Debatt kring SOS-alarms monopol på minutoperativ insatsinformation

Webben MediaVärlden har en debatt dragit igång kring konsekvenserna av att SOS-alarm har monopol på minutoperativ insatsinformation, ett monopol som blir ytterst tydligt då RAKEL-systemet är i full användning.


“SOS Alarm har en lång historik av att missbruka sitt monopol och det finns inget som talar för att de inte gör det när de blir ensamma om att leverera minutoperativa blåljusinsatser till medierna, skriver Ulf Scheithauer, redaktör på NSSA – Nordic Safety and Security Academy. (läs hela artikeln)

Missnöjet med SOS-alarm i detta sammanhang kommer främst från Journalister och Nyhetsbyråer som inte på samma sätt som tidigare kan genomföra sin bevakning.
Dock finns ett annat missnöje med hur SOS-alarm hanterar och framförallt prissätter tillgången till operativ insatsinformation. Den kritiken kommer från Räddningstjänsterna som i många fall upplever att de “köper tillbaks information som vi själva producerat”. Äganderätten till triviala informationsfragment av typen viss räddningsenhet är knuten till en viss händelse på en viss adress/position omfattas vad jag kan förstå inte av upphovsrättslagen.
Om så hade varit fallet så skulle en räddningstjänst kunna hävda att all statusinformation som produceras av organisationens egna system är deras egendom och deras spridning skyddas på samma sätt som konstnärliga verk. Men tyvärr, det är snarare så att just genom att sådan trivial information sprids till bland annat SOS-alarm som bearbetar informationen och gör den presenterbar i annan form och format så är det SOS-alarm kan hävda äganderätt till sin “produkt”. Detta är en konsekvens av att informationen lagras i en databas som hanteras av SOS-alarm, informationen bearbetas (dvs tider räknas fram, format kontrolleras m.m), samt att information till sist distribueras till en önskad mottagare i ett överenskommet format.
På sikt kan en monopolsituation förändras genom att en annan aktör börjar hantera samma information. En sådan aktör måste då etablera samarbete med alla svenska räddningstjänster, alla ambulansorganisationer och alla polismyndigheter. Dessutom måste en sådan aktör kunna hävda att den initiala 112-informationen (dvs det som en person berättar i 112-samtalet) är offentlig genom att den skapas som ett resultat av ett myndighetsuppdrag.
I dessa tider av billiga men avancerade möjligheter till omfattande informationshantering så är ovan situation med en konkurrerande extern aktör både rimlig och möjlig. Låt oss vänta 3 år och se vad som då finns på plats.

RISK & CRISIS RESEARCH CENTER

Mittuniversitetet fortsätter sin satsning på risk och krishanteringsforskning och förstärker sitt framgångsrika arbete med etableringen av Risk & Crisis Research Center. Centret leds av Docent Anna Olofsson och invigningen sker i samband med en konferens den 10-11 november 2010. Läs mer på: http://www.miun.se/RCRCenter

Etableringen av RCRCenter visar på den kraft, ambition och framgångsrika forskning som teamet kring Anna Olofsson på Mittuniversitetet bedrivit under flera år. Centerbildningen ligger helt rätt i tiden både ur ett forskningsstrategiskt perspektiv samt mot bakgrund av de problem som ett allt mer komplext och mångfacetterat samhälle står inför.

Ny lovande blogg: Säkerhet med Säkerhet

Kolla in den nystartade bloggen Säkerhet med Säkerhet – En blogg om organisatorisk säkerhet : att vara säker med säkerhet. Ett spännande tillskott av bloggar på Svenska som bidrar till ökad kunskap och reflektion om ämnet Samhällssäkerhet.

Brandvärn i storstäderna

I några av förorterna i storstadsregionerna har det som bekant en längre tid varit oroligt som uttrycks i stenkastning, bilbränder och konfrontation med räddningstjänsten. Hur detta skall hanteras och på sikt lösas är en öppen fråga.

