas då själva kärnan i tjänsten, dvs informationen, är en annan organisations upphovsrättighet. Jag vet inte, och ingen vid mötet idag kunde svara på hur det egentligen stod till med denna frågan. Vad som dock stod klart var att det i lagen om skydd mot olyckor står “myndigheter skall samverka vid kris”. Samverkan är så vitt jag kan bedömma något som sker både på en social, organisatorisk och teknisk nivå. Så om lagen föreskriver att samverkan skall ske, då borde information vital för sådan samverkan inte kunna låsas in på grund av spännande affärsmodeller och produkt/tjänstekoncept. Eller kan så verkligen ske?

Det vore intressant om de centrala responsaktörerna såsom SOS, Polis, Räddningstjänst, Sjukvården samt Länsstyrelserna tillsammans kunde arbeta fram en modell där information kunde i relation till myndighetssekretess, personlig integritet, lagstiftning för olika sektorer, mfl lagar kunde skapa ett gemensamt koncept för distribuerat informationsutbyte där kritisk information för räddningsinsatser och krishantering fritt kunde utbytas mellan aktörerna. Kanske arbetar någon just nu med denna fråga.