Göteborg har den senaste tiden varit drabbade av uppmärksammade händelser där ungdomar dödats eller försvunnit. Ett av dessa fall gäller en man vid namn Rasmus som spårlöst försvunnit efter en fest på det företag där han arbetade. Vid de här typer av händelser vilar ett tungt ansvar på myndigheter att göra sitt yttersta för att återfinna den försvunna personen, ge nödvändigt stöd till de anhöriga, samt utreda ev. brottslighet kopplat till försvinnandet. Vidare har kommunen ett ansvar att arbeta långsiktigt med att minska riskerna att liknande händelser inträffar i framtiden.
Men vad i detta sammanhanget, de anhöriga har för ansvar att agera är något oklar mer än att bistå myndigheterna med information. I fallet med Rasmus visar det sig att den enskilde kan göra ganska mycket för att nå ut och engagera allmänheten i sökandet. I detta specifika fall finns en webbplats www.hittarasmus.se med syfte att involvera allmänhet, sprida kunskap om det inträffade och på olika sätt öka antalet personer som deltar i skallgångskedjor. Här återfinns också kopplingar till en Facebook-grupp “Har någon sett Rasmus Johanssson”.
Webbplatsen och utnyttjande av sociala medier visar hur den enskilde som drabbas av en ofattbar katastrof kan skapa engagemang och organisera resurser för att i bästa fall underlätta sökarbetet. Är detta starten på en ny utveckling, eller bara ett fenomen som alltid funnits men som nu också tar ett allt starkare uttryck med hjälp av webben.