En gruppering ropar efter kameraövervakning, skyddsutrustning och närmare samarbete med Polis. Kanske kan det finnas andra lösningar än hårdare tag och tuffare attityd. En annan ansats kan vara ökad kommunikation, ökat samarbete och djupare omtanke, allt i syfte att upprätthålla trygghet och säkerhet. Den tanke som jag vill föra fram är att etablera räddningsvärn i storstadsregionerna. Syftet med dessa brandvärn är inte att säkerställa insatstider eller traditionell resurskapacitet. Räddningsvärnen syftar istället på att säkerställa en helt ny kompetensdimension med närvaro, samarbete, språk, och identitet som centrala aspekter.
 
Dessa nya räddningsvärn skall ha en kompetensmix och personalsammansättning som är modern och ligger i linje med det samhälle som vi har.
Detta innebär att räddningsvärnen måste ha:
1) bred språkmässig kompetens som täcker de primära språkgrupperna.
2) tung socialkompetens som möjliggör nära samarbete med lokalsamhället.
3) könsmässig jämställdhet där kvinnor och män arbetar tillsammans för att nå fram med sitt budskap i komplexa situationer.
4) insats förmåga till att genomföra en mindre komplex första insats.
Räddningsvärnen kan genom att bestå av kvinnor och män som bor i området arbeta både förebyggande och insatsoperativt. De kan skapa ett helt nytt och kanske unikt klimat mellan blåljusaktörerna och de boende i områdena genom ett aktivt närvarande arbete.

Presentation av Liveresponse på Security Arena

Idag så presenterade jag resultat från vårt projekt Liveresponse på en seminarie dag på Security Arena på Lindholmen Science Park. Många goda kommentarer och frågor kom fram i de tre dragningarna som gjordes för personer från svensk krishantering med bland annat Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, olika räddningstjänster, sektorsmyndighetern med flera.
Frågor kring sekretess kom naturligtvis upp och det är ganska tydligt att kunskapen kring hur de olika lagstiftningarna kan och skall tillämpas är varierande hos organisationerna. Det verkar finnas en del förutfattade meningar om vad som är tillåtet och inte. All kameraanvändning är inte kameraövervakning. Syftet och sättet som kameraanvändningen sker är styrande.
Seminariedagen med korta proejtkpresentationer var ett bra och lyckat format för att kommunicera och diskutera resultat från Security Arena projekt.

Stab och ledningsutrymmen, behövs dom?

Under de senaste åren har jag besökt olika stab och ledningsutrymmen på olika kommunala räddningstjänsten runt om i Sverige. En tanke som nu slagit mig är; vem behöver dessa specialdesignade utrymmen? Svaret är kanske uppenbart: Stab och ledningspersonal behöver dessa. Men jag är inte helt säker på detta. I de moderna stab och ledningsutrymmena finns allt som i princip också återfinns i vilket konferensrum som helst. Det finns internet, telefon, massor av whiteboards, video projektorer och konferensbord. Vid mitt senaste besök, vilket var hos Falköping räddningstjänst var detta tydligt. Vid den samverkansövning som organisationen deltog i arbetades i stab (i ett specialdesignat stab/ledningsrum) men också i det angränsande konferensrummet. Om det nu är så att det som krävs för att bedriva stab och ledningsarbete är internetuppkoppling, mobiltelefon och whiteboard. Då skulle ju väldigt många svenska hem kvalificera sig som stab och ledningsplats. Detta väcker en tanke på att ju bättre mobil internetuppkoppling, ju bättre förmåga skapas till att ha snabbt sätta upp olika mobila ledningsplatser som inrymms på de platser där personalen bäst behövs, eller där personalen för tillfället befinner sig. I de mindre räddningtjänsterna där stab och ledningspersonal typiskt “rings in” från sitt hem bör ju detta vara ett intressant alternativ. Att utrusta ett hem med en whiteboard för 8000 SEK är en liten kostnad mot att utrusta ett specialanpassat stabs/ledningsutrymme som sällan används. Mobilt bredband och laptops har ju de flesta redan och mobiltelefonen finns ju alltid i fickan. Men vad är det då som saknas? En fundamental aspekt för att kunna bedriva stabs och ledningsarbete på ett geografiskt distribuerat sätt är tillgången och kunskap att kunna använda sig av olika ganska små och enkla applikationer för att dela dokument, kontaktuppgifter, förmedla bilder från whiteboards med mera. Men dessa applikationerna finns ju till stor del redan på nätet under kategorin Socal media / social software. Det skulle vara intressant och genomföra ett experiment där sådan teknik nyttjas till fullo i en övning av lite större slag. Kanske skall nästa SAMÖ inte försöka trycka in WIS i en rad organisationer utan att visa hur Google-docs,Twitter, Facebook, Skype och Bambuser kan nyttjas för att dokumentera sitt arbete och kommunicera lägesförståelse. Men det vore kanske för bra för att vara sant om det fungerade. Men oj med pengar som samhället skulle kunna spara avseende dyra och ineffektiva it-lösningar som redan idag står och samlar damm.

