Skall man behöva dö av hjärtstopp 200 m från en Brandstation?

Den 24 april i år presenterade SVD nyheten om ett projekt i Stockholm som skall öka chansen att överleva ett hjärtstopp. Genom ett larmsystem baserat på mobiltelefon med gps kan bland annat taxiförare och väktare snabbt larmas om en person i närheten har drabbats av hjärtstopp och där använda sig av en liten defibrillator i avvaktan på att ambulans skall anlända.

Härom dagen fick jag ta del av en episod från verkligheten när jag hade ett möte med ambulanspersonal. Bakgrunden är följande: I Göteborg genomförs varje sommar ett antal reparationsarbeten av broar och tunnlar vilket medför begränsad framkomplighet, inte bara för turister och de bosatta i Göteborg, utan också för räddningstjänst och ambulans.

Ambulanspersonalen fick larm om en person som drabbats av hjärtproblem. Platsen var 200-300 meter från en av brandstationerna i Göteborg. Ambulans larmades till platsen, dock inte räddningstjänsten. Ambulanspersonalen körde vägen via en av huvudlederna och ner mot Tingstatunneln där reparationsarbeten pågår. På grund av köer och avsaknaden av “vägren” hade ambulansen mycket liten hjälp av att påkalla fri väg med hjälp av blåljus och sirén. Tiden för att ta sig till personen med hjärtproblem tog betydligt längre tid än än de 6-7 min som det borde tagit.

Kanske borde ambulansen tagit en annan väg, kanske kunde ambulansföraren pressat på mer eller gjort mer för att komma snabbare fram. Men frågan som jag ställer mig är: Varför fick inte personalen på brandstationen vetskap om händelsen. Dom skulle ju ha kunnat vara där på 1 minut. Nu fick dom aldrig kännedom. Kanske skulle operatören på SOS-alarm varit mer kreativ när det stod klart att ambulansen skulle bli försenad. Jag tror dock inte att de enskilda individerna i denna händelse skall bära någon skuld till den tragiska utgången av händelsen. Snarare pekar händelsen på systeminkompetens.

Varför organiseras inte denna typen av verksamheter utifrån ett hjälpbehov och utifrån den hjälpsökande? Räddningstjänst har enligt lag ett ansvar att rädda liv, Sjukvården lika så. Polisen skall bland annat säkerställa trygghet. Utifrån hjälpbehovet hos den hjälpsökande spelar det ingen roll att de olika blåljusverksamheterna har olika styrning, budgetar och strukturer, så länge som den hjälpsökande får adekvat hjälp. Det behövs en bättre insatstransparens mellan de olika verksamheterna för att uppnå insatser som utgår ifrån den hjälpsökande. Att få de olika verksamheterna att samverka är inget tekniskt problem. All teknik som behövs finns eller kan skapas med mycket små medel.

Den stora utmaningen är att ändra attityden hos de olika verksamheterna i deras förhållningssätt mot varandra. Transparens innebär bland annat öppenhet och insyn. Kanske inte helt enkla begrepp vare sig för Polis eller Sjukvård, eller kanske inte ens för Räddningstjänsten. Men det är dags att börja arbeta med detta. I framtiden behövs mer av integrerade team där polis, räddningstjänst och sjukvård jobbar tillsammans i varandras organisationer och med olika grupper ute i samhället. Detta kommer bli en tuff uppgift då nuvarande trend är att försöka distansera sig från varandra för att tydligt markera vem som är vem i förhållande till allmänhet, men också av upphandligs- och budget-politiska skäl.

Exemplet som jag inledde med där taxiförare och väktare knyts in i hjälparbete och räddningsinsatser är ett spännande projekt som på ett bra sätt visar att det finns nya vägar att utforska. Det är dags att se hjälpbehovet hos den enskilde som ett designproblem där blåljusorganisationerna med organisatorisk och resursmässig flexibilitet skapar insatser och resursanvändning som är insatsspecifika. Insatsen skall väl om något just ta sin utgångspunkt i vad som behövs här och nu, inte vad som är enklast för den utförande organisationen.

How should we move ahead….

