Category: MSB

Kunskapsinhämtning från komplexa händelser? Nej tack!

Skulle du vilja bli behandlad av läkare med begränsad erfarenhet av att behandla just din specifika sjukdom och där läkaren saknar tillgång till erfarenheter från andra läkare som behandlat patienter med samma sjukdom?

Skulle inte tro det!

Men tyvärr står svensk krishantering i ett läge som till stora delar liknar ovan absurda frågeställning. Det saknas metodik och resurser för att samla in och ta vara på de värdefulla erfarenheter som enskilda eller grupperingar av organisationer gör i samband med stora samhällsstörningar och krisliknande händelser.

Uppföljning av vardagsolyckor sker rutinmässigt genom de insatsrapporter som svensk räddningstjänst dagligen producerar. Men när händelser inträffar som är omfattande och har en komplexitet som kräver en insats av ett nätverk av aktörer saknas systematisk inhämtning av erfarenheter. Under och efter hanteringen av cryptosporidium-utbrottet i Östersund efterfrågades av de lokala aktörerna någon form av extern utvärdering. MSB fick frågan men kunde inte hjälpa till.
Omedelbart efter händelserna på Utöya och Oslo kunde det varit värdefullt att inhämta kunskap hos de Norska myndigheterna, oklart om något team skickades från MSB. Stormarna i Sverige under november/december torde resulterat i erfarenheter som skulle kunna vara av värde för fler än just de vid tillfället involverade aktörerna. Togs erfarenheterna tillvara? Tyvärr nej.

Men så illa är det väl inte? Självklart sammanställs reflektioner och personer från involverade aktörer åker runt på seminarier och berättar om just sina erfarenheter. Men att berätta om sina erfarenheter i powerpoint-format och att ha en tredje part som systematiskt inhämtar och strukturerar observationer och erfarenheter är olika saker. Den senare formen har troligtvis lite större möjligheter att lyfta fram saker som fungerat mindre bra och lyfta fram situationer där enskilda myndigheter agerat tvivelaktigt. Jo, det händer faktiskt.

I samband med omfattande samhällsstörningar och krisliknande händelser är det naturligtvis av vikt att MSB gör sitt yttersta för att säkerställa att relevanta aktörer samverkar och agerar i en gemensam riktning. En långsiktigt viktigare uppgift är dock att under en pågående händelse eller serie av sammanlänkade händelser, studera, analysera och rapportera de erfarenheter som gjorts. Sådant arbete är möjligt att göra under pågående händelser genom att personal med dessa specifika uppgifter bäddas in i de organisationer som hanterar den aktuella händelsen. Det finns inga metodmässiga problem att studera organisationers agerande under en pågående händelse. Snarare finns det problem att försöka inhämta erfarenheter lång tid efter att den enskilda händelsen klingat av. MSB borde alltså inte bara tillsätta operativa resurser för att säkerställa professionell sakkompetens för att hantera den uppkomna situationen utan också säkerställa att ett “Observationsteam” mobiliseras.

MSB bör som ansvarstagande och professionell myndighet tillsätta resurser så att komplexa händelser kan studeras medan dessa händelser pågår. På vilket sätt kan annars trovärdiga observationer och erfarenheter tillgängligöras till de organisationer som vill ha en vettig möjlighet att vara välförberedda inför liknande händelser.

Jag hoppas att MSB inom en inte allt för avlägsen framtid kommer att besvara frågan “Kunskapsinhämtning från komplexa händelser?” med ett rungande “ja tack!”.