Artikel i Computer Sweden om RAKEL skapade debatt

Artiklen i CS den 3/4 kring RAKEL drog igång en viss debatt bland kommentatorerna. Vissa ansåg att RAKEL är slöseri medan andra menar på att då många andra europeriska länder har inför samma teknik och att det därmed är naturligt att välja samma teknik. Kommentatorn “Gnörf” beskriver ganska bra och omfattande sin syn på RAKEL.

Vad som kanske inte riktigt kommer fram i artikeln är bristen på tjänster i RAKEL. Då infrastrukturen är stängd för externa leverantörer samt att bandbredden är ytterst begränsad för datatjänster är två kanske inte helt lyckade detaljer. Avseende den begränsade bandbredden så är det ett faktum som endast kan byggas bort med stora investeringar som följd. Dock kan ju aspekten kring den stängda infrastrukturen lösas. Då RAKEL bygger på TETRA-standarden så borde det inte kärvas alltför begåvade människor för att inse att en open-innovation / open-platform strategi ligger helt rätt i tiden även för RAKEL. Med de exempellösa framgångarna för allt som kan stavas eller relateras till APP-store så borde tanken inte ligga långt borta. Även om RAKEL har låg bandbredd så KAN innovativa tjänster skapas. Frågor kring optimering, snåla kommunikationsstrategier m.m är ju frågor som det finns en stor mängd ingenjörer som kan besvara. Att skriva tjänster som är resurssnåla är en för många ganska trevlig utmaning. Dock saknas kanske kunskapen kring vad räddningstjänst, polis och ambulans behöver för datatjänster vid vardagsarbete och vid större händelser. Men även här finns ju många som faktiskt studera dessa kunskapsdomäner. Dessa personer är inte fler än de hyper-effektiviserande ingenjörerna men likväl lika viktiga. Så mitt råd är att öppna upp RAKEL mot en open-innovation ansats och därmed skulle ju svensk “civil security industri” kunna utveckla inte bara mot den svenska marknaden utan mot EU och världen utanför. Men det kanske är en alltför vacker tanke.

CS: SOS Alarms nätverksbaserade IT-system

“SOS Alarms nätverksbaserade it-system gör att 50 000 dagliga larm kan fördelas jämnt på 18 larmcentraler.” Läs mer om SOS-alarms system på IDG.se. Glöm inte att läsa kommentarerna till artikeln, delvis underhållande läsning.

Värdefullt samarbete med Bambuser i LiveResponse


Projektet LiveResponse har efter sin första fas genererat resultat som visat sig ha ett stort allmänintresse. Under eftermiddagen idag slog DN på stort och körde LiveResponse som huvudnyhet på DN.se. “Filmsnuttar räddar liv” som rubriken var inledningsvis, är en rubrik som på ett kul sätt sammanfattar vad det egentligen handlar om. LiveResponse projektet har mycket att tacka killarna på företaget Bambuser för. Det är ju Bambuser och deras live videotjänst som gjort det möjligt för oss att utforska möjligheterna med video från skadeplats. Redan nu så pågår arbetet för en fas 2 i projektet som omfattar en utökad studie, där Bambuser har en aktiv roll.