At the 6th International Conference on Information Systems for Crisis Response and Management (ISCRAM2009), I as a conference co-chair had the opportunity give a very short introduction speech.

As always in such occasions it is typically a speech with many nice words and hopes for the future. My speech was no exception. The only exception is that I personally believe that we as researchers in this domain seriously should make strong efforts in moving in this very direction. The road ahead will not be easy but from my perspective, our options are few. So what was my speech all about? Here are the key issues. Have in mind that I have removed the more ceremonial aspects of the speech.

We are all in the business of information technology in crisis response. What does this really mean? I do believe that there are some demands attached.

We as a community must make our very best not only in conducting high quality research and raise the quality standards of our mutual efforts. But also that we in the future, starting already today, must be able to deliver rigorous as well as relevant results to both academia and practice. If we neglect either side, we face the risk of losing substantial values that we as a community could provide.

So, we must apply existing methods and also develop new methods for end-user involvement, the participation of professionals in our design activities, as well as plan and execute collaborative projects targeting the perspectives of decision makers and policy-makers in local organizations and government agencies.

However this is not enough, we should also make stronger efforts in transferring our results into a market setting in order to ensure that more innovative products and services will become available for professional and grass-root users. We must release our prototypes from our labs and into the wild. And we should do this on a massive scale.

All these things are too much for anyone of us to carry out. Instead we must increase our efforts in establishing inter-disciplinary research teams. Not as a facade but because we see the true value of it.

The big question is, how many are willing to follow and move ahead along this bumpy road?

RAKEL: Infrastrukturen som inte kan överbelastas och som styrs av tekniker

Som en sista aktivitet innan semestern slog till så deltog jag på ett seminarie med MSB där RAKEL presenterades och diksuterades. Arrangör var Lindholmen Science Park Security Arena.

Presentationen var ganska så informativ kring hur syftet med RAKEL förändrats sedan start och hur kostnaderna för RAKEL-infrastrukturen tvingat fram en betydligt mer brokig mängd av tänkbara aktörer som skall använda radio-infrastrukuren. För det är just en infrastruktur som RAKEL är. Dock förekom en del lite märkliga konfliktande budskap i presentationen.

1. I inlednngen nämndes att RAKEL inte kan överbelastas på samma sätt som de kommersiella mobilnäten. Det hade ju varit fint om så vore fallet, dvs att RAKEL inte kan överbelastas, men hur skall vi då tolka informationen att polisen vid en av de s.k SALEM-kommenderingarna just lyckades med att överbelasta RAKEL. Orsaken var att “lite för många poliser var för nyfikna och vill lyssna-in och höra hur det gick….”. Aha, användarna av systemet gjorde inte som det var tänkt. Det är ju dock inte helt ovanligt. Mot bakgrund av detta så tycker jag mig se visa spår av att RAKEL precis som vilken annan infrastruktur som helst, just kan överbelastas och efterfrågan är större än leveranskapaciteten.

2. En annan sak som gjorde mig lite oroad var att det saknas en ansats för att få in innovativa tjänster i RAKEL. Vid presentationen nämndes att “jo det är utifrån användarnas krav som RAKEL skall utvecklas”. Men hur detta skulle gå till var mer oklart. Jag ställde frågan “om det nu skulle vara så att mitt designteam vill ta fram en TWITTER-liknande applikation för RAKEL och få ut den i handterminalerna till den enskilda polisen (här pekade jag på den stadiga polismannen som satt brevid mig) hur skall jag då göra, vem kontaktar jag då.” Svaret var ganska oklart men innebörden var att presentatören inte riktigt visste vem jag skulle vända mig till med detta förslag. Dock skulle det vara tekniker på RAKEL-enheten som skulle avgöra om det vore en bra idé eller inte. Tekniker…. som skall avgöra om det är en god idé eller inte…. Den ansatsen känns kanske inte helt genomtänkt.

Det skulle kanske vara bättre att låta en affärsutvecklare tillsammans med någon tjänstedesigner ta en titt på förslaget. Sedan vore det kanske också en god idé om utvecklare från olika organisationer kunde få tillgång till en test och försöksmiljö där en uppsjö med mer eller mindre fantasifulla tjänster och applikationer kunde sjösättas och utforskas. Men riktigt så långt verkar man inte ha kommit i sitt arbete med att skapa verkligt stora värden i ett av vad en del kallar “ett av Sveriges största infrastrukturprojekt”.

