Category: Technology

Users must have the app preinstalled in case of an emergency – or maybe not!

A well-known problem for everyone with a smart idea regarding how people could make use of innovative apps in case of an emergency or crisis, is the fact that people need to have these apps already installed ready to be used in critical situations. However, most people will never face an emergency or a crisis which means that most people will never bother to “pre-install” nice to have apps that most likely never will be used.

This means that app developers and solution providers must be come up with better solutions than just saying:

“People must understand that they have much to gain if they download our great app and have it ready at hand if they end up in a critical situation”.

Just recently, we have seen insightful approaches of solving this problem by designing apps that are made available when they are needed and only if they are needed. This means that app developers and solution providers have taken a new look at the well-known and standardized “sign-up -> receive user info -> get started and add details”.

Instead of using the above approach, innovations are emerging targeting what could be called a simplified user credentials approach. This means that apps could be designed using a range of new models concerning the role and need for user-id. When we design for “instant and short time use”, it opens up for radically different use cases and a potential for a much larger diffusion of apps in emergencies and crisis.

I hope that we at the Crisis Response Lab, in the near future, will be able to show a few examples of how these new approaches could be materialized.

Live-Video Experiment using Multiple Non-Synchronized Mobile Live-Video Streams

Live-Video Experiment using Multiple Non-Synchronized Mobile Live-Video Streams

Today, we conducted a simple yet fascinating experiment at the Crisis Response Lab, focused on using multiple streams of mobile live video to support a collaborative task. We used the LiveResponse mobile live-video application and two video streams from Bambuser equipped android phones to create a live-video collaborative work space.

The two mobile live-video streams were broadcasted to LiveResponse with a latency on roughly 1 second. The two video streams were not internally synchronized which in our experiment had the effect that one video stream faced the risk of providing lag in relation to the other stream. I took my Android phone (broadcasting video) and my laptop (consuming video) and walked through our lab and used the broadcasted video to communicate to as well as using my laptop to receive communication from colleague Fredrik ( that had a similar setup with his phone and laptop.) We gave each other simple tasks in order to evaluate if the communication between us would break down.

Our communication during the short experiment did however not breakdown, but rather showed how mobile live-video broadcasting worked very well to establish and use a mobile live-video collaborative work space. This simple experiment gave us inspiration and confidence to further explore the design space of collaborative work spaces based on low cost high quality mobile live video broadcasting technology.

Har DN och SOS-Alarm gått för långt med SOS Live?

I måndags släppte DN tjänsten SOS Live där DNs.se läsare kan följa alla larm till räddningstjänsten i realtid. Märkligt nog var tjänsten ganska snart inte tillgänglig med en motivering på sidan att det uppstått ett tekniskt fel med överföringen av data. Informationen till SOS Live kommer från SOS-alarm AB (ägs av stat, landsting och kommun) som hanterar 112-samtalen i Sverige. [Uppdatering 2012-02-09: SOS Live fungerar igen.]

Oavsett orsaken till att tjänsten inte längre är tillgänglig så väcker konceptet som helhet en del funderingar kring om det är lämpligt att dela med sig av larmdata i realtid (SOS Live har 5 min fördröjning) via en tjänst hos en dagstidning. Det kan ju vara särskilt känsligt då allt tyder på att den enskilda räddningstjänsten inte avgör om det specifika larmet bör visas. Man kan anta att tjänsten möjligtvis skapat viss upprördhet hos en hel del räddningstjänster.

Mot bakgrund av det senaste årens diskussion kring hur SOS-alarm hanterat specifika fall inom ambulansalarmering så kanske det finns helt andra tjänster som troligtvis har större allmänintresse (särskilt för DN och andra nyhetsföretag) än just räddningsinsatser i realtid. (Det bör dock understrykas att det är inte SOS-alarm som orsakar bristen på ambulanser utan de landstingspolitiker som sätter budgeten. )

Det jag närmast tänker på är belastning på ambulansverksamheten i realtid. En sådan tjänst skulle kunna informera mig som nödställd på följande två sätt:

1) bör jag överhuvudtaget ringa efter ambulans eller bör jag söka hjälp på annat sätt.