I tisdags var Måns och Pouria från Bambuser på besök med mig och Fredrik Bergstrand (designern bakom själva LiveResponse applikationen) hos Räddningstjänsten i Stor-Göteborg. Besöket var mycket lyckat och diskussionerna med räddningstjänstens personal var väldigt framåtriktad. Återigen ser man vikten av att föra samman olika kompetenser för att skapa spännande och lyckade projekt. Möten i konstellationen forskare, användare och teknikentreprenörer är sällan tråkiga eller begränsande. Tvärtom….vi lyckades ganska snart att identifiera helt nya spännande användningsmöjligheter med live video för räddningstjänst och krishantering. 2009 blir ett roligt år för forskning.

Gps-tjänst från Securitas i Nokia-mobiler

“En snabbknapp ska ge direktkontakt med Securitas larmcentral och oroliga föräldrar ska kunna hålla koll på sina barn med den nya gps-tjänsten som Nokia och Securitas lanserat. “

En sådan tjänst kommer över tiden att generera en hel del intressant data om den får ett stort kommersiellt genomslag. Summan av de enskilda användarnas beteende borde kunna ligga till grund för lite mer innovativa lösningar där social- och spatial-riskanalys är grundblocket. Kanske blir nästa tjänst en rekommendationstjänst med varningar likt, andra som umgåtts på denna plats med dessa personer har utlöst otrygghetslarmet.

Läs mer om denna spännande utveckling på www.mobil.se

Pandemi: KBM med flera andra myndigheter har tagit fram en dokumentärfilm

Kolla in filmen kring Pandemi som Krisberedskapsmyndigheten tillsammans med andra sektorsmyndigheter tagit fram. (http://www.dokumentationpandemi.se/)

Tjäna pengar på information om räddningsinsatser och krishantering

Vad händer när organisationer vill tjäna pengar på information om räddningsinsatser och krishantering? Är frågan ens verkligen värd att ställas, för visst är det väl så att ingen tjänar pengar på informationen om räddningsinsatser och krishantering. Frågan kom upp på ett möte idag där vi funderade kring möjligheterna att snabbt sprida kunskap om en eskalerande händelse (kris eller räddningsinsats) mellan ett stort antal responsaktörer. Begrepp som synkroniserat agerande baserat på transparent informationsflöde diskuterades bland annat. Mitt i denna diskussionen så kom vi in på problemet med att sprida information om pågående insatser. Vem sitter på den typ av information och är informationen helt fri att sprida mellan samhällets olika responsaktörer. Nja…helt fritt går det nog inte att sprida den…någon äger ju informationen…olika organisationer har ju system där informationen genereras och det är knappast helt självklart att spridning av sådan information kan ske helt kostnadsfritt, eller?
Om det nu är så att vissa organisationer faktiskt “äger” information om insatser på grund av att just deras system råkade vara det som genererade information så står svensk räddningstjänst inför ett intressant dilemma. Kan det vara så att det finns andra organisationer som inte har råd att köpa sig tillgång till uppdaterad information som levereras i realtid? Kan det vara så att innovativa tjänster inte kan utvecklas då själva kärnan i tjänsten, dvs informationen, är en annan organisations upphovsrättighet. Jag vet inte, och ingen vid mötet idag kunde svara på hur det egentligen stod till med denna frågan. Vad som dock stod klart var att det i lagen om skydd mot olyckor står “myndigheter skall samverka vid kris”. Samverkan är så vitt jag kan bedömma något som sker både på en social, organisatorisk och teknisk nivå. Så om lagen föreskriver att samverkan skall ske, då borde information vital för sådan samverkan inte kunna låsas in på grund av spännande affärsmodeller och produkt/tjänstekoncept. Eller kan så verkligen ske?

Det vore intressant om de centrala responsaktörerna såsom SOS, Polis, Räddningstjänst, Sjukvården samt Länsstyrelserna tillsammans kunde arbeta fram en modell där information kunde i relation till myndighetssekretess, personlig integritet, lagstiftning för olika sektorer, mfl lagar kunde skapa ett gemensamt koncept för distribuerat informationsutbyte där kritisk information för räddningsinsatser och krishantering fritt kunde utbytas mellan aktörerna. Kanske arbetar någon just nu med denna fråga.