Den senaste tidens händelser i bland annat Göteborg med tumult och stenkastning mot polis, räddningstjänst och väktare har skapat rubriker i lokala medier. Att svensk polis och väktare får utstå mycket utan att hamna i media kanske många tar för en självklarhet. Men nu när även räddningstjänsten blir drabbade av stenkastning blir det en het fråga. Hur skall man få stopp på dessa aggressioner? Fackförbund som organiserar personal inom svensk räddningstjänst efterfrågar bättre lagstiftning så att även hot och våld mot räddningsstyrkor kan fällas som ”hot/våld mot tjänsteman”. Oavsett vilka lagar som borde finnas och hur befintlig lagstiftning borde kunna tillämpas så är min reflektion den att det är kanske inte reaktiva åtgärder som det är behov av. Naturligtvis skall alla som gör sig skyldiga för hot och våld mot personal kunna lagföras. Men nu behöver vi förebyggande aktiviteter. Just det, förebyggande, alltså innan det som skall förhindras har inträffat.

Om nu inte svensk polis eller närvaro av väktare kan skydda räddningstjänstens personal vid insats vilka skall då göra det. Svaret är lika enkelt som provocerade, jo människorna som bor i dessa så kallade problemområden. Vi har i media kunna läsa att de boende i de drabbade områdena är trötta och less på den skadegörelse som sker och som drabbar de boenden. Härom kvällen när jag var med som medåkare rapporterades att ett ”70-tal” människor fanns på plats vid två bilbränder. De som var på plats var i olika åldrar. Ur ett perspektiv så kan vi se dessa boenden som ett ”säkerhetsproblem”. Tänk vad som skulle kunna hända om de kastar sten. Men så var ju inte fallet i detta specifika fall. Bränderna släcktes och räddningsstyrkan åkte tillbaks till stationen. Men vad gjorde då de 70-talet personerna på plats? Jag vet inte. Men kanske var de frustrerade över all skadegörelse och ville visa att de brydde sig. Jag är dock osäker på om någon frågade dem kring detta.

Min reflektion är den att det är just de boende som bör larmas inför att räddningstjänsten kommer till platsen. I bästa fall så kan de dessutom göra en viktig första insats. Det är ju trots allt så att det är den vanliga personen på gatan som nästa alltid är först på plats, inte räddningstjänst. Om nu många boenden i bostadsområden kan komma till en skadeplats så skulle kanske en form av kollektivt skapade trygghet/säkerhet kunna formas. De som normalt ses som nyfikna och åskådare som är i vägen skulle kunna bli räddningstjänstens sociala skyddsnät och försäkring. Jag är medveten om att dessa tankar är provocerande för en del, men kanske också intressanta. Väldigt lite är mig veterligen gjort inom kommunal räddningstjänst kring att utnyttja den kollektiva kraft som uppstår när medverkan och omtanke sammanförs för att skapa trygghet.

Lägger vi dessutom till lite smart användning av informationsteknologi så skulle detta mycket snabbt kunna komma på plats. Begreppet ”Crowdsourcing” används ibland för att beskriva fenomenet kring den kollektiva kraften som finns i en samling av individer som riktar sin kreativitet och deltagande mot ett och samma mål. Kanske är det dags för räddningstjänsten att våga ta hjälp av dem som de är till för i syfte att kunna just utföra den uppgiften. Ett samhälle kan inte existera utan att människor vill delta och ta ansvar. Det är dags att skapa nya modeller och tekniker för att stödja de människor som antagligen mycket gärna vill delta och ta ansvar men där dagens myndigheter inte riktigt hunnit förstå sin nya roll och möjligheter

Kom gärna med kommentarer kring mina reflektioner, oavsett din åsikt i denna fråga.

Lästips:

• Crowdsourcing: Why the Power of the Crowd Is Driving the Future of Business (Paperback) av Jeff Howe
• The Wisdom of crowds av James Suroweicki
• Smartmobs av av Howard Rheingold