Samö-KKÖ i samband med händelseutvecklingen i Egypten

På onsdag startar i Sverige den största krisövningen någonsin, allt enligt Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB). En ganska omfattande mängd centrala, regionala och lokala myndigheter kommer att öva krishantering i samband med en fiktiv kärnkraftsolycka.
Övningen som planerats under lång tid råkar dessutom sammanfalla med de senaste dagarnas händelseutveckling i Egypten. Samö-KKÖ innehåller en hel del aspekter kring kommunikation till allmänheten, en del spännande problem som skall hanteras av statsledningen, kanske inslag av relationsproblematik till andra länder (dock är UD inte listad som övningsdeltagare) och vissa sjukvårds och polisiära ärenden.
Just sådana aspekter som berörda myndigheter också kan komma att behöva hantera i relation till händelseutvecklingen i Egypten. Om både övningen och hanteringen av svenskar i Egypten går bra så är det ett gott betyg för svensk krishantering. Men man kan ju undra hur uthållighet organiseras för att både klara av intensiva övningsdygn samtidigt som flera av organisationerna redan varit igång sedan innan helgen.
Vi får väl se hur det hela utvecklar sig. Samö-KKÖ ser ut att bli en samövning med nu också oväntade inslag.

Att visualisera fenomenet Stenkastning och bilbränder i förortsområden

Hur skall man konceptualisera och visualisera fenomenet med stenkastning och bilbränder i förortsområden som för ett år sedan var ett omfattande problem i flera storstadsområden? Frågan dök upp i ett samtal med MSB-personal kring användning av system för att skapa och hantera en gemensam lägesbild. Problemet är mångbottnat.
Först och främst, vilka händelser skall knytas till fenomenet “oro i förorten”. Skall endast brand i fordon som inträffar i typiska förortsområden finnas med på den tänkta kartvisualiseringen, eller skall också brand i fordon från de områden som inte räknas som förort tas med. Kartvisualiseringen blir ganska olika beroende vilket val som görs. I det första fallet förstärks bilden av att det är förorten som brinner. I det andra fallet visas hur brand i fordon också förekommer “utanför” de traditionella områdena. Hur skall den bilden tolkas? Visar den på s.k spridningseffekter?
Ett annat problem är hur fenomenet “oro i förorten” i ett första läge skall konceptualiseras. Är det ett (A) ordningsproblem, är det ett (B) brandproblem eller är det ett (C) problem med livsvillkoren? I fallet A så är polisen problemägare och lösningen blir bättre ordning, dvs fler synliga poliser. I fallet B är lösningen att fordon skall placeras synligt, bättre upplysta parkeringsplatser med mera som förebygger risken för brand. I fallet C är utmaningen mer komplex då den visar att kommunen misslyckats med att erbjuda drägliga livsvillkor under en serie av år. Om nu problemet med “oro i förorten” har sin grund i fallet C så borde detta innebär att polis och räddningstjänst kan fakturera sina kostnader för genomförda insatser till kommunen. Då kommunen misslyckats med sitt uppdrag så borde väl det vara just kommunen som skall stå för de kostnader som deras misslyckande orsakat.
Men tillbaks till visualiseringen. Som bakgrundsdata till mappning av händelser avseende stenkastning och brand i fordon bör socioekonomiska data visas och särskilt viktigt blir det att presentera data kring hur kommunen investeringar kring förortsområdenas sociala-infrastruktur. Tyvärr verkar många av de kommande systemen för presentation och visualisering av Gemensam Lägesbild helt sakna mekanismer för att kombinera enkel insatsdata med komplex socioekonomisk data.
Det skulle vara kul att komma i kontakt med analytiker hos MSB, region och kommunalnivå som arbetar med dessa frågor. Hör gärna av er. Det finns en hel del spännande verklighetsnära forskning att genomföra.

Insatsrapporter: – Vem läser dessa?

Att läsa insatsrapporter kan vara värdefull läsning om de tar upp specifika aspekter som inträffat under en räddningsinsats. Men efter att ha plöjt insatsrapporter i ett par år så är min känsla att det saknas något i dagens insatsrapporter. Jag tänker då närmast på den text som beskriver räddningsinsatsen.

