Jag har i många år argumenterat för att mobiltelefonen är ett fundamentalt och centralt verktyg vid ledning av räddningsinsatser och vid krishantering. En av orsakerna till denna starka övertygelse är de empiriska resultat som forskningen visat. Radio är bra på många sätt, men den är inte personlig. Radiokommunikation är mycket bra för snabb kommunikation mellan flera individer i dynamiska situationer. Radio är sämre vid längre resonemang. Med detta sagt menar jag inte att RAKEL är fel. Inte alls. Rakel är en utmärkt idé för talad-kommunikation för stora operativa grupperingar. Men för avancerad ledning är jag tvekande.

Nu när vi ser hur terminaler för taladkommunikation smälter samman med terminaler för informationsaccess och informationsvisualisering pekar trenden mot konsumentorienterade personliga mobila terminaler.

En raden av spännande lösningar som v tyvärr ännu inte testat vid skarpa situationer är Tactical Fire Table som finns för Iphone och Ipad. Mer info finns på http://itunes.apple.com/us/app/tactical-fire-table/id400104883?mt=8

Detta är bara en i raden med indikatorer som pekar mot att man bör idagsläget vara väldigt försiktig med att investera i teknikstöd som skall (1) användas gemensamt och vid (2) speciella tillfällen. Gemensamma sällan användningsverktyg tenderar att inte komma till användning för ens de situationer de är designade för. Orsaken är att dessa teknikstöd saknar de aspekter som gör personliga mobila terminaler så mycket mer attraktiva. Exakt vad dessa aspekter består av, är fortfarande lite oklart och kräver fördjupade studier. Men aspekter som att den personliga mobila terminalen alltid finns med i byxfickan är en kritisk aspekt. En annan är att genom att terminalen alltid finns med så finns möjlighet att “testa” olika applikationer på ett helt annat sätt än med fastskruvade systemstöd. En avslutande aspekt kan också vara att den personliga mobila terminalen tillåter en högre grad av personlig anpassning än vad de gemensamma klarar av.

“När köper vi in Iphones till befälen?” var en fråga som ställdes av en mellanchef på en räddningstjänst jag besökte härom veckan. Fråga som var skämtsam har nog mer relevans än vad som först kan anas.