2) skall jag invänta ambulansen som sägs vara på väg eller skall jag försöka ta mig till sjukhus på annat sätt.

Ovan frågor är medvetet tillspetsade med syfte att visa att det finns goda skäl till att leverera information från larmhanteringen på SOS-Alarm, men frågan är vilken information det bör vara för att möta ett brett allmänintresse.

Frågan om DN och SOS-Alarm gått för långt med SOS Live är fortfarande obesvarad så vi får avvakta om tjänsten kommer igång eller om den försiktigt göms undan.

[Kommentar 2012-02-09: Då tjänsten är igång igen så är svaret ganska entydigt. Reaktionerna på tjänsten bedöms vara mer positiva än negativa, vilket i sig är intressant.]

Notera att på Smålandsposten finns en variant av DNs SOS Live som varit igång en längre tid.

Flashlight with videocamera

Just before christmas, I decided to buy a perfect christmas gift….to myself.

It was a small flashlight with a 2 megapixel videocamera. As shown in the photo, the camera/flashlight is small, yet provides good enough quality. The short video sequence was recorded during a test run today. As you might notice when watching the video, I have not yet figured out how to change the date/timestamp.

Enhanced Situational Awareness

I have previously mentioned the Wiper system as an interesting prototype in the area of emergency and crises response. The following paper is a very nice presentation on how WIPER could enhance situational awareness. Download the paper here.

Gregory R. Madey, Albert-László Barabási, Nitesh V. Chawla,
Marta Gonzalez, David Hachen, Brett Lantz, Alec Pawling,
Timothy Schoenharl, Gábor Szabó, Pu Wang, and Ping Yan
Enhanced Situational Awareness: Application of DDDAS
Concepts to Emergency and Disaster Management
Y. Shi et al. (Eds.): ICCS 2007, Part I, LNCS 4487, pp. 1090 – 1097, 2007.
© Springer-Verlag Berlin Heidelberg 2007

WIPER is designed for real-time monitoring of normal social and geographical communication and activity patterns of millions of cell phone users, recognizing unusual human agglomerations, potential emergencies and traffic jams. WIPER uses streams of high-resolution data in the physical vicinity of a communication or traffic anomaly, and dynamically injects them into agent-based simulation systems to classify and predict the unfolding of the emergency in real time. The agent-based simulation systems dynamically steer local data collection in the vicinity of the anomaly. Distributed data collection, monitoring, analysis, simulation and decision support modules are integrated to generate traffic forecasts and emergency alerts for engineering, public safety and emergency response personnel for improved situational awareness.

The paper is from 2007 and still relevant and highly valuable when discussing future directions of systems to provide common operating pictures and improved situational awareness.

Iphone in a blue collar world


As long as no one is designing ruggedized versions of Iphone/androids/ Nokia -smartphones, perhaps the best solution is to put the phone in a box. For everyone with an Iphone and is working in an environment that is just a little more dirty and wet than an average office cubicle, the Magellan Toughcase must be a very handy solution. The survival ratio of an Iphone in a blue collar world should from now on be significantly improved. [Link]

Vandring i dödsskuggans dal avseende ruggade avancerade mobiler

Den något märkliga situationen med att behovet av ruggade avancerade mobiler är större än någonsin så kvarstår faktum. Utbudet är minst sagt klent.


I media rapporteras att avancerade mobiltelefoner med Iphones och Androids i spetsen har begränsad tålighet avseende fukt, repor och studs i golvet. Att köpa en Sonim XP3 är inget alternativ om man samtidigt vill kunna köra program med någon form av begåvad funktionalitet på telefonen. Sonim XP3 är dock grymt bra om samtal är det enda som är viktigt.


Men kanske kommer det inom kort en liten förändring. Motorola har sedan en tid en stryktålig androidmobil, Motorola Defy som skall vara IP67-klassad enligt websiten Mobil.se. Det saknas uppgifter när den släpps i Sverige, men den finns att köpa från Tyskland via The Phone House.