Ett stort problem är naturligtvis är fråga kring, vem skrivs en insatsrapport för? Är det för kollegorna i den egna organisationen, är det för kollegorna på andra räddningstjänster, är det för experterna på MSB, kan det vara så att de skrivs för allmänheten? Oklarheterna kring vem en insatsrapport skrivs för skapa problem som i värsta fall gör en insatsrapport till inte mycket mer än en reseskildringsliknande berättelse.
De problem som uppstår under en insats blir sällan diskuterade eller ens nämnda. De lyckade grepp som görs under en insats döljs effektivt i den ofta dåligt strukturerade textmassan.
Kanske är det dags att ta nya grepp och applicera modern teknik för att göra insatsrapporterna mer värdefulla och användbara. Kanske är det så att landets alla insatsrapporter skall göras tillgängliga för svensk räddningstjänst där enkla med smarta mekanismer för att söka, gruppera, filtrera, kategorisera finns tillgängliga. Det hade varit fint om det gick att presentera insatsrapporter över tid, mot bakgrund av socio-ekonomisk information. Kanske skulle de som läser en insatsrapport kunna ge den ett betyg så att den som skriver kan utveckla sin kompetens att formulera en värdefull och användbar rapport.
Det finns ett område som kallas InformationsVisualisering. Det vore bra och kanske också lämpligt att fundera kring hur insatsrapporterna kan presenteras på nya sätt där fokus inte ligger på den enskilde rapporten utan där grupper av rapporter blir meningsfulla och insiktsgivande. Vad skulle hända om man kunde se alla rapporter för brand i fordon, presenterat över dygnets timmar, med en bakgrund av socio-ekonomisk data.
Vem tar tag i detta? MSB, Industrin, Forskare, eller en webb-entreprenör typ Ted Valentin?
Det finns inget bra svar. Men helt klart är att insatsrapporter utgör ett spännande material för smarta och användarvänliga presentationstjänster.

Nya framgångar

Vårt lilla forskningsprojekt kring mobil live video för räddningsinsatser lever som ni alla vet vidare i en kommersiell form. Sedan januari finns LiveResponse att köpa som tjänst. Igår kväll blev LiveResponse tillsammans med Räddningstjänsten i Stor-Göteborg vinnare av Cut-the-Wire Awards i kategorin offentlig sektor. Den namnkunniga juryn hade följande motivering:

“Innovative usage of high speed mobile connectivity, mobile video streaming services and positioning in a mission critical usage environment. A practical and useful mobile service area that really makes a difference.”(länk)

På IDG.se och tidskriften CIO på webben finns en bra intervju med stf Räddningschef på Räddningstjänsten i Stor-Göteborg om hur de använder LiveResponse och de fördelar som upplevs.

Att det en gång lilla forskningsprojektet skulle gå och vinna mobilpris var inget vi kunde tänka då projektet formulerades vintern 2008. Det känns väldigt hedrande med utmärkelsen och ett fint bevis att de projekt som bedrivs på Lindholmen i Göteborg med finansiering av bland annat MSB faktiskt kan leda längre än enbart välpublicerade forskningsartiklar.

Debatt kring SOS-alarms monopol på minutoperativ insatsinformation

På Webben MediaVärlden har en debatt dragit igång kring konsekvenserna av att SOS-alarm har monopol på minutoperativ insatsinformation, ett monopol som blir ytterst tydligt då RAKEL-systemet är i full användning.


“SOS Alarm har en lång historik av att missbruka sitt monopol och det finns inget som talar för att de inte gör det när de blir ensamma om att leverera minutoperativa blåljusinsatser till medierna, skriver Ulf Scheithauer, redaktör på NSSA – Nordic Safety and Security Academy.“ (läs hela artikeln)