Jag tycker att RAKEL, WIS, RIB och liknande MSB-projekt är i behov av RADICAL DESIGN. Vad detta är återkommer jag till framöver. Att en long-tail ansats finns med är en självklarhet. Ett tips för sommaren för den intresserade oavsett om man arbetar med RAKEL på MSB eller inte är följande:

  • Linked: How Everything Is Connected to Everything Else and What It Means for Business, Science, and Everyday Life: Barabasi, Albert-Laszlo
  • Open Business Models: How to Thrive in the New Innovation Landscape: Chesbrough, Henry
  • Ten Faces of Innovation: Kelley, Tom

Live Video Social Apps and Public Protests

Videosequences from the Bambuser
Over the last few months, live video social media apps has been used to broadcast live from public protests, demonstrations and riots. What will this mean for the future protest practice. Does this mean that a mobile phone will become equally important as burning trashcans and flying stones. We are not there yet but there seems to be a trend to cover protests and demonstrations using cheap and simple social media apps. A quick browse through the one such social media site´s archieves resulted in a set of short live video sequences from protests in Norway, Sweden and Georgia (!!).
In a the fieldstudy, done by myself and my colleague Fredrik Bergstrand, of the protests at the Sweden-Israel tennis-game in Malmö this winter, we observed how a minute-by-minute live text-feed was used by both the protesters and government agencies to follow the events. Now when mobile live video broadcasting has started to become more and more used, will such videos in a similar way. One thing is for sure, the use of social media apps as part of public protests has changed the power dynamics between the protestors and governement agencies. Just look how Twitter was and is used as part of the public protests in Iran. Have a look how Facebook is used to broadcast from the protests.
Katrin Verclas, founder of MobileActive.org is using Twitter to broadcast and re-cast info about the latest developments in Iran.

Great meeting with Sintef researchers

This week, I have visited SINTEF in Norway as a guest researcher in their EMERGENCY project. I have had three great and sunny days in Fredrikstad together with Keitil Stölen and his research group. My role was to learn more about their work in the field of emergency response and provide feedback to the PhD-fellows work. The Emergency-project is a user-driven innovation project and includes both end-user organizations as well as industrial partners. It is always very valauble to meet new researchers and discuss the challenges in doing research in the domain of emergency response. This meeting was a good start for setting up a more long-term collaboration between the Crisis Response Lab and Keitils group at Sintef.

Mobile Crisis Response App-store

Today, I had an excellent talk with Aida and Negar at the Software Engineering & Management Program at the Department of Applied IT at the Gothenburg University. Aida and Negar has started to work on a project where they will explore the idea of a work-domain specific app-store for crisis response. Such type of an App-store is to some extent i sharp contrast to the platform specific App-stores developed by Apple. Google, RIM, Nokia, SonyEricsson, and LG. Aida and Negar presented their results from an initial survey of the different platforms and it was evident in the discussion that followed, that Iphone and S60/Nokia platforms are to underlying complexity and the need to have a “certified/signed” application.
In their work, they will instead focus on the Android platform and Windows Mobile. Android feels very fresh, but Windows Mobile is from my perspective not the hottest platform for innovative design. But there are many many Windows Mobile devices out there, especially among higher ranking managers in organisations dealing with crisis management. The installed base should always be considered.
Aida and Negar is now moving forward with their project and the next step will be to learn more about Android and Android Market. Insights from the platform and the App-store( or market) will provide valuable input for requirement specification and design. During the autumn, the perhaps provoking plan is to open up a small but working App-store for the Swedish Crisis Response Community. Anyone that would like to contribute in this work are welcome to join in this exciting effort.

Nödknappen för Iphone, en bra idé men säljer den?


Mobiltelefonen som överfallslarm har som koncept utforskats i flera omgångar de senaste åren. För Iphone finns den mycket snygga applikationen Safety Button från det svenska företaget Sillens AB. Applikationen finns att ladda ner via Iphone App-store. Dock verkar försäljningen gå trögt trots att själva idén med applikationen är ganska god och ligger när den typ av rationella funktioner som konsumenter ibland efterfrågar.

“Nödknappen för iphone – ett program som låter dig sända iväg ett nödrop och din position med sms – har sålts till 2 000 användare i USA sen det kom för tre månader sen. Fler än 900 använder programmet aktivt, det vill säga har det påslaget då och då. I Sverige har bara 36 personer köpt det.” Enligt Eva Wieselgren verkar det bara finnas ett begränsat intresse. Läs mer på hennes blog.

Läs också mer om applikationen på http://www.safetybuttonmobile.com/

Fältstudie: Branden i g:a TV-huset i Göteborg

På fredagkvällen fick jag ett SMS med beskedet att räddningstjänsten gått upp i stab. När jag anlände till staben hade händelsen pågått en timme och stabsarbetet precis påbörjats i stabsrummet. Staben arbetade i sammanlagt 2 timmar för att sedan avvecklas. Observationerna på plats gav nya insikter kring den kollaborativa processen att upprätthålla lägesuppfattning med hjälp av underliggande gemensam lägesinformation. Arbetet i stabsarbetet baserade sig till stora delar på dyadiska interaktioner och konversationer i grupp. Materialet som skapades för att upprätthålla en lägesuppfattning genererade samtidigt central dokumentation av händelseförloppet och arbetsprocessen. De informationssystem som tillhandahålls från centrala myndigheter avseende applikationer för dokumenation/uppföljning och analys av en enskild händelse, under själva insatsarbetet, är starkt underutvecklade. I stabsarbetet användes istället ett flertal anpassade versioner av vanliga “kontors/workshop”-program för att ge sådant stöd som stabsarbetet verkligen kräver. Kvällens stabsarbetet gav nya insikter kring hur framtida stöd för hur strategisk beredskap, resurshantering och personal/underhåll kan stödjas med mer framsynt design av informationsteknologi.

Bilden visar den videovägg som delfinansierats av (g:a SRV) MSB och som enligt de som arbetade i staben varit av stort värde. På väggen projicerades en del av de anpassade kontorsapplikationerna.

Good Blog: incaseofemergencyblog.com

Just recently become aware of this very nice blog: http://incaseofemergencyblog.com/
Check it out!

Just a few days away: ISCRAM 2009

A tabletop-exercise in a Million

On thursday the 23rd of April, me and my colleague Fredrik Bergstrand attended a TableTop-execercise focusing on Pandemic flu. It was a good exercise where different organizations explained how they would work during the different stages of the escalation of a pandemic disease. In relation to what the world became aware of just two days later, this exercise became much more interesting that initially experienced. It is always good to get insights on the planning process as well as experiencing what really takes place when the event everyone has waited for actually do occur. The excercise was organized by the Regional Administrative board together with the regional health authorities and the local government.

The concept of social objects: a new perspective when designing for crisis response


A lot of exciting work is going on in the social media community that could have radical implications on how we design information systems for crisis response. Inspired by the book Designing For The Social Web by Joshua Porter. It is a neat little book presenting the core issues when designing social web applications. A key concept in the book is that it is of out most importance to identify the primary activity of the application and the social objects related to this actitivity. Social objects could be viewed as boundary objects. Social objects are the “things” we interact with and talked about when using the application. From my perspective, social objects add a new flaviour to information and data modelling. In comparision with data and information modelling that basically is focused on “business terms and business objects”, social objects are more focus on the users experience of what is or will become important. I find the term social objects very liberating concept that open up for new perspectives. When objects in an application is understood as social, then the application design must conform to the fact that it deals with social objects and necessary features in order to manifest that they are used in social interaction. I wonder what would happen if someone would redesign a classical Command and Control System and tranform it from something hierarchical and closed into something more network-oriented and open. I can imagine that when we start to design for what people talk about instead of designing based on “a need to know basis” or based on “formal task descriptions” , we will end up with system designs that in this work domain will radically change how we understand command and control.

If you would like to learn more about the work by Joshua Porter, visit his blog at: http://bokardo.com/