Utveckling av systemstöd för räddningsinsatser och krishantering kan i Sverige ganska snart nå en kritisk punkt!

Utveckling av systemstöd för räddningsinsatser och krishantering kan i Sverige ganska snart nå en kritisk punkt. Punkten i fråga gäller balansen mellan att kommersiella aktörer skall utveckla och tillhandahålla system eller om Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap skall fortsätta med den typ av utveckling som lett till ett flertal applikationer och system, däribland Lupp och WIS. Just Lupp är ett system som ett flertal kommersiella aktörer i Sverige själva hävdar att de kan både utveckla och tillhandahålla, dock till ett något högre pris än det i dag subventionerade priset av c:a 900 SEK. Det grundläggande frågan som eventuellt kan ställas är:
 
Skall Svenska myndigheter bedriva systemutveckling i syfte att bistå andra myndigheter med programvara?
Frågan är lite komplex, men framförallt lite känslig efter många års varierande grad av lyckade relationer mellan de kommersiella systemleverantörerna och myndigheten i fråga.
Men är frågan verkligen så enkel som att det handlar om antingen eller? Kanske finns det en hybridansats som verkligen skulle ge Svensk räddningstjänst och krishantering en skjuts framåt avseende systemstöd för sin operativa verksamhet.
Det finns stora möjligheter till nya affärsmodeller, utvecklingsmodeller och samarbetsmodeller som verkligen skulle gagna både berörda myndigheter och systemleverantörer.
Ett tankeexperiment:
Vad skulle hända om Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap under ett par år gick i en radikal riktning i linje med nedan punkter? Punkterna avser inte att vara en komplett lista utan snarare fungera som en beskrivning för den riktning som jag har funderar kring.
  1. Open-Source : Nuvarande kod till Lupp och dess databas släpps på en open-source licens. Detta skulle innebära att många aktörer kan bygga vidare och skapa anpassade, specialiserade och mer kompletta applikationer.
  2. Manifest : Ett Lupp-manifest utvecklas som beskriver hur kommersiella aktörer skall tillhanda hålla både en gratis-version och en premium-version samt andra vägledande principer.
  3. De-facto Standard : Lupp lägger grunden till ett ram-verk/de facto standard för en begränsad informationsmodellkärna.
  4. Infrastruktur : Lupp övergår till formen av en central infrastruktur för informationsdelning mellan myndigheten och kunder på kommunal nivå.
  5. API + Miniapps : Ett standardiserat API tas fram som specificerar hur mini-apps kan byggas mot de applikationer som baseras på Lupp-ramverket.
  6. Freemium : Kommersiella aktörer agerar enligt LUPP-manifestet och erbjuder sin programvara enligt en freemium-modell där dagens funktionalitet i LUPP erbjuds som en gratisversion (detta är ganska självklart då det bara är en ompaketering av den släppta open-source koden) men där mer avancerad funktionalitet och stöd för fler plattformar erbjuds i en premium-version.
  7. Facilitator : Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap skulle i en sådan framtid ta rollen som facilitator och driva en rad design/utvecklingsevent med syfte att stödja de kommersiella aktörerna och sporra att fler aktörer kommer in i bilden.
  8. Global export: Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap skulle i samarbete med Vinnova skapa program för att stötta de små kommersiella aktörerna i att växa och i kommersiella aktörskluster säkerställa att svensk programvaruindustri inom området kan växa på en allt viktigare världsmarknad.
Detta är några tankar som jag reflekterar kring då jag ser tillbaks på 10 ganska magra år när det gäller IT-innovation för Svensk räddningstjänst och krishantering. Hör gärna av er med kommentarer och bidra gärna till mer punkter i listan ovan.