Missnöjet med SOS-alarm i detta sammanhang kommer främst från Journalister och Nyhetsbyråer som inte på samma sätt som tidigare kan genomföra sin bevakning.
Dock finns ett annat missnöje med hur SOS-alarm hanterar och framförallt prissätter tillgången till operativ insatsinformation. Den kritiken kommer från Räddningstjänsterna som i många fall upplever att de “köper tillbaks information som vi själva producerat”. Äganderätten till triviala informationsfragment av typen viss räddningsenhet är knuten till en viss händelse på en viss adress/position omfattas vad jag kan förstå inte av upphovsrättslagen.
Om så hade varit fallet så skulle en räddningstjänst kunna hävda att all statusinformation som produceras av organisationens egna system är deras egendom och deras spridning skyddas på samma sätt som konstnärliga verk. Men tyvärr, det är snarare så att just genom att sådan trivial information sprids till bland annat SOS-alarm som bearbetar informationen och gör den presenterbar i annan form och format så är det SOS-alarm kan hävda äganderätt till sin “produkt”. Detta är en konsekvens av att informationen lagras i en databas som hanteras av SOS-alarm, informationen bearbetas (dvs tider räknas fram, format kontrolleras m.m), samt att information till sist distribueras till en önskad mottagare i ett överenskommet format.
På sikt kan en monopolsituation förändras genom att en annan aktör börjar hantera samma information. En sådan aktör måste då etablera samarbete med alla svenska räddningstjänster, alla ambulansorganisationer och alla polismyndigheter. Dessutom måste en sådan aktör kunna hävda att den initiala 112-informationen (dvs det som en person berättar i 112-samtalet) är offentlig genom att den skapas som ett resultat av ett myndighetsuppdrag.
I dessa tider av billiga men avancerade möjligheter till omfattande informationshantering så är ovan situation med en konkurrerande extern aktör både rimlig och möjlig. Låt oss vänta 3 år och se vad som då finns på plats.

How the past might help us when facing rapidly evolving situations.

Today we started a new project where we will try to make use of historical data in order to provide queues for sensemaking in rapidly evolving situations. The whole concept is a result of an in-depth discussion with a senior commanders at the local fire and rescue services. Many organizations have tons of data describing past events/incidents. Many of the really useful information is hidden within poorly exploited free-text fields in a database that was designed for storing data but not for exploring insights.

We are aiming to make use of that data and look for what we call particulars in historical data in order to transform these bits and pieces into specifics. The specifics are small pieces of info that might say something really important in a situation that is currently evolving. We do understand that what we are aiming for here is not new as a concept. But we do believe that the design of this type of systems could be vastly improved in order to better fit a time-critical work practice. Our intention is not to flood a commander with a tsunami of data but to provide a gentle drizzle of info to trigger new ways of exploring complex situation.

JOIN US
We would like to invite and involve anyone of you to work with us on this project. So please let us know how you would like to contribute. We are looking for both industrial, academical and professional responders to become part of this network-based projects.

Please email us at: jonas.landgren@gu.se or fredrik.bergstrand@gu.se

Workshop on Crisis Mass-Communication

On thursday last week, I ran a workshop on Crisis Mass-Communication. The workshop was part of an EU-project with SOS-alarm (The National 112-Dispatch Organization) and MSB (Swedish Civil Contingencies Agency) as primary participants. A key reflection is the dynamics and also complexity to talk about the possibilities of a future system while at the same time not get stuck in aspects of how crisis response is organized today. An important tool in such discussion could perhaps be a transition model where workshop participants can see a smooth link between present and future. In general when we have design workshops, with students and professionals, we tend to become colored, too much, of what exists today and the problems we experience today. The focus should instead be on what works today and how can we leverage the mechanisms of what works and reinforce those properties for the future solution. To balance between what exists and what could exists is a fun but complex task.

Brandvärn i storstäderna

I några av förorterna i storstadsregionerna har det som bekant en längre tid varit oroligt som uttrycks i stenkastning, bilbränder och konfrontation med räddningstjänsten. Hur detta skall hanteras och på sikt lösas är en öppen fråga.

En gruppering ropar efter kameraövervakning, skyddsutrustning och närmare samarbete med Polis. Kanske kan det finnas andra lösningar än hårdare tag och tuffare attityd. En annan ansats kan vara ökad kommunikation, ökat samarbete och djupare omtanke, allt i syfte att upprätthålla trygghet och säkerhet. Den tanke som jag vill föra fram är att etablera räddningsvärn i storstadsregionerna. Syftet med dessa brandvärn är inte att säkerställa insatstider eller traditionell resurskapacitet. Räddningsvärnen syftar istället på att säkerställa en helt ny kompetensdimension med närvaro, samarbete, språk, och identitet som centrala aspekter.
 
Dessa nya räddningsvärn skall ha en kompetensmix och personalsammansättning som är modern och ligger i linje med det samhälle som vi har.
Detta innebär att räddningsvärnen måste ha:
1) bred språkmässig kompetens som täcker de primära språkgrupperna.
2) tung socialkompetens som möjliggör nära samarbete med lokalsamhället.
3) könsmässig jämställdhet där kvinnor och män arbetar tillsammans för att nå fram med sitt budskap i komplexa situationer.
4) insats förmåga till att genomföra en mindre komplex första insats.
Räddningsvärnen kan genom att bestå av kvinnor och män som bor i området arbeta både förebyggande och insatsoperativt. De kan skapa ett helt nytt och kanske unikt klimat mellan blåljusaktörerna och de boende i områdena genom ett aktivt närvarande arbete.

Spännande studie om När, Hur och Varför ringer vi SOS?

Idag var jag på ett projektmöte i Stockholm tillsammans med SOS-alarm och MSB där Mats Eriksson (fil.dr) från Örebro Universitet presenterade en kvalitativ studie med fokus på den flerbottnade frågan “När, Hur och Varför ringer vi SOS?”. Studien baseras på en serie av fokusgruppsintervjuer där Mats forskarteam försökt gräva djupare kring användningen av det nationella nödnumret 112.Resultaten från studien var mycket intressanta och innehöll även en del överraskningar kring hur “medelsvensson” resonerar kring användningen av 112 och framtida möjligheter.

Förutom nämnda studie har Mats Eriksson skrivit boken Nätets Kriskommunikation utgiven av Studentlitteratur. Boken är föredömlig välskriven och inspirerande utan att för den saken skull vara negativt akademisk till sin karaktär. Det är bara att gratulera Mats till att ha producerat en bok som kommer att bli en del av standardlitteraturen som alla bör läsa som jobbar med krishantering. Bra jobbat.

Tidigare i år kom Anna Olofsson med flera från Mittuniversitetet ut med boken “Risker i det moderna samhället – Samhällsvetenskapliga perspektiv.“. Tillsammans bildar dessa båda böcker ett bra föredöme för hur kunskap från akademiska forskningsprojekt kan nå ut till de samhällets krishanteringsaktörer.

Tack till Petter som kommenterat och bifogat en länk till ett examensarbete som också gjorts inom ramen för SOS studien. Uppsatsen kan laddas ner här: (http://oru.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=4&pid=diva2:232812).

Talking at EASC09

On October the 2nd, I will give a talk on Societal Security 2.0 at the Euro-Atlantic Stakeholder Conference in Stockholm, organized by MSB and DHS.

Title: Societal Security 2.0 : Using mobile consumer terminals and Social Media applications on secure and robust mobile broadband networks on a mass scale.

Abstract: Crisis response and society security will in the coming years face completely new challenges. The old military-like solutions based on a hierarchical command and control structure will be obsolete due to its inflexibility and high costs.

We tend to design for yesterdays problem and we often lack the capacity to look deep into the future. In order to reach Societal Security 2.0, we as researchers, designer, technology providers and policy makers must make a radical shift in our current thinking. Instead of centralized super-stationary command centers with over-whelming computing capacity, we must aim for super mobile organizational structures with distributed capacity on a massive scale.

The future for situation awareness is not found in proprietary technology and data fusion centers but in consumer electronics, commercial networks and the power of the many in a crowd-sourcing approach. Sweden must make a dramatic shift for society security and crisis response that fully embraces mobile consumer technology, the next generation social media applications and robust commercial mobile broadband networks. The future is all about providing mobile capabilities into the hands of local and regional organizations on a massive scale. Information will be produced and consumed using the mobile terminals we always have ready-at-hand in any situation we will face.