Den enskildes ansvar och möjligheter ( med webben och social media)

Göteborg har den senaste tiden varit drabbade av uppmärksammade händelser där ungdomar dödats eller försvunnit. Ett av dessa fall gäller en man vid namn Rasmus som spårlöst försvunnit efter en fest på det företag där han arbetade. Vid de här typer av händelser vilar ett tungt ansvar på myndigheter att göra sitt yttersta för att återfinna den försvunna personen, ge nödvändigt stöd till de anhöriga, samt utreda ev. brottslighet kopplat till försvinnandet. Vidare har kommunen ett ansvar att arbeta långsiktigt med att minska riskerna att liknande händelser inträffar i framtiden.
Men vad i detta sammanhanget, de anhöriga har för ansvar att agera är något oklar mer än att bistå myndigheterna med information. I fallet med Rasmus visar det sig att den enskilde kan göra ganska mycket för att nå ut och engagera allmänheten i sökandet. I detta specifika fall finns en webbplats www.hittarasmus.se med syfte att involvera allmänhet, sprida kunskap om det inträffade och på olika sätt öka antalet personer som deltar i skallgångskedjor. Här återfinns också kopplingar till en Facebook-grupp “Har någon sett Rasmus Johanssson”.
Webbplatsen och utnyttjande av sociala medier visar hur den enskilde som drabbas av en ofattbar katastrof kan skapa engagemang och organisera resurser för att i bästa fall underlätta sökarbetet. Är detta starten på en ny utveckling, eller bara ett fenomen som alltid funnits men som nu också tar ett allt starkare uttryck med hjälp av webben.

Designing "transitional hooks" to improve the adoption rate of new technology

During the last year, insights has emerged that there seems to be some really important knowledge missing related to challenges in adopting new information technology. We do know how people make sense of technology and how the sensemaking processes has impact on the adoption curve. We also know that there is a difference between intended use and actual use when it comes to how users translate the designers technology inscriptions. We know that the stuff we put in the hands of the user must be useful and meaningful. We know also the importance of usability and staying within budget constraints. However, we do not know how we can materialize mechanisms that increase the speed and shorten the adoption time of new technology.
This is not about marketing and persuading the user to try and buy. Rather it seems to be a matter of designing “transitional hooks” between the existing technology in use and the new technology. To my understanding, there seems to be few study on what such transitional hooks consist of and how they could speed up the adoption rate. Further, we have limited knowledge in how such transitions could be triggered as well as managed. There are studies of the challenges of switching from one email-platform to another. But these examples aka always an organizational perspective. My focus reside more on the individual level and how we as technology designers could use some form of consumer-oriented approaches to reach these transitional effects. In the area of emergency and crisis response, such transitional effects are important in order to enable technological shifts and avoid stabilizing a practice with old or even outdated technology support.
Here, I do believe that our community of IT-designers have a substantial and open-field to explore.

Great talk with Department of Homeland Security

Yesterday, I got the chance to have a meeting with a DHS-director that was visiting Sweden. We had a good meeting and discussed how the approach we use at the Crisis Response Lab could be transfered to a US-setting. A key challenge in the US is the lack of in-depth collaboration between crisis management researchers and the industry. According to the director, Swedish Science Park structures seems to be good role model for such collaboration.

We also spent considerable time to talk about LiveResponse and how some form of technology transfer or collaboration could be possible. The DHS-people were impressed by our work with LiveResponse and the underlying principle of make use what already exists on the market in order to create something new. The focus on designing for public organizations low-budget reality was another key aspect. Apparently, few companies have such focus.
Our discussion was very good and I am looking forward to follow-up conversations.

LiveResponse is finally here as a commercial service


In the last few years, our research team has been working with a small project on bringing live video broadcasting to the crisis and emergency response community. Our design work and extensive evaluation activities has now resulted in a product that no longer is just a good research app, but an application that we can offer to any organization across the world.

LiveResponse is the result of a highly successful collaboration with the people behind the award-winning Bambuser live video service. LiveResponse is a modified and extended version that targets crisis and emergency responders. To make LiveResponse available, it has been necessary to setup a legal company along with all necessary legal documents in order to release LiveResponse from the research lab environment. We have just made a small step along an exciting road. If your are interested in what mobile live video broadcasting from ordinary cellphones could do for your organization, please visit www.liveresponse.eu