"Nyfikna och åskådare" – räddningstjänstens sociala skyddsnät och försäkring?

Den senaste tidens händelser i bland annat Göteborg med tumult och stenkastning mot polis, räddningstjänst och väktare har skapat rubriker i lokala medier. Att svensk polis och väktare får utstå mycket utan att hamna i media kanske många tar för en självklarhet. Men nu när även räddningstjänsten blir drabbade av stenkastning blir det en het fråga. Hur skall man få stopp på dessa aggressioner? Fackförbund som organiserar personal inom svensk räddningstjänst efterfrågar bättre lagstiftning så att även hot och våld mot räddningsstyrkor kan fällas som ”hot/våld mot tjänsteman”. Oavsett vilka lagar som borde finnas och hur befintlig lagstiftning borde kunna tillämpas så är min reflektion den att det är kanske inte reaktiva åtgärder som det är behov av. Naturligtvis skall alla som gör sig skyldiga för hot och våld mot personal kunna lagföras. Men nu behöver vi förebyggande aktiviteter. Just det, förebyggande, alltså innan det som skall förhindras har inträffat.

Om nu inte svensk polis eller närvaro av väktare kan skydda räddningstjänstens personal vid insats vilka skall då göra det. Svaret är lika enkelt som provocerade, jo människorna som bor i dessa så kallade problemområden. Vi har i media kunna läsa att de boende i de drabbade områdena är trötta och less på den skadegörelse som sker och som drabbar de boenden. Härom kvällen när jag var med som medåkare rapporterades att ett ”70-tal” människor fanns på plats vid två bilbränder. De som var på plats var i olika åldrar. Ur ett perspektiv så kan vi se dessa boenden som ett ”säkerhetsproblem”. Tänk vad som skulle kunna hända om de kastar sten. Men så var ju inte fallet i detta specifika fall. Bränderna släcktes och räddningsstyrkan åkte tillbaks till stationen. Men vad gjorde då de 70-talet personerna på plats? Jag vet inte. Men kanske var de frustrerade över all skadegörelse och ville visa att de brydde sig. Jag är dock osäker på om någon frågade dem kring detta.

Min reflektion är den att det är just de boende som bör larmas inför att räddningstjänsten kommer till platsen. I bästa fall så kan de dessutom göra en viktig första insats. Det är ju trots allt så att det är den vanliga personen på gatan som nästa alltid är först på plats, inte räddningstjänst. Om nu många boenden i bostadsområden kan komma till en skadeplats så skulle kanske en form av kollektivt skapade trygghet/säkerhet kunna formas. De som normalt ses som nyfikna och åskådare som är i vägen skulle kunna bli räddningstjänstens sociala skyddsnät och försäkring. Jag är medveten om att dessa tankar är provocerande för en del, men kanske också intressanta. Väldigt lite är mig veterligen gjort inom kommunal räddningstjänst kring att utnyttja den kollektiva kraft som uppstår när medverkan och omtanke sammanförs för att skapa trygghet.

Lägger vi dessutom till lite smart användning av informationsteknologi så skulle detta mycket snabbt kunna komma på plats. Begreppet ”Crowdsourcing” används ibland för att beskriva fenomenet kring den kollektiva kraften som finns i en samling av individer som riktar sin kreativitet och deltagande mot ett och samma mål. Kanske är det dags för räddningstjänsten att våga ta hjälp av dem som de är till för i syfte att kunna just utföra den uppgiften. Ett samhälle kan inte existera utan att människor vill delta och ta ansvar. Det är dags att skapa nya modeller och tekniker för att stödja de människor som antagligen mycket gärna vill delta och ta ansvar men där dagens myndigheter inte riktigt hunnit förstå sin nya roll och möjligheter

Kom gärna med kommentarer kring mina reflektioner, oavsett din åsikt i denna fråga.

